Hälso- och sjukvård, skola och social omsorg är föremål för omfattande statlig kunskapsstyrning

Kunskapsstyrning handlar om insatser för att säkerställa att verksamheter använder bästa tillgängliga kunskap. Typiska redskap för kunskapsstyrning är riktlinjer, vägledningar, handböcker och utbildningar.

Här fokuserar vi på hur staten styr kommuner och regioner med kunskap, men det är viktigt att komma ihåg att kunskapsstyrning även handlar om att fånga upp och sprida erfarenheter och metoder som finns ute i verksamheterna i kommuner och regioner.

Alltmer styrning med kunskap…

Staten styr allt fler av kommunernas och regionernas verksamheter alltmer med kunskap. Hälso- och sjukvård, skola och social omsorg är de verksamheter som är föremål för mest omfattande statlig kunskapsstyrning.

Kunskapsstyrning har tre huvudsakliga delar – kunskapsstöd, stöd till uppföljning och analys samt stöd till verksamhetsutveckling. Staten använder också riktade statsbidrag för att finansiera satsningar på fortbildning och metodutveckling inom de verksamheter som kommuner och regioner ansvarar för.

…för att öka kvalitet och likvärdighet

Statens övergripande syfte med kunskapsstyrning är att stödja och skapa förutsättningar för kommunerna och regionerna att arbeta med forskning och beprövad erfarenhet som grund. Det förväntas i sin tur öka kvaliteten och likvärdigheten inom verksamheterna. En stor del av statens kunskapsstyrning riktar sig därmed direkt till olika professioner i de verksamheter som kommuner och regioner ansvarar för, till exempel läkare, lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare.

För det mesta frivilligt för kommuner och regioner…

Kunskapsstyrning kan betecknas som ett mjukt styrmedel. De kunskapsstöd som staten tar fram är inte bindande att följa och de flesta av de uppföljningssystem som staten administrerar eller finansierar är frivilliga att rapportera till. Både regionerna och kommunerna är emellertid skyldiga att lämna uppgifter till vissa register, till exempel patientregistret.

…men det finns utmaningar avseende administration och implementering

Kunskapsstyrning kan leda till ökade krav på dokumentation och uppgiftslämning i kommuner och regioner. I de fall kommuner och regioner behöver dokumentera och rapportera uppgifter till olika register och databaser kan det också ta mycket tid i anspråk. Staten och Sveriges kommuner och regioner (SKR) har slutit en överenskommelse om nationella kvalitetsregister. Det finns närmare 100 olika nationella kvalitetsregister i drift i regionerna.

Myndigheterna har stora utmaningar när det gäller att se till att de kunskapsstöd, metoder och arbetssätt som myndigheter tar fram och sprider också implementeras i berörda verksamheter. Verksamheterna ute i kommuner och regioner har också varierande kapacitet att ta emot kunskapsstyrningen. Ett råd för kunskapsstyrning med en rad olika myndigheter finns sedan 2015. Rådet har som syfte att se till att den statliga styrningen med kunskap inom socialtjänst och hälso- och sjukvård blir mer sammanhållen.