Myndigheten för en effektiv statsförvaltning
Meny

Förvaltningspolitik i förändring

Statskontoret följer löpande utvecklingen av förvaltningspolitiken. Med viss kontinuitet redovisar vi en översiktlig analys av vissa viktiga tendenser i förvaltningens och förvaltningspolitikens utveckling. Inom ramen för detta arbete redogör vi också för ett antal av de behov och utmaningar som regeringen och förvaltningen har att hantera inom en snar framtid.

Delvis motstående tendenser i regeringens styrning

Under de senaste åren har regeringens styrning präglats av två delvis motstående tendenser. Det handlar å ena sidan om att regeringen vill minska detaljstyrningen för att i stället ge utrymme till myndigheternas ledning och de som arbetar i myndigheterna att utveckla verksamheten. Samtidigt tar regeringen å andra sidan tillbaka viss beslutsmakt som tidigare har varit delegerad till myndigheterna och styr myndigheterna mer utifrån statens samlade intressen.

Denna utveckling kommer sig bland annat av en tilltagande kritik mot de förvaltningspolitiska reformer som genomfördes under 1980- och 1990-talet. För att komma till rätta med denna kritik har regeringen initierat den så kallade tillitsreformen och tillsatt en delegation med uppdrag att främja framväxten av en mer tillitsbaserad styrning av den offentliga sektorn. Flera andra myndigheter har också fått ppdrag inom ramen för reformen.

För dig som vill läsa mer

Syftet med reformen är att skapa bästa möjliga förutsättningar för den offentliga förvaltningen att förverkliga regeringens politik. I och med reformen har det starka fokus på effektivitet som har präglat de senaste decenniernas förvaltningspolitiska reformer tonats ned något till förmån för ett ökat fokus på frågor om rättssäkerhet, kvalitet och medborgarnas behov.

Parallellt med denna utveckling har riksdagen och regeringen visat ett ökat intresse för de statliga myndigheternas lokalisering och servicegivande. Som en följd av detta har regeringen fattat beslut om att omlokalisera ett antal myndigheter från Stockholmsregionen till andra platser i landet. Ansvaret för de statliga servicekontoren har också flyttats till Statens servicecenter. Regeringen har också uttalat en ambition om att servicekontor ska öppnas på fler platser i landet och att fler myndigheter ska knytas till kontoren.

Syftet med omlokaliseringarna och servicekontoren är att hålla ihop Sverige, skapa förutsättningar för myndigheterna att upprätthålla en lokal närvaro och bevara förtroendet för staten i hela landet. Samtidigt innebär krav på omlokalisering och ökad lokal närvaro svåra avvägningar mellan olika förvaltningspolitiska värden. 

För dig som vill läsa mer

Behov av en mer sammanhållen styrning

Samhällets förmåga att hantera komplexa samhällsproblem och tvärsektoriella utmaningar är en av vår tids stora ödesfrågor. Även om det finns många goda exempel på fungerande samverkan i svensk förvaltning så är samverkan mellan myndigheter och mellan aktörer inom olika sektorer något av en akilleshäl för svensk förvaltning.

Detta är på intet sätt någon ny fråga utan diskussionen om sektoriseringens och resultatstyrningens baksidor har pågått under mycket lång tid. Under senare år har dock frågan aktualiserats och kommit att bli allt mer central i diskussionen om förvaltningspolitikens utveckling.

I vårt arbete med att följa förvaltningspolitikens utveckling noterar vi till exempel en allt större efterfrågan på gemensamma lösningar inom staten. Det kan handla om allt från förvaltningens digitalisering till frågor om informationssäkerhet och myndigheternas kompetensförsörjning. Regeringen har också tagit vissa initiativ i en sådan riktning under senare år. Inrättandet av Myndigheten för digital förvaltning kan till exempel ses som ett tecken på en ökad koncernstyrning.

Det finns också en efterfrågan på en mer sammanhållen styrning i frågor som går på tvären över sektorerna. I dessa frågor efterfrågar flera myndigheter mer styrning, tydligare styrning eller en annan form av styrning från regeringens sida. Det kan till exempel handla om behov av en förändrad styrning när det gäller samhällets samlade insatser för att motverka segregation eller den offentliga förvaltningens arbete med att genomföra Agenda 2030.

Under senare år har vi också sett prov på att regeringen allt oftare försöker styra med horisontella och mer otraditionella metoder. Detta kommer kanske främst till uttryck i en ökad användning av nationella samordnare, överenskommelser och nationella handlingsplaner och strategier. 

För dig som vill läsa mer

Ökat intresse för förvaltningspolitisk innovation

n tydlig utvecklingstendens under senare år är en ökad efterfrågan på nya sätt att organisera statlig och statligt finansierad verksamhet. Det handlar å ena sidan om en önskan att skapa myndigheter som är mer fristående från regeringen än vad förvaltningsmyndigheter normalt sett är. Men det handlar också om en önskan att hitta organisationsformer som är enklare att starta, lägga ned och billigare att driva än vad förvaltningsmyndigheter normalt sett är. Ett exempel på detta är att regeringen och Regeringskansliet använder sig av kommittéväsendet för uppgifter som normalt sett hade kunnat utföras av en befintlig myndighet.

För dig som vill läsa mer

När myndigheterna blir större behöver styrningen förändras

De senaste årens strukturförändringar inom den statliga förvaltningen har inneburit att vi har fått färre men större myndigheter. Det har lett till nya utmaningar för regeringen när det gäller hur den ska styra dessa myndigheter. Under senare år har vi också sett flera exempel på att utvecklingen mot större myndigheter har gjort att det finns en risk för att regeringen både styr dessa myndigheter för mycket och för detaljerat samt för lite och för övergripande. I flera av våra utredningar har vi även sett prov på att det har varit svårt för dessa myndigheters ledningar att få till en fungerande intern styrning och uppföljning.

För dig som vill läsa mer