Myndigheten för en effektiv statsförvaltning
Meny

Myndigheternas ledningsformer och särskilda organ

I det här kapitlet beskriver vi myndigheternas organisering, det vill säga vilka ledningsformer och särskilda organ som de har. Vi redovisar uppgifter för i år och vissa förändringar som har skett sedan 2015 och sedan Statskontoret kartlade myndigheternas ledningsformer och särskilda organ 2014.[1]

Det finns tre ledningsformer i myndigheter

Regeringen bestämmer vilken ledningsform som en myndighet ska ha i myndighetens instruktion. Myndighetsförordningen (2017:515) beskriver tre olika ledningsformer.

I en enrådighetsmyndighet är myndighetschefen direkt ansvarig för verksamheten inför regeringen.

I en styrelsemyndighet är det en styrelse som är myndighetens ledning och som har det fulla ansvaret för myndighetens verksamhet inför regeringen. Myndighetschefen ska i sin tur svara för den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.

I en nämndmyndighet är det nämndens ledamöter som kollektivt är myndighetens ledning. Till skillnad från de andra två ledningsformerna saknar nämndmyndigheterna en myndighetschef. Vissa av dem har i stället en kanslichef som sköter de administrativa uppgifterna.

Det finns myndigheter som har ledningsformer som fungerar annorlunda och som därmed faller utanför ramen för dessa tre former. Det gäller högskolor och universitet, AP-fonderna och några andra myndigheter. Både högskolor och universitet samt AP-fonderna leds visserligen av styrelser, men dessa styrelser är av ett annat slag än de som myndighetsförordningen beskriver.

Vi redogör för två typer av särskilda organ i myndigheterna

Vissa myndigheter inrymmer särskilda organ. En del särskilda organ kan fatta egna beslut, medan andra är rådgivande.[2] Det är myndigheternas instruktioner som reglerar de särskilda organen. Regeringen beslutar i många fall om vissa eller samtliga ledamöter i dessa organ. I de flesta fall är det myndighetschefen som är ordförande.

Särskilda beslutsorgan beslutar om frågor av olika slag. De kallas ofta råd, nämnder eller delegationer. Det finns också fristående myndigheter som kallas råd, nämnder eller delegationer. Den huvudsakliga skillnaden mellan dem är att de råd, nämnder eller delegationer som är fristående myndigheter regleras av en egen instruktion.

Särskilda rådgivande organ besitter ofta någon typ av expertkunskap. Exempelvis är vissa av de rådgivande organen vetenskapliga råd och vissa bidrar med råd eller tolkningar av författningsfrågor. De särskilda rådgivande organen fattar inte egna beslut.

Statskontoret har tidigare beskrivit hur de särskilda organen är konstruerade. Det finns exempelvis inte några bestämmelser om särskilda organ i myndighetsförordningen. Vår slutsats var att särskilda organ verkligen är särskilda, eftersom de inte liknar varandra.[3]

De flesta myndigheter är enrådighetsmyndigheter

Det finns 130 enrådighetsmyndigheter. Dessa utgör således knappt fyrtio procent av myndigheterna i Sverige. Antalet enrådighetsmyndigheter har minskat något under de senaste åren, trots att regeringen ofta har valt enrådighet som ledningsform för nya myndigheter. Det beror på att flera tidigare enrådighetsmyndigheter har ombildats till styrelsemyndigheter (tabell 2).

Nästan tre fjärdedelar (94) av de 130 enrådighetsmyndigheterna har ett insynsråd. Det är regeringen som bestämmer om det ska finnas ett insynsråd vid myndigheten eller inte. Insynsrådens uppgift är just att ha insyn i myndigheten och att ge råd till myndighetschefen.

Visa diagraminformation

Antalet styrelsemyndigheter har ökat

Styrelsemyndigheterna har blivit fler sedan 2014. Flera enrådighetsmyndigheter har ombildats till styrelsemyndigheter under perioden. Skatteverket och Statens jordbruksverk blev styrelsemyndigheter under 2018. Socialstyrelsen ombildades till styrelsemyndighet 2016. Det är vanligt att stora myndigheter leds av en styrelse.

Nämndmyndigheterna har blivit färre över tid

I ett längre perspektiv har antalet nämndmyndigheter minskat. Det beror delvis på att vissa nämndmyndigheter har upphört, men också på att vissa har införlivats i andra myndigheter. Ett exempel är nämndmyndigheten E-legitimationsnämnden som 2018 uppgick i den nybildade Myndigheten för digital förvaltning. Ett annat exempel är att Resegarantinämnden upphörde som myndighet 2018, till följd av ny lagstiftning om resegaranti.

Fler överdirektörer senaste åren

17 myndigheter ska enligt sin instruktion ha en överdirektör. Det är regeringen som utser överdirektör. Det finns ytterligare ett antal myndigheter som enligt sin instruktion ska ha någonting som liknar en överdirektör. Till exempel ska Riksantikvarieämbetet ha en överantikvarie.

Antalet överdirektörer har ökat de senaste åren. Åtminstone en tredjedel av de 17 överdirektörerna som finns har tillsatts under de senaste fem åren. Under 2020 beslutade regeringen om att det ska finnas en överdirektör vid Tillväxtverket (förordning (2020:1004). Andra exempel är att regeringen har tillsatt överdirektörer vid bland annat Luftfartsverket (2019), Arbetsförmedlingen (2017), Försäkringskassan (2018), Migrationsverket (2018), Statens jordbruksverk (2018), Trafikverket (2015) och Transportstyrelsen (2016).

Det finns 101 särskilda beslutsorgan i myndigheterna

Det är 56 myndigheter som har minst ett beslutsorgan. Sammanlagt finns det 101 beslutsorgan i myndigheterna. Det är ett färre än förra året, eftersom Kommittén för kliniska studier vid Vetenskapsrådet togs bort under 2021.[4] Flest särskilda beslutsorgan har Vetenskapsrådet (sju särskilda beslutsorgan) och Statens jordbruksverk (sex särskilda beslutsorgan).

Det finns minst ett rådgivande organ vid 43 myndigheter. Sammanlagt finns det 63 rådgivande organ i myndigheterna. Det är ett mer särskilt rådgivande organ än förra året. Skälet till det är att regeringen har beslutat att inrätta det rådgivande organet Nationella vårdkompetensrådet vid Socialstyrelsen (SFS 2021:201). Det rådgivande organet ska bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning.

Det är 10 myndigheter som har både minst ett rådgivande organ och ett beslutsfattande organ. Många myndigheter har mer än ett beslutsfattande organ (tabell 3).

Visa diagraminformation

De särskilda organen i myndigheterna har blivit fler

Både antalet särskilda beslutsorgan och antalet särskilda rådgivande organ har ökat under de senaste åren. En kartläggning som Statskontoret gjorde hösten 2013 visar att det då fanns 97 särskilda beslutsorgan och 51 myndigheter som hade ett eller flera särskilda beslutsorgan. Det fanns 59 särskilda rådgivande organ och 46 myndigheter som hade minst ett särskilt rådgivande organ. Totalt finns det alltså 8 fler särskilda organ i år än under hösten 2013.


 Referenser

[1] Statskontoret (2014:4). Myndigheternas ledningsformer – en kartläggning och analys.

[2] Det finns också personalansvarsnämnder. Dessa omfattas inte av vår kartläggning. Läs om myndigheternas personalansvarsnämnder i Statskontoret (2018). Myndigheternas personalansvarsnämnder.

[4] I förra årets redovisning saknades Socialstyrelsens beslutsfattande organ Nämnden för nationell högspecialiserad vård. Det organet räknas med i årets redovisning. Antalet beslutsfattande organ är därför ett mindre än föregående år.