Det finns tre ledningsformer i myndigheter
Regeringen bestämmer vilken ledningsform som en myndighet ska ha i myndighetens instruktion. Myndighetsförordningen (2017:515) beskriver tre olika ledningsformer.
I en enrådighetsmyndighet är myndighetschefen direkt ansvarig för verksamheten inför regeringen.
I en styrelsemyndighet är det en styrelse som är myndighetens ledning och som har det fulla ansvaret för myndighetens verksamhet inför regeringen. Myndighetschefen ska i sin tur svara för den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.
I en nämndmyndighet är det nämndens ledamöter som kollektivt är myndighetens ledning. Till skillnad från de andra två ledningsformerna saknar nämndmyndigheterna en myndighetschef. I stället har de i vissa fall en kanslichef som sköter de administrativa uppgifterna.
Det finns myndigheter som har ledningsformer som fungerar annorlunda och som därmed faller utanför ramen för dessa tre former. Det gäller högskolor och universitet, AP-fonderna och några andra myndigheter. Både högskolor och universitet samt AP-fonderna leds visserligen av styrelser, men dessa styrelser är av ett annat slag än de som myndighetsförordningen beskriver.
Vi redogör för två typer av särskilda organ i myndigheterna
Vissa myndigheter inrymmer särskilda organ. Vissa särskilda organ kan fatta egna beslut medan andra är rådgivande.[2] Det är myndigheternas instruktioner som reglerar de särskilda organen. Regeringen beslutar i många fall om vissa eller samtliga ledamöter. I de flesta fall är det myndighetschefen som är ordförande i det särskilda organet.
Särskilda beslutsorgan beslutar om frågor av olika slag. De kallas ofta råd, nämnder eller delegationer. Det finns också självständiga myndigheter som kallas råd, nämnder eller delegationer. Den huvudsakliga skillnaden mellan dem är att de råd, nämnder eller delegationer som är självständiga myndigheter regleras av en egen instruktion.
Särskilda rådgivande organ besitter ofta någon typ av expertkunskap. Exempelvis är vissa av de rådgivande organen vetenskapliga råd och vissa bidrar med råd eller tolkningar av författningsfrågor. De särskilda rådgivande organen fattar inte egna beslut.
Statskontoret har tidigare beskrivit hur de särskilda organen är konstruerade. Då konstaterade vi bland annat att det inte finns några bestämmelser om särskilda organ i myndighetsförordningen. Vår slutsats var att särskilda organ verkligen är särskilda, eftersom de inte liknar varandra.[3]
De flesta myndigheter är enrådighetsmyndigheter
Det finns 130 enrådighetsmyndigheter. Dessa utgör således knappt fyrtio procent av det totala antalet myndigheter. Antalet enrådighetsmyndigheter har minskat något de senaste fem åren, trots att flera tidigare enrådighets-myndigheter har ombildats till styrelsemyndigheter (se tabell). Det beror på att regeringen ofta har valt enrådighet som ledningsform för nya myndigheter.
Nästan tre fjärdedelar av de 130 enrådighetsmyndigheterna har ett insynsråd. Det är regeringen som bestämmer om det ska finnas ett insynsråd vid myndigheten eller inte. Insynsrådens uppgift är just att ha insyn i myndigheten och ge råd till myndighetschefen.
Fler styrelsemyndigheter sedan 2015
Styrelsemyndigheterna har blivit fler sedan 2015. Flera enrådighetsmyndigheter har ombildats till styrelsemyndigheter under perioden. Skatteverket och Statens jordbruksverk blev styrelsemyndigheter under 2018. Socialstyrelsen ombildades till styrelsemyndighet 2016. Det är vanligt att stora myndigheter leds av en styrelse.
Nämndmyndigheterna har blivit färre på längre sikt
I ett längre perspektiv har antalet nämndmyndigheter minskat. Det beror både på att vissa nämndmyndigheter har upphört, men också på att vissa har införlivats i andra myndigheter. Som ett exempel uppgick nämndmyndigheten E-legitimationsnämnden i den nybildade Myndigheten för digital förvaltning 2018. Ett annat exempel är att Resegarantinämnden upphörde som myndighet 2018, till följd om ny lagstiftning om resegaranti.
Fler överdirektörer de senaste åren
16 myndigheter ska enligt sin instruktion ha en överdirektör. Det är regeringen som utser överdirektör. Det finns ytterligare ett antal myndigheter som enligt sin instruktion ska ha någonting som liknar en överdirektör. Till exempel ska länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län ha en länsöverdirektör. Ett annat exempel är att Riksantikvarieämbetet ska ha en överantikvarie.
Antalet överdirektörer har ökat de senaste åren. Åtminstone en tredjedel av de 16 överdirektörerna som finns har tillsatts under de senaste fem åren. Under 2019 beslutade regeringen om att det ska finnas en överdirektör vid Luftfartsverket (Förordning (2019:1230). Andra exempel är att regeringen har tillsatt överdirektörer vid bland annat Arbetsförmedlingen (2017), Försäkringskassan (2018), Migrationsverket (2018), Statens jordbruksverk (2018), Trafikverket (2015) och Transportstyrelsen (2016).
Det finns 101 särskilda beslutsorgan i myndigheterna
Det är 56 myndigheter som har minst ett beslutsorgan. Sammanlagt finns det 101 beslutsorgan i myndigheterna. Det är lika många som förra året. Flest särskilda beslutsorgan har Vetenskapsrådet (åtta särskilda beslutsorgan) och Statens jordbruksverk (sex särskilda beslutsorgan).
Det är 44 myndigheter som har minst ett rådgivande organ. Sammanlagt finns det 63 rådgivande organ i myndigheterna. Det är 1 färre särskilt rådgivande organ än förra året. Skälet till det är att Rådet för bättre läkemedelsanvändning vid Läkemedelsverket inte finns längre. Detta skedde i och med revideringen av strategin för den nationella läkemedelsstrategin 2016.
Det är 10 myndigheter som har både minst ett rådgivande organ och ett beslutsfattande organ.
De särskilda organen i myndigheterna har blivit fler
Både antalet särskilda beslutsorgan och särskilda rådgivande organ har ökat under de senaste åren. En kartläggning som Statskontoret gjorde hösten 2013 visar att det då fanns 97 särskilda beslutsorgan och 51 myndigheter som hade ett eller flera särskilda beslutsorgan. Det fanns 59 särskilda rådgivande organ och 46 myndigheter som hade minst ett särskilt rådgivande organ. Totalt finns det alltså 9 fler särskilda organ i år än under hösten 2013.
Referenser
[1] Statskontoret (2014:4). Myndigheternas ledningsformer – en kartläggning och analys.
[2] Det finns också personalansvarsnämnder. Dessa omfattas inte av vår kartläggning. Läs om myndigheternas personalansvarsnämnder i Statskontoret (2018). Myndigheternas personalansvarsnämnder.