Myndigheten för en effektiv statsförvaltning
Meny

Jag måste alltid börja med mig själv

Arbetet med en god förvaltningskultur är ju en kulturfråga, säger riksantikvarien Lars Amréus. Det handlar om att långsiktigt arbeta in ett förhållningssätt som gör att medarbetarna kan möta oväntade situationer på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende för myndigheten.

En god förvaltningskultur är inte något man gör, säger riksantikvarien Lars Amréus. Det är ett förhållningssätt, något man lever med.

– Visst handlar det om aktiviteter också. Men allt bottnar i att det är ett förhållningssätt. Det är viktigt att inte slå sig till ro med att man har tagit upp värdegrundsfrågorna i introduktionsprogram, verksamhetsplaner och policyer. Man måste ge det fötter, föra en kontinuerlig dialog. Det är en utmaning, att hela tiden underhålla kulturen. Vi jobbar hela tiden med att hitta nya former för att lyfta upp förvaltningskulturen.

Det räcker inte att skriva ner och dokumentera
I ett större perspektiv handlar en god förvaltningskultur om att upprätthålla och utveckla allmänhetens tilltro till statsförvaltningen, säger Lars Amréus.

– Vi lever i en värld som blir allt mer komplex på olika sätt. Det räcker inte längre för oss som arbetar på myndigheter att bara följa lagar och regler. Då går det inte alltid att skriva ner och dokumentera hur vi ska agera i alla situationer. Man måste känna vad som är rätt och inte. En bra förvaltningskultur gör att vi förstår hur vi ska agera även när vi hamnar i nya situationer.

Riksantikvarieämbetet arbetar med detta på olika sätt. De har bland annat tagit fram en uppsättning etiska dilemman som de som arbetar på myndigheten kan råka ut för.

– Vi har låtit alla medarbetare sitta tillsammans i grupper och reflektera kring dessa dilemman. Det finns inga givna svar på dessa dilemman, utan diskussionen kring ett dilemma är själva syftet, för att träna på hur vi ska tänka och göra i knepiga situationer.

Kan man tacka ja till en måltid?
Lars Amréus berättar att de på myndigheten också arbetar med att ta upp frågor som dyker upp i det övriga samhället.

– Det har exempelvis varit ett antal fall där statliga myndigheter hamnat i blåsväder när det gäller mutor och korruption. Vi försöker då ta tillfället i akt och diskutera det ur vår myndighets perspektiv. Ett annat exempel var när anställda på en annan statlig myndighet tog emot surfplattor och spelkonsoler från en utbildningsleverantör, och blev åtalade för det.

Myndigheten lyfte då frågan om de skulle kunna råka ut för något liknande. Vad finns det för beredskap för det?

– Det är väldigt nyttigt att i vardagen hitta de här situationerna och diskutera dem. Vi hade nyligen också en diskussion om när det är okej och inte att bli bjuden på en måltid i tjänsten. Och vem är det okej att bli bjuden av? Finns det andra former där som vi bör fundera över? Vad får måltiden kosta? I vilka sammanhang? Är det skillnad på vem som bjuder? Dessutom måste vi kalibrera vår syn internt, så vi gör likadant.

Utmaning att mäta resultatet
Han påpekar att det är oerhört viktigt att ledningen går före.

– Jag måste alltid börja med mig själv. Och det räcker inte att bara prata. Jag måste också alltid agera i enlighet med den statliga värdegrunden och vad vi har kommit fram till internt för att komplettera den. Det handlar om att göra det i vardagen, i ledningsgruppen och när jag pratar med nyanställda. Hur ska vi agera för att omvärlden ska ha förtroende för oss, som myndighet och som myndighetsanställda?

Den statliga värdegrunden ingår i den introduktionsutbildning alla nyanställda på myndigheten får, och den återkommer i personalmöten.

– Alla som jobbar här ska känna till värdegrunden och våra värdeord.

Riksantikvarieämbetet arbetar också med ett utvecklande och coachande ledar- och medarbetarskap, vilket Lars Amréus tycker passar som hand i handske med värdegrundsarbetet.

– Det blir en extra kraft i båda när de kuggar ihop.

Samtidigt konstaterar han att det är svårt att följa upp resultatet av den här typen av arbete. Målet är att det inte ska uppstå några problem, men det är svårt att mäta vad som beror på vad.

– Men av den återkoppling jag får så verkar det som om medarbetarna upplever det som väldigt angeläget och värdefullt när vi för våra diskussioner. Men vi ska nog titta på om det går att ha frågor i medarbetarundersökningar om detta. Vågar man som medarbetare peka på problem man ser i vardagen?