Myndigheten för en effektiv statsförvaltning
Meny

Statliga myndigheters upphandlingar med arbetsrättsliga villkor

Upphandlande myndigheter och enheter, däribland statliga myndigheter, är sedan den 1 juni 2017 skyldiga att i vissa fall ställa arbetsrättsliga villkor i sina upphandlingar. Syftet är att motverka oskäliga arbetsförhållanden och osund konkurrens.

Statskontoret har på uppdrag av regeringen följt upp och analyserat hur statliga myndigheter har arbetat med uppgiften att ställa arbetsrättsliga villkor i sina upphandlingar. I rapporten redovisar vi vilken typ av villkor som myndigheterna har ställt och vid vilka upphandlingar det sker. Vi beskriver också svårigheter och framgångsfaktorer för myndigheterna när de upphandlar med arbetsrättsliga villkor, samt vilka effekter de anser har uppnåtts genom att de ställer dessa villkor.

Arbetsrättsliga villkor enligt kollektivavtal och enligt ILO:s kärnkonventioner

Om det arbete som en myndighet upphandlar utförs i Sverige ska de arbetsrättsliga villkoren avse lön, semester och arbetstid enligt ett centralt kollektivavtal. Om arbetet utförs i andra länder ska villkoren ställas i enlighet med ILO:s (International Labour Organization) kärnkonventioner om grundläggande rättigheter i arbetslivet.

Statskontorets enkät till 175 statliga myndigheter visar att 93 procent av myndigheterna har gjort en eller flera egna upphandlingar sedan den 1 juni 2017. Nästan sex av tio myndigheter har någon gång ställt arbetsrättsliga villkor om lön, semester och arbetstid enligt kollektivavtal. Drygt en tredjedel har ställt villkor enligt ILO:s kärnkonventioner. Enkäten visar att myndigheter med stor upphandlingsvolym oftare ställer arbetsrättsliga villkor än myndigheter med liten volym. Det vanligaste skälet till att myndigheter inte ställer arbetsrättsliga villkor vid en upphandling är att de har gjort en så kallad behövlighets bedömning som visat att det finns en låg risk för oskäliga arbetsförhållanden när kontraktet i den aktuella upphandlingen utförs. Myndigheterna behöver då inte ställa några arbetsrättsliga villkor.

Tidigare har många myndigheter varit osäkra på om de har ställt arbetsrättsliga villkor i sina upphandlingar eller inte. Denna osäkerhet har minskat mellan 2019 och 2020. Endast 5 procent uppger 2020 att de inte vet om de har ställt villkor enligt kollektivavtal.

Lokalvård är den vanligaste branschen där myndigheter ställer villkor enligt kollektivavtal

Lokalvård är den vanligaste branschen där statliga myndigheter ställer arbetsrättsliga villkor enligt kollektivavtal. Nästan tre fjärdedelar av de myndigheter som har ställt sådana villkor sedan den 1 juni 2017 har gjort det när de har upphandlat lokalvårdstjänster. Vi tolkar detta som att myndigheterna bedömer att risken för oskäliga arbetsförhållanden är större i lokalvårdsbranschen än i andra branscher. It är den vanligaste branschen där myndigheter ställer villkor enligt ILO:s kärnkonventioner.

Flera svårigheter för myndigheterna

Statskontorets uppföljning visar att det är komplext att upphandla med arbetsrättsliga villkor. Vi bedömer att de största svårigheterna för myndigheterna är att:

  • göra behövlighetsbedömningar för att bedöma om de behöver ställa arbetsrättsliga villkor i den aktuella upphandlingen
  • tolka och fastställa nivån på de arbetsrättsliga villkoren utifrån kollektivavtal
  • följa upp om leverantörerna följer de arbetsrättsliga villkoren, eftersom myndigheterna ofta saknar resurser för uppföljningen
  • det kan finnas hinder för uppföljningen när det gäller möjligheterna att ta del av och behandla personuppgifter.

Svårigheterna är en särskild utmaning för små myndigheter och myndigheter som sällan upphandlar, eftersom upphandling med arbetsrättsliga villkor kräver tid, resurser och kunskap.

Framgångsfaktorer och goda exempel

Statskontoret har identifierat flera framgångsfaktorer i myndigheternas arbete med arbetsrättsliga villkor, samt goda exempel på hur myndigheterna kan hantera olika aspekter i upphandlingsprocessen:

  • Kunskap och kompetens inom upphandlingsrätt, hållbarhetsfrågor, arbetsrätt samt kunskap om den vara eller tjänst som upphandlas.
  • Upphandlingsmyndighetens riskbedömningar för vissa branscher.
  • Upphandlingsmyndighetens på förhand fastställda arbetsrättsliga villkor om lön, semester och arbetstid inom ett antal branscher.
  • Uppförande- eller ansvarskod för leverantörer med grundläggande villkor som tillämpas i samtliga upphandlingar, oavsett risk.
  • Att använda Kammarkollegiets ramavtal.

Stor osäkerhet hos myndigheterna om effekterna

Statskontoret konstaterar att myndigheterna är mycket osäkra på effekterna för arbetstagares arbetsförhållanden och osund konkurrens av att de ställer arbetsrättsliga villkor. Mer än sex av tio myndigheter kan inte bedöma om det finns sådana effekter. Vi bedömer att skyldigheten att ställa arbetsrättsliga villkor har fått vissa effekter för myndigheterna själva, till exempel att de har höjt sin kompetens i frågor om arbetsrättsliga villkor och att deras arbetsbelastning har ökat. Ökad arbetsbelastning är särskilt svårt att hantera för små myndigheter. Myndigheterna anser överlag att bestämmelserna om arbetsrättsliga villkor är tydliga. Däremot anser de att det är svårt att tillämpa bestämmelserna.