Statsförvaltningen i korthet 2019

Inledning

Statskontoret har i uppdrag att följa och beskriva den offentliga sektorns utveckling. I Statsförvaltningen i korthet redovisar vi grundläggande information om den statliga förvaltningens struktur och organisation. Vi redovisar bland annat antalet myndigheter och hur många som arbetar i den statliga förvaltningen. Vi redogör också för myndigheternas ledningsformer och hur många särskilda organ det finns inom myndigheterna. Vi ger även en bild av hur allmänheten ser på myndigheterna.

Tidigare år har vi i rapporten Den offentliga sektorn i korthet behandlat utvecklingen i den offentliga sektorn. Men i den här rapporten inriktar vi oss på den statliga förvaltningen. För information om utvecklingen av statens styrning av kommuner och landsting hänvisar vi till särskilda rapporter som gäller just det området.^[1] Vi analyserar särskilda frågor som rör den offentliga sektorns utveckling i skriftserien Om offentlig sektor.^[2]

Underlag och genomförande

I den här rapporten beskriver vi den statliga myndighetsstrukturen. Vi förhåller oss i huvudsak deskriptivt. Vi baserar uppgifterna på statistik från andra aktörer och egna kartläggningar.

Data från olika källor

Arbetsgivarverket har bistått med statistik om anställda i myndigheter under regeringen. Vi har hämtat uppgifter om årsarbetskrafter i staten från Statistiska centralbyrån (SCB). Årsarbetskrafter är antalet anställda omräknat till heltidstjänster. Vi har även hämtat vissa andra uppgifter om sysselsatta i staten från SCB. Vi använder då registerbaserad arbetsmarknadsstatistik, RAMS.

Statskontoret undersöker årligen hur medborgarna bedömer kvaliteten i offentlig verksamhet. Det gör vi i samverkan med SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Vi baserar ett kapitel på resultaten från den senaste undersökningen.

Vi jämför med olika tidpunkter i det förflutna

Vi beskriver hur antalet myndigheter har ändrats det senaste året. Men vi jämför också med hur antalet myndigheter i dag står i förhållande till längre tillbaka i tiden. Bland annat tar vi upp några förändringar av myndighetsstrukturen som regeringen har beslutat om under de senaste fem åren.

Vi har gått igenom myndigheternas instruktioner

Vi baserar delar av rapporten på våra egna kartläggningar av myndigheternas instruktioner. Vi beskriver hur de senaste fem årens förändringar har påverkat hur många myndigheter som finns med olika ledningsformer. Vi redovisar dessutom antalet särskilda organ inom myndigheterna. Antalet särskilda organ jämför vi också med hur många av dem som fanns för fem år sedan.

Projektgrupp och kvalitetssäkring

Rapporten är framtagen av utredare Anton Biström (projektledare) med stöd av utredare Staffan Brantingson. Andra utredare vid Statskontoret har hjälpt till i rapportens olika delar och interna referenspersoner har konsulterats. Arbetsgivarverket och SOM-institutet vid Göteborgs universitet har granskat de delar som vi bygger på deras underlag.

Disposition

I kapitel 2 redovisar vi antalet myndigheter under regeringen.^[3] Vi redogör bland annat för vilka myndigheter som har bildats det senaste året och vilka som har upphört. Vi redovisar hur många myndigheter det finns under Regeringskansliets departement och vilka verksamhetsområden myndigheterna hör till. Vi tar dessutom upp vilka myndigheter som regeringen under de senaste åren har beslutat ska omlokaliseras.

I kapitel 3 beskriver vi hur stora myndigheterna är mätt i antal årsarbetskrafter. Vi redogör den sammanlagda utvecklingen av årsarbetskrafter i myndigheterna. Vi redogör också hur många myndigheter som finns i olika storlekar.

I kapitel 4 beskriver vi myndigheternas ledningsformer. Vi redogör för hur många myndigheter som finns med varje ledningsform och jämför med 2014.

I kapitel 5 redogör vi för särskilda organ inom myndigheterna. Också här jämför vi med 2014. Vi redogör för antalet särskilda beslutsorgan och särskilda rådgivande organ år 2019 och jämför med hur många särskilda organ som fanns 2014.

I kapitel 6 beskriver vi några uppgifter om de anställda i staten. Vi redogör bland annat vilka arbetsuppgifter de statligt sysselsatta har.

I kapitel 7 beskriver vi hur medborgarna bedömer statlig verksamhet.

Myndigheter under regeringen

Den 1 januari 2019 fanns det 340 myndigheter under regeringen. Med myndigheter menar vi verksamheter med egen instruktion i förordning eller lag. Vi räknar enbart med permanenta verksamheter.

I det här kapitlet redogör vi hur antalet myndigheter har utvecklats över tid och vilka områden myndigheterna finns inom. Vi tar även upp vilka myndigheter som har omlokaliserats under de senaste åren och vilka myndigheter som omlokaliseras just nu.

Varaktiga verksamheter med egen instruktion

Myndigheter under regeringen har en egen instruktion i en specifik förordning eller lyder under en särskild lag. Dessutom finns cirka 80 domstolar.

Vissa verksamheter som kan likna myndigheter ingår inte i vår redovisning, det gäller till exempel varaktiga kommittéer.^[4]

Antalet myndigheter under regeringen har minskat

Det fanns 345 myndigheter i januari 2018. Under 2018 fanns det som mest 346 myndigheter, vilket har minskat till 340 till 2019 (figur 2.1). Myndigheterna blev alltså fem färre mellan 1 januari 2018 och 1 januari 2019. Och myndigheterna är i dag 6 färre än när de var som flest under året 2018.

Figur 2.1 Antal myndigheter under regeringen 2010–2019.

Kommentar: Gäller 1 januari varje år.

Källa: SCB och Statskontoret.

Sammanslagningar är största orsaken till färre myndigheter

Regeringen inrättade Etikprövningsmyndigheten den 1 januari 2019. Det innebar att sex regionala etikprövningsnämnder upphörde. Det är den förändring som främst har minskat antalet myndigheter under året som gått. Andra förändringar sedan 2018 är att regeringen bildade Myndigheten för digital förvaltning och Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Resegarantinämnden upphörde 2018.

De senaste årens minskning av antalet myndigheter har många gånger varit en följd av att flera regionala myndigheter har slagits ihop till en. Det var fallet när etikprövningsnämnderna blev Etikprövningsmyndigheten. I och med den förändringen minskade antalet med fem. Ett annat exempel är att Rikspolisstyrelsen, de 21 regionala länspolismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium har slagits samman till Polismyndigheten. Bildandet av Polismyndigheten gjorde att antalet myndigheter minskade med ungefär 20 mellan 2014 och 2015.

Antalet myndigheter har minskat under lång tid. År 1990 bestod den statliga förvaltningen av 1 394 myndigheter. År 2005 hade antalet myndigheter minskat till 552.^[5] Flera orsaker och motiv ligger bakom utvecklingen. Den huvudsakliga orsaken är som nämnts att regeringen har ombildat regionala och lokala myndigheter till centrala myndigheter. Mindre myndigheter har också slagits ihop till större myndigheter, eller införlivats i större myndigheter.

Det finns olika grupper av myndigheter

Myndigheternas verksamheter och funktioner är ofta mycket olika varandra. Men vi kan ändå dela dem i några generella grupper. Till att börja med finns alla myndigheter under något av Regeringskansliets departement. Men myndigheter kan också grupperas utifrån andra egenskaper.

Olika många myndigheter under olika departement

Myndigheterna är ojämnt fördelade mellan Statsrådsberedningen och Regeringskansliets elva departement (tabell 2.1). Justitiedepartementet har flest myndigheter, med domstolarna inräknade. Finansdepartementet har flest myndigheter om vi inte räknar med domstolarna. Till Finansdepartementet hör bland annat de 21 länsstyrelserna. På tredje plats kommer Utbildningsdepartementet som har 50 myndigheter under sig. I dessa 50 myndigheter ingår 30 av de 31 högskolorna.

Tabell . Myndigheter under Regeringskansliets departement, 2019.

Källa: Statskontorets kartläggning.

Myndigheterna är koncentrerade till ett fåtal verksamhetsområden

Många myndigheter hör till ett särskilt verksamhetsområde. Med verksamhetsområde menar vi OECD:s officiella indelning av offentlig verksamhet – Classification of Functions of Government (Cofog).^[6] Nästan en tredjedel av myndigheterna finns inom verksamhetsområdet Samhällsskydd och rättsskipning. Det beror främst på att nästan en fjärdedel av myndigheterna är domstolar. Förhållandevis många myndigheter finns också inom områdena Näringslivsfrågor, Allmän offentlig förvaltning och Utbildning.

Regeringen har beslutat att omlokalisera myndigheter

Regeringen har omlokaliserat myndigheter för att öka statens regionala närvaro. Statskontoret kartlade under 2016 den statliga närvaron i landet.^[7] Kartläggningen visade att staten då fanns representerad i alla län och i 265 av landets kommuner. Totalt 60 procent av myndigheterna hade sitt huvudkontor i Stockholms län. Flest statligt anställda i absoluta tal fanns då i Stockholms, Västra Götalands, Skånes och Uppsala län.

Regeringen har sedan dess verkat för att öka den statliga närvaron i olika delar av landet genom att omlokalisera myndigheter. Regeringen har fattat beslut om att omlokalisera följande myndigheter:

• E-hälsomyndighetens säte och delar av verksamheten har omlokaliserats från Stockholm till Kalmar.
• Fastighetsmäklarinspektionen har i sin helhet omlokaliserats från Stockholm till Karlstad.
• Statistiska centralbyråns säte och delar av verksamheten har omlokaliserats från Stockholm till Örebro.
• Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd har omlokaliserats i sin helhet från Stockholm till Skellefteå.
• Polarforskningssekretariatet omlokaliseras i sin helhet från Stockholm till Luleå.
• Myndigheten för kulturanalys har omlokaliserats i sin helhet från Stockholm till Göteborg.
• Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har omlokaliserats i sin helhet från Stockholm till Växjö.
• Myndigheten för tillgängliga medier omlokaliseras i sin helhet från Stockholm till Malmö.
• Inspektionen för socialförsäkringen omlokaliseras i sin helhet från Stockholm till Göteborg.
• Strålsäkerhetsmyndighetens säte och delar av verksamheten har omlokaliserats från Stockholm till Katrineholm.
• Svenska ESF-rådets säte och delar av verksamheten har omlokaliserats från Stockholm till Gävle.
• Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) omlokaliseras, med säte och den verksamhet som finns i Stockholms stad, till Botkyrka kommun.
• Styrelsen för ackreditering och kontroll (Swedac) omlokaliseras så att dess säte och den verksamhet som finns i Stockholm flyttas till Borås kommun.^[8]

Regeringen har också beslutat att omlokalisera delar av några andra myndigheter från Stockholm till andra orter i landet. Tullverket omlokaliserar verksamhet från Stockholm till Malmö. Andra myndigheter som har eller ska omlokalisera delar av sina verksamheter är Trafikverket, Kronofogdemyndigheten, Arbetsmiljöverket, Tillväxtverket och Universitets- och högskolerådet.

Regeringen har dessutom beslutat att placera nya myndigheter utanför Stockholms län för att öka den statliga närvaron i andra delar av landet. Exempelvis lokaliserade regeringen den nybildade Jämställdhetsmyndigheten till Göteborg under 2017.^[9]

Myndigheternas årsarbetskrafter

Det finns cirka 226 000 årsarbetskrafter i myndigheterna under regeringen. Det skiljer sig mycket i antal årsarbetskrafter vid olika myndigheter.

Årsarbetskrafterna i myndigheter under regeringen har ökat

Under 2018 ökade antalet årsarbetskrafter med ungefär 3 000 (figur 3.1). Antalet årsarbetskrafter har ökat under varje år de senaste 10 åren.

Figur 3.1 Antal årsarbetskrafter i myndigheter under regeringen, tusentals.

Källa: SCB, Domstolsverket, Statskontorets egna beräkningar samt uppgifter från myndigheternas årsredovisningar.

Kommentar: Uppgifterna om årsarbetskrafter är från februari respektive år med vissa undantag. För AP-fonderna använder vi uppgifter från årsredovisningarna.

Den myndighet som ökade sina årsarbetskrafter mest under 2018 var Försvarsmakten. Det beror på att nära 2 000 årsarbetskrafter flyttades till myndigheten från Försvarets materielverk. Bortsett från Försvarsmakten var det Polismyndigheten som ökade mest 2018, ungefär 1 000 årsarbetskrafter. En annan myndighet som ökade mycket var Trafikverket med cirka 800 årsarbetskrafter.

Det finns myndigheter av många olika storlekar

Vid myndigheter under regeringen finns allt från tiotusentals årsarbetskrafter hos de största till mindre än en hel årsarbetskraft hos de minsta. Många myndigheter hör till de mindre storlekskategorierna. Ett sjuttiotal myndigheter har färre än 30 årsarbetskrafter. Bland myndigheter som har mer än 50 årsarbetskrafter är flest i storleksordningen 200–499 (figur 3.2).

Figur 3.2 Antal statliga myndigheter indelade efter storlek (i årsarbetskrafter) 2019.

Källa: SCB, Domstolsverket och Statskontorets egna beräkningar samt uppgifter från myndigheternas årsredovisningar.

Kommentar: Den vågräta axeln visar antal myndigheter. Den lodräta visar storleksordning. Figuren är en sammanvägning av olika datakällor. Vi saknar uppgifter om sju myndigheter. Vi redovisar de sju myndigheterna som vi saknar uppgifter om i kategorin 0-49.

Den största myndigheten är Polismyndigheten med sina 28 000 årsarbetskrafter. Störst därefter är Försvarsmakten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Försvarsmakten har runt 20 000 årsarbetskrafter, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har runt 12 000. Sedan följer Kriminalvården och Skatteverket med nästan 10 000 årsarbetskrafter.

Bland de minsta myndigheterna finns ett antal nämndmyndigheter, till exempel Oljekrisnämnden och Nämnden för styrelserepresentationsfrågor. De har mindre än en halv årsarbetskraft var.

Bland domstolarna är Förvaltningsrätten i Stockholm störst, med lite över 500 årsarbetskrafter. Annars är många domstolar ganska små i förhållande till andra myndigheter. Vid många domstolar finns färre än 50 årsarbetskrafter.

Myndigheternas ledningsformer

I det här kapitlet beskriver vi förekomsten av olika ledningsformer. Vi redogör också för hur antalen myndigheter med respektive ledningsform har ändrats sedan fem år tillbaka.

Regeringen bestämmer ledningsform i varje myndighets instruktion. Myndighetsförordningen (2007:515) beskriver tre olika ledningsformer. I en enrådighetsmyndighet är myndighetschefen direkt ansvarig för verksamheten inför regeringen. I en styrelsemyndighet utgör styrelsen myndighetens ledning och har det fulla ansvaret för myndighetens verksamhet inför regeringen. Myndighetschefen ska i sin tur svara för den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.

Nämndmyndigheter skiljer från enrådighets- och styrelsemyndigheter eftersom det är nämndens ledamöter som kollektivt är myndighetens ledning. Till skillnad från de båda andra ledningsformerna saknar nämndmyndigheterna en myndighetschef, men har i vissa fall en kanslichef som sköter de administrativa uppgifterna. ^[10]

Enrådighet den vanligaste ledningsformen

Enrådighet är den vanligaste ledningsformen bland förvaltningsmyndigheterna (tabell 4.1). Sedan kommer nämnder, följt av styrelser.

Några förvaltningsmyndigheter faller inte tydligt inom ramen för ledningsformerna i myndighetsförordningen. Dessa är universitet och högskolor, AP-fonderna och några andra. Både högskolor och universitet samt AP-fonderna leds i och för sig av styrelser. Men de styrelserna är av ett annat slag än det som anges i myndighetsförordningen. Vi redovisar dem fristående i tabellen. Domstolarna skiljer sig nämnvärt från förvaltningsmyndigheter, inte minst vad gäller oberoende, och redovisas därför enskilt.

Tabell 4.1 Myndigheternas ledningsformer och organisation 2014 och 2019.

Kommentar: Myndigheter per ledningsform (enrådighet, styrelse, nämnd) med några undantag. Uppgifter från Statskontorets kartläggningar av myndigheternas instruktioner.

Källa: Myndigheternas instruktioner.

* Arbetsgivarverket, Lagrådet, Regeringskansliet, Sametinget, Styrelsen för samefonden, Svenska FAO-kommittén och Svenska ILO-kommittén.

**Styrelser med begränsat ansvar. Hit räknade vi bland annat tidigare de regionala länspolismyndigheterna i vår kartläggning 2014.

En majoritet av de största myndigheterna leds av styrelser. De 45 nämndmyndigheterna omfattar ungefär 1 promille av årsarbetskrafterna i staten. Vi listar alla myndigheter och ledningsformer i bilaga 1.

Många enrådighetsmyndigheter har insynsråd

Cirka 90 av de 130 enrådighetsmyndigheterna har insynsråd. Det är regeringen som bestämmer om det ska finnas ett insynsråd vid en myndighet. Insynsrådens uppgift är att utöva insyn i enrådighetsmyndigheter och ge råd.

Fler myndigheter leds av styrelser

Enrådighet är den vanligaste ledningsformen, men antalet myndigheter med styrelse har ökat under de senaste åren. Under perioden har några stora enrådighetsmyndigheter gjorts om till styrelsemyndigheter. Skatteverket och Statens jordbruksverk blev styrelsemyndigheter under 2018. Socialstyrelsen ombildades till styrelsemyndighet 2016.

Antalet som leds av enrådighet är nästan oförändrat

Antalet enrådighetsmyndigheter har knappt minskat under de senaste åren, vilket framgår i tabell 4.1. Detta alltså trots att ett antal tidigare enrådighetsmyndigheter numera leds av styrelser. Anledningen är att regeringen ofta har valt enrådighet som ledningsform för nybildade myndigheter. Till exempel valde regeringen enrådighet när Myndigheten för arbetsmiljökunskap och Myndigheten för digital förvaltning bildades under 2018.

Nämndmyndigheterna har blivit färre

Antalet nämndmyndigheter har minskat. Vissa nämndmyndigheter har införlivats i andra myndigheter, andra har upphört. Det hände senast när de sex regionala etikprövningsnämnderna uppgick i Etikprövningsmyndigheten. När Myndigheten för digital förvaltning bildades upphörde samtidigt E-legitimationsnämnden. Resegarantinämnden upphörde som myndighet 2018, till följd av ny lagstiftning gällande resegaranti.

Särskilda organ inom myndigheterna

Det finns särskilda organ inrymda inom vissa myndigheter. Vissa särskilda organ är beslutsföra medan andra är rådgivande. De särskilda organen finns reglerade i myndigheternas instruktioner.^[11] Regeringen utser ofta vissa eller alla ledamöter. Myndighetschefen är ofta ordförande i det särskilda organet.

Särskilda beslutsorgan

Antalet särskilda beslutsorgan har ökat

I dag har 55 myndigheter särskilda beslutsorgan (tabell 5.1). Antalet myndigheter med särskilda beslutsorgan har ökat med fyra sedan 2014. De särskilda beslutsorganen har ökat med fem, från 97 till 101.

Tabell 5.1 Särskilda beslutsorgan 2014 och 2019.

Kommentar: Uppgifter från Statskontorets kartläggningar av myndigheternas instruktioner.

Källa: Myndigheternas instruktioner.

Det finns särskilda beslutsorgan av flera olika slag

Särskilda beslutsorgan liknar sällan varandra. De beslutar om frågor av väldigt olika slag. Exempel på särskilda beslutsorgan är Samlingslokaldelegationen inom Boverket, Lärarnas ansvarsnämnd och Rådet för dansarutbildning inom Statens skolverk samt Regelrådet inom Tillväxtverket. Men vid länsstyrelserna finns ett antal delegationer som delar samma namn, till exempel miljöprövningsdelegationer. Miljöprövningsdelegationerna beslutar om likartade frågor.^[12]

Det finns särskilda beslutsorgan som är nämnder. Till exempel Lärarnas ansvarsnämnd inom Skolverket och Taltidningsnämnden inom Myndigheten för tillgängliga medier. Nämnder som är särskilda beslutsorgan kan förväxlas med nämndmyndigheter, då de delvis har samma namn. Den huvudsakliga skillnaden mellan de två är hur de regleras, alltså antingen som en självständig myndighet i en egen lag eller förordning med instruktion eller via en annan myndighets instruktion. Liknande förväxlingar kan också göras mellan råd som är särskilda organ jämfört med råd som är myndigheter, som Klimatpolitiska rådet (myndighet) och Regelrådet (särskilt beslutsorgan).

Särskilda rådgivande organ

Antalet särskilda rådgivande organ har också ökat

Inom ett antal myndigheter finns också särskilda rådgivande organ som inte fattar egna beslut. Ofta har de rådgivande organen någon typ av expertkompetens. Vissa är vetenskapliga råd, som till exempel det rådgivande organ som finns inom Brottsförebyggande rådet. Andra bidrar med råd eller tolkningar av särskilda författningar, som till exempel Heraldiska nämnden vid Riksarkivet och Rådet för den officiella statistiken vid Statistiska centralbyrån.

I dag inrymmer 46 myndigheter ett eller flera särskilda rådgivande organ (tabell 5.2). Det innebär att det finns två fler myndigheter med särskilda rådgivande organ än för fem år sedan. Antalet rådgivande organ har däremot ökat med fem.

Tabell 5.2 Särskilda rådgivande organ 2014 och 2019.

Kommentar: Uppgifterna kommer från Statskontorets kartläggningar av myndigheters instruktioner.

Källa: Myndigheternas instruktioner.

Sysselsatta i myndigheterna

I det här kapitlet redovisar vi uppgifter om de statligt anställda. Det handlar främst om anställda i myndigheter under regeringen.

Vi redogör bland annat vilka områden de arbetar inom och hur könsfördelningen ser ut inom dessa områden.

Antalet anställda i staten har ökat

Antalet statligt anställda har ökat under de senaste tio åren. Antalet har alltså ökat trots att de statliga myndigheterna under lång tid har blivit färre.

Staten är en liten andel av den totala arbetsmarknaden

Staten är en liten del av totala arbetsmarknaden, cirka 5 procent (figur 6.1). Antalet statligt anställda har varje år utgjort lika stor andel av den totala arbetsmarknaden under de senaste åren.^[13]

Figur 6.1 Andel sysselsatta i staten och andra sektorer, procent.

Källa: SCB. Statskontoret har bearbetat materialet.

Kommentar: I kategorin staten ingår förvaltningsmyndigheter och domstolar. Förvaltningsmyndigheter under riksdagen ingår i staten i den här figuren.

*Övriga offentliga institutioner; övriga företag, ej offentligt ägda; och övriga organisationer.

Några arbetsområden sysselsätter många

Det totala antalet anställda i myndigheter under regeringen är närmare 261 000. De fyra områden där flest anställda vid myndigheter under regeringen arbetar inom är

• forskning och utbildning
• utredning
• administration och ekonomi
• rättsligt arbete.^[14]

Tillsammans sysselsätter dessa kategorier 76 procent av de anställda i myndigheter under regeringen (figur 6.2). I figur 6.2 redovisar vi arbetsområden för anställda i myndigheter under regeringen som 2018 arbetade mer än 39 procent.

Figur 6.2 Anställda i myndigheter under regeringen per arbetsområde 2018.

Kommentar: Uppgifterna gäller anställda i myndigheter under regeringen 2018 som arbetade mer än motsvarande 39 procent av en heltidsanställning. Vi har inte räknat med oklassade anställningar. Det antal anställda som andelarna avser är därför 235 211.

Källa: Arbetsgivarverket. Statskontoret har bearbetat materialet.

* Hit räknar vi här områdena trafik- och transportarbete samt förvaltning och skötsel.

** Hit räknar vi här militärt arbete, kulturarbete samt kund- och medborgarservice.

Utvecklingen varierar mellan olika arbetsområden

Antalet anställda i myndigheter under regeringen har ökat med 13 procent under de senaste tio åren. Men utvecklingen ser olika ut inom olika arbetsområden (tabell 6.1). Många fler jobbar i dag med militärt arbete än 2009. Antalet sysselsatta inom arbetsområdet har ökat med 40 procent. Det beror främst på att Försvarsmakten har anställt vissa befattningar som tidigare var värnpliktiga.

Tabell 6.1 Utveckling av anställda i myndigheter under regeringen per arbetsområde.

Kommentar: Kund- och medborgarservice fanns inte som arbetsområden inom BESTA 2009. Vi har avrundat alla procenttal till heltal.

Källa: Arbetsgivarverket. Statskontoret har bearbetat materialet.

Ett annat arbetsområde som har ökat väsentligt är medicinskt och socialt arbete. I kategorin ingår socialt och kurativt arbete samt arbetsförmedling. Kategorin ökade med 37 procent mellan 2009 och 2018.

Antalet anställda inom praktiskt förvaltande arbetsområden och liknande minskade under samma period. Kategorin tekniskt och naturvetenskapligt arbete, anläggningsarbete, produktion, m.m. minskade mest av alla i absoluta tal. Gruppen anställda inom förvaltning, skötsel m.m. minskade mest i förhållande till hur stor gruppen var 2009.

Kvinnor och män är ungefär lika många

På det hela taget har staten en jämn fördelning mellan kvinnor och män – 52 procent är kvinnor och 48 procent är män (figur 6.3). Detta skiljer sig från offentlig sektor i övrigt, där fördelningen är mindre jämn. I kommuner och landsting är 78 procent kvinnor och 22 procent män.^[15]

Figur 6.3 Kvinnor och män i staten 2004–2017.

Kommentar: Figuren visar antal män och kvinnor anställda i statliga förvaltningsmyndigheter och statliga affärsverk. Den heldragna linjen som går vågrätt genom staplarna markerar gränsen för 50 procent.

Källa: SCB:s registerbaserade arbetsmarknadsstatistik. Statskontoret har bearbetat materialet.

Trenden är att andelen kvinnor i staten ökar. Det är del av en längre trend. Antalet kvinnor ökade med 18 procent från 2008 till 2017. Antalet män ökade under samma period med 5 procent. I början av 2000-talet var andelen män större, men även då var skillnaden liten. 2004 var 55 procent män och 45 procent kvinnor.

Andelen kvinnor och män skiljer sig mellan olika arbetsområden

Inom vissa arbetsområden arbetar företrädelsevis män, i andra kvinnor (figur 6.4). Mest ojämna är andelarna inom militärt arbete. Där är 91 procent män. Jämnast fördelning har kategorin förvaltning, skötsel m.m., där 52 procent är kvinnor och 48 procent män. I staten som helhet är det en större andel kvinnor än män inom stödkompetens och tvärtom inom ledningskompetens.^[16]

Figur 6.4 Antal anställda kvinnor och män olika arbetsområden, bland dem som arbetade mer än 39 procent 2018.

Kommentar: Figuren visar antal män och kvinnor anställda inom olika arbetsområden. Antalet anställda som arbetade mer än 39 procent 2018 var 244 787. Den heldragna linjen i mitten som går lodrätt genom staplarna markerar gränsen för 50 procent.

Källa: Arbetsgivarverket. Statskontoret har bearbetat siffrorna.

Åldersfördelningen har ändrats en del

Av de statligt anställda är 73 procent 25–54 år, och i den åldersgruppen har antalet anställda ökat (figur 6.5). Det är framför allt kvinnor i åldersgruppen som står för ökningen under de senaste 10 åren. Antalet sysselsatta i staten som är över 55 år har däremot minskat under de senaste tio åren, både som andel och i absoluta tal.

I den yngsta ålderskategorin (yngre än 25 år) är det få som är sysselsatta inom staten. Det hänger samman med att utbildningsnivån generellt sett är högre i staten än på arbetsmarknaden som helhet. På arbetsmarknaden i stort har ungefär hälften en eftergymnasial utbildning. Av de statligt anställda inom statlig sektor 2018 hade 78 procent eftergymnasial utbildning.^[17]

Figur 6.5 Män och kvinnor anställda i staten per ålderskategori 2008 och 2017.

Källa: SCB, registerbaserad arbetsmarknadsstatistik. Statskontoret har bearbetat materialet.

Kommentar: Figuren visar antalet statsanställda i olika ålderskategorier uppdelat på män och kvinnor. De färgade staplarna gäller för 2017 och de gråa staplarna gäller för 2008.

Sjukfrånvaron minskade något under förra året

Sjukfrånvaron i de statliga myndigheterna var i genomsnitt 3,9 procent av den ordinarie arbetstiden under 2018.^[18] Det minskade något jämfört med 2017, då den var 4,0 procent. Det är bara andra gången som sjukfrånvaron har minskat under de sju senaste åren. År 2013 låg sjukfrånvaron på 3,2 procent.

Långtidsfrånvaron (mer än 60 dagar) som andel av den totala sjukfrånvaron var 52,4 procent under 2018. Även den har minskat i förhållande till föregående år, då den uppgick till 55,3 procent.

Sjukfrånvaron i procent av gruppens ordinarie arbetstid var 5,2 procent för kvinnor och 2,5 procent för män. Sjukfrånvaron har minskat både för kvinnor (0,2 procentenheter) och för män (0,1 procentenheter) i förhållande till föregående år.

Allmänhetens uppfattning om kvalitet i statlig verksamhet

SOM-institutet vid Göteborgs universitet har i samverkan med Statskontoret de senaste åtta åren mätt hur allmänheten uppfattar verksamheten inom den offentliga förvaltningen.^[19] Syftet är att få en bild av hur allmänheten uppfattar kvaliteten i förvaltningens tjänster. Några stora myndigheter har ingått i undersökningen varje år, medan andra varierar mellan åren för att spegla bredden i och belysa olika aspekter av förvaltningen.

Allmänhetens uppfattning om statliga myndigheter

I 2018 års mätning ingår åtta myndigheter (tabell 7.1). Allmänhetens uppfattning om dessa myndigheter skiljer sig tydligt åt. En majoritet av dem som svarat uppfattar att Skatteverket, Polismyndigheten och Valmyndigheten sköter sina uppgifter på ett bra sätt.

På frågan om hur Migrationsverket och Arbetsförmedlingen sköter sina uppgifter är däremot de som svarar dåligt betydligt fler än de som svarar på bra. Allmänheten har även en negativ uppfattning om Försäkringskassans arbete, om än inte lika entydigt som när det gäller Migrationsverket och Arbetsförmedlingen.

För Rekryteringsmyndigheten väger allmänhetens omdömen något åt det positiva hållet. Detta alltså mellan de som anser att myndigheten sköter sin uppgift bra respektive dåligt. Relativt många har inte någon uppfattning eller känner inte till Rekryteringsmyndigheten jämfört med övriga sex myndigheter i undersökningen.

Rekryteringsmyndigheten ingår för första gången i SOM-undersökningen. Försvarsmakten ingår också för första gången. Försvarsmakten får relativt bra betyg. En liten andel, endast 6 procent, anser att Försvarsmakten sköter sina uppgifter dåligt.

Tabell 7.1 Allmänhetens uppfattning om hur myndigheter sköter sin uppgift 2018, procent.

Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2018.

Frågan lyder: Hur anser du att följande myndigheter sköter sin uppgift? I tabellen ovan har vi redovisat svarsalternativen mycket bra och ganska bra tillsammans som bra, samt ganska dåligt och mycket dåligt tillsammans som dåligt.

Allmänheten är mest nöjd med Skatteverket

Allmänheten har i våra mätningar de senaste åren varit mest nöjd med hur Skatteverket sköter sin uppgift. Skatteverket får i år något lägre resultat än tidigare. Fem av tio anser nu att myndigheten sköter sin uppgift bra. Tidigare har omkring sex av tio svarat att de uppfattar att myndigheten sköter sin uppgift bra.

Det är även relativt få som svarar att Skatteverket sköter sin uppgift dåligt. Det gör att Skatteverket har höga så kallade balansmått. Balansmått är andelen som uppfattar att myndigheten sköter sitt arbete mycket eller ganska bra minus andelen som anser att den sköter sig mycket eller ganska dåligt. Skatteverket har haft höga balansmått alla år myndigheten har ingått i mätningarna (se figur 7.1 och tabell 7.2).

Figur 7.1 Allmänhetens uppfattning om hur ett urval av myndigheter sköter sin uppgift 2010–2018, balansmått.

Källa: De nationella SOM-undersökningarna 2010–2018.

Kommentar: Observera att data saknas för samtliga myndigheter 2011, eftersom ingen mätning gjordes då. För Migrationsverket saknas även data för 2010, 2012 och 2014, för Skatteverket 2012 och 2014 och för Polismyndigheten 2012. Dessa år var andra myndigheter med i mätningarna.

Allmänhetens betyg på Polismyndigheten har ökat igen

Förtroende för hur Polismyndigheten sköter sin uppgift ökar i år igen. Polisen har tidigare fått goda betyg från allmänheten. Men i 2016 års mätning vände dock sifforna nedåt. Andelen som tyckte att Polismyndigheten gjorde ett bra jobb minskade med 13 procentenheter mellan 2015 och 2016, och andelen som tyckte att myndigheten gjorde ett dåligt jobb ökade med ungefär lika mycket. Detta avspeglas i Polismyndighetens balansmått (figur 7.1). Polisens balansmått ökar nu för andra året i rad.

Missnöje med några viktiga myndigheter

Tre av åtta myndigheter – Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan – som ingick i undersökningen 2018 fick minusbetyg av allmänheten. Med det menar vi att fler är negativa än positiva till hur dessa myndigheter sköter sina uppgifter. Det är bekymmersamt, inte minst eftersom det handlar om centrala myndigheter i det statliga åtagandet.

Allmänhetens omdöme är särskilt lågt för Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. Endast 8 procent svarar att Arbetsförmedlingen sköter sin uppgift mycket eller ganska bra, medan 40 procent svarar ganska eller mycket dåligt. Betygen bra eller mycket bra på Migrationsverket är nästan lika få (tabell 7.1). Migrationsverket får flest låga omdömen av allmänheten. 44 procent anser att myndigheten sköter sin uppgifter dåligt eller mycket dåligt.

De flesta myndigheter har fått positiva betyg de senaste åren

Allmänheten har dock över åren gett positiva betyg till de flesta myndigheter (tabell 7.2). Utöver de tre ovan nämnda myndigheterna är det bara Inspektionen för vård och omsorg och Statens skolverk som har fått minusbetyg. Övriga arton myndigheter som någon gång har ingått i denna undersökning har fått fler positiva än negativa omdömen från allmänheten. Det är ett tecken på att det också finns ett förtroende för den statliga förvaltningen, utan att man för den sakens skull bör bortse från att allmänheten har en negativ uppfattning om några av de större statliga myndigheterna.

Tabell 7.2 Allmänhetens uppfattning om hur myndigheter sköter sin uppgift 2010 och 2012–2018, balansmått.

Källa: De nationella SOM-undersökningarna 2010–2018.

Balansmått är andelen som uppfattar att myndigheten sköter sitt arbete mycket eller ganska bra minus andelen som anser att den sköter sig mycket eller ganska dåligt. Ett balansmått på 100 innebär att alla svarande är nöjda, medan -100 innebär att alla är missnöjda.

*Centrala studiestödsnämnden ** Inspektionen för vård och omsorg *** Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Referenser

OECD. (2013). Classification of the Functions of Government (COFOG). Government at a Glance 2013, OECD Publishing, Paris.

Proposition 2017/18:1. Budgetpropositionen för 2018. Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning.

Statskontoret. (2005). Statsförvaltningens utveckling 1990–2005, 2005:32.

Statskontoret. (2010). Färre men större. Statliga myndigheter åren 2007 – 2010. Om offentlig sektor.

Statskontoret. (2014). Den offentliga sektorn i korthet 2014.

Statskontoret. (2014). Myndigheternas ledningsformer – en kartläggning och analys, 2014:4.

Statskontoret. (2016). Statliga myndigheters lokalisering. Ett samlat underlag, 2016:8.

Statskontoret. (2018). Myndigheternas personalansvarsnämnder. Om offentlig sektor.

Statskontoret. (2019). Sjukfrånvaron i staten år 2018 – myndigheter och sektorer. Dnr 2019/66-5.

Statskontoret. (2019). Utveckling av den statliga styrningen av kommuner och landsting 2018.

Statskontoret. (2019). Utveckling av den statliga styrningen av kommuner och landsting – en analys, 2019: 2.

Statskontoret. (2019). Udda fåglar i kommittéväsendet. En studie av otraditionella kommittéer. Om offentlig sektor.

Sören Holmberg & Marcus Weissenbilder. (2019). Betyg på offentlig verksamhet 2018. SOM-rapport nr 2019:13.

Register, statistik och andra länkar

Arbetsgivarverket. (2019). BESTA. Webbplats: https://www.arbetsgivarverket.se/besta/ (Hämtad: 2019-05-20).

Arbetsgivarverket. (2019). Utbildningsbakgrund. (Hämtad: 2019-06-05).

Statistiska centralbyrån. (2019). Myndighetsregister. Webbplats: http://www.myndighetsregistret.scb.se/Myndighet (Hämtad: 2019-05-20)

Statskontoret. (2019). Om offentlig sektor. Webbplats: http://www.statskontoret.se/var-verksamhet/forvaltningspolitikens-utveckling/om-offentlig-sektor/ (Hämtad: 2019-05-20)

Statistiska centralbyrån. (2019). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS). Webbplats: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/arbetsmarknad/sysselsattning-forvarvsarbete-och-arbetstider/registerbaserad-arbetsmarknadsstatistik-rams/ (Hämtad: 2019-05-20).

BilagaFörvaltningsmyndigheter under Regeringskansliets departement, sorterade efter storlek (årsarbetskrafter)

Arbetsmarknadsdepartementet

Finansdepartementet

Försvarsdepartementet

*Statskontoret saknar uppgift om årsarbetskrafter.

Infrastrukturdepartementet

Justitiedepartementet

*Statskontoret saknar uppgift om årsarbetskrafter.

**Vi redovisar här Sveriges domstolar, förutom Arbetsdomstolen och Försvarsunderrättelsedomstolen, inom Domstolsverkets organisation. Domstolsverket hamnar därför högre upp på listan än vad myndigheten hade gjort utan domstolarnas årsarbetskrafter.

Kulturdepartementet

*Statskontoret saknar uppgift om årsarbetskrafter.

Miljödepartementet

Näringsdepartementet

Socialdepartementet

Statsrådsberedningen

Utbildningsdepartementet

Utrikesdepartementet

Fotnoter

1. Statskontoret. (2019). Utveckling av den statliga styrningen av kommuner och landsting 2018; Statskontoret. (2019: 2). Utveckling av den statliga styrningen av kommuner och landsting – en analys. ↑

2. För hela rapportserien, se Statskontorets webbplats. ↑

3. Med myndigheter menar vi varaktiga verksamheter med egen instruktion i lag eller förordning. Vi räknar utlandsmyndigheterna som delar av Regeringskansliet. Statliga förvaltningsmyndigheter, statliga affärsverk, domstolar och AP-fonderna ingår i myndighetsbegreppet vi använder. Vi redovisar inte uppgifter om myndigheter under riksdagen, som till exempel Riksdagsförvaltningen och Riksrevisionen. ↑

4. Statskontoret har nyligen beskrivit och analyserat förekomsten av vissa otraditionella verksamheter inom kommittéväsendet. Statskontoret. (2019). Udda fåglar i kommittéväsendet. En studie av otraditionella kommittéer. Om offentlig sektor. ↑

5. För utvecklingen fram till 2005, se Statskontoret. (2005:32). Statsförvaltningens utveckling 1990–2005. För utvecklingen efter det, se Statskontoret. (2010). Färre men större. Statliga myndigheter åren 2007 – 2010. Om offentlig sektor. ↑

6. Cofog skiljer mellan Allmän offentlig förvaltning; Bostadsförsörjning och samhällsutveckling; Fritid, kultur och religion; Försvar; Hälso- och sjukvård; Miljöskydd; Näringslivsfrågor; Samhällsskydd och rättsskipning; Socialt skydd samt Utbildning. OECD. (2013). Classification of the Functions of Government (COFOG). Government at a Glance 2013. ↑

7. Statskontoret. (2016:8). Statliga myndigheters lokalisering. Ett samlat underlag. ↑

8. I punktlistan redovisas de myndigheter som helt ska omlokaliseras och de myndigheter där sätet och delar av myndigheten ska omlokaliseras. För ett flertal andra myndigheter har regeringen beslutat att delar av myndigheten ska omlokaliseras. ↑

9. Proposition 2017/18:1. Budgetpropositionen för 2018. Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning. ↑

10. Statskontoret har tidigare gjort mer utförliga analyser av ledningsformerna. Statskontoret. (2014:4). Myndigheternas ledningsformer – en kartläggning och analys. ↑

11. Statskontoret har tidigare beskrivit hur de särskilda organen är konstruerade. Bland annat konstaterade vi att det inte finns några bestämmelser om särskilda beslutsorgan i myndighetsförordningen. Vår slutsats var då att de särskilda organen verkligen är särskilda i bemärkelsen att de sinsemellan inte liknar varandra. Statskontoret. (2014:4). ↑

12. Vidare har många myndigheter egna personalansvarsnämnder. Vi tar inte upp personalansvarsnämnder i den här rapporten. Förra året studerade vi hur de statliga myndigheternas personalansvarsnämnder organiseras och fungerar i Statskontoret. (2018). Myndigheternas personalansvarsnämnder. Om offentlig sektor. ↑

13. Jämför exempelvis Statskontoret (2014). Den offentliga sektorn i korthet 2014. ↑

14. Vi använder här arbetsgivarverkets indelningsgrund BESTA. BESTA används för att gruppera och redovisa arbetsuppgifterna för anställda inom det statliga avtalsområdet. ↑

15. SCB, Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik. ↑

16. Arbetsgivarverket, BESTA. ↑

17. Arbetsgivarverkets webbplats, 2019-06-05. ↑

18. Statskontoret beskriver sjukfrånvaron mer detaljerat i Statskontoret. (2019). Sjukfrånvaron i staten år 2018 – myndigheter och sektorer. Dnr 2019/66-5. ↑

19. För SOM-institutets analys av 2018 års resultat, se Sören Holmberg & Marcus Weissenbilder. (2019). Betyg på offentlig verksamhet 2018. SOM-rapport nr 2019:13.

    ↑