Myndigheten för en effektiv statsförvaltning
Meny

Kommunernas mottagande av nyanlända

Statskontoret har haft regeringens uppdrag att kartlägga hur kommunernas verksamhet för att ta emot nyanlända är organiserad och hur ansvaret för mottagandet är fördelat inom kommunen. Statskontoret lämnade en muntlig lägesrapport den 29 januari 2020. Det här är uppdragets slutrapport.

Kommunernas mottagande av nyanlända varierar över tid

Antalet nyanlända som kommunerna tagit emot för bosättning har varierat kraftigt under den senaste tioårsperioden. Mellan 2017 och 2020 minskade det årliga antalet mottagna från nästan 68 800 till drygt 14 100. Små kommuner har under perioden tagit emot fler nyanlända i förhållande till folkmängden än stora kommuner. Men skillnaden har minskat med åren, och var nästan helt utjämnad år 2020.

Den stora variationen i antal nyanlända som kommunerna tar emot påverkar deras förutsättningar att planera mottagandeverksamheten. Svängningarna innebär bland annat att kommunerna får svårt att skala upp och skala ned olika insatser för att möta det behov som råder för tillfället.

Staten ersätter kommunerna för kostnader för att ta emot nyanlända

Kommunerna har ansvar för vissa insatser som syftar till att underlätta de nyanländas etablering. De ansvarar bland annat för undervisning i svenska för invandrare (sfi ), samhällsorientering och annan vuxenutbildning, samt för skola, förskola, barnomsorg och andra insatser för barn och ungdomar. Staten ersätter kommunerna för insatsernas kostnader, i första hand genom en schablonersättning som betalas ut per nyanländ. Statens utgifter för att ersätta kommunerna för mottagandet av nyanlända har minskat från ca 16,2 miljarder kronor 2018 till ca 7,5 miljarder 2020. Minskningen beror i huvudsak på att asylinvandringen på senare år har minskat.

Kommunerna erbjuder många olika insatser för de nyanlända

Tyngdpunkten för kommunernas insatser för nyanlända ligger på språkutbildning och språkträning, samhällsorientering samt stödinsatser för nyanlända elever. Utöver den ordinarie samhällsorienteringen tillhandahåller de flesta kommuner också olika typer av samhällsinformation.

Det är upp till kommunen att avgöra hur de ska fullgöra sin skyldighet att ta emot en nyanländ som bosätter sig i kommunen. Vissa kommuner erbjuder stöd i form av en "boskola", det vill säga praktisk information om hur det är att bo i flerfamiljshus. Det förekommer också att kommuner hjälper till med att skaffa bostäder till nyanlända.

Kommunernas organiserar verksamheten att ta emot nyanlända på olika sätt

Det är oftast socialnämnden eller kommunstyrelsen som har det övergripande ansvaret för att organisera mottagandet av nyanlända. I mindre kommuner, såsom landsbygdskommuner, är det oftast kommunstyrelsen som har det ansvaret.

De flesta kommuner bedriver mottagandeverksamheten i egen regi och i samverkan med andra kommuner. Vissa kommuner upphandlar också tjänster från externa aktörer, oftast svenska för invandrare (sfi). De flesta kommuner samverkar med Arbetsförmedlingen.

De flesta kommuner fördelar schablonersättningen för nyanlända enligt en fastställd fördelningsmodell

Statskontorets enkätundersökning bland kommunerna visar att ungefär 60 procent av kommunerna använder sig av någon form av fastställd fördelningsmodell för att fördela schablonersättningen mellan de organisatoriska enheter som är inblandade, vanligtvis nämnder. De kommuner som inte har en fastställd fördelningsmodell fördelar medlen utifrån vilka behov de olika de organisatoriska enheterna förväntas ha, ibland baserat på vilka kostnader som verksamheterna tidigare har haft.

En dryg femtedel av ersättningen fördelas till själva mottagandet och till bostad åt de nyanlända, och en lika stor andel fördelas till förskola, skola och gymnasieskola. En dryg fjärdedel av ersättningen går till socialtjänsten och till ekonomiskt biståndtill de nyanlända. Resten av schablonersättningen går till sfi, samhällsorientering, vuxenutbildning, tolkning och övriga verksamheter.

Kommunerna prioriterar insatserna till nyanlända efter behov

Det finns flera olika kategorier av kommunmottagna nyanlända, exempelvis kvotflyktingar som anvisats från Migrationsverket och personer som bosatt sig i kommunen på egen hand. Statskontorets kartläggning visar att kommunerna fördelar insatserna utifrån de nyanländas individuella behov, och inte utifrån den kategori som de tillhör. Fördelningen sker heller inte baserat på ålder, med undantag för gränsen mellan barn/unga och vuxna. I vissa projekt som externa aktörer är med och finansierar prioriteras insatser för kvinnor, eftersom det är ett villkor för finansieringen.

Kommunerna erbjuder fler insatser till ensamkommande barn och unga än till övriga nyanlända, och för denna grupp gäller delvis andra regelverk. Kommunernas har ett stort ansvar för ensamkommande barn och unga, precis som för andra unga i kommunen.

Mer heltäckande statistik skulle underlätta uppföljningen av de nyanländas etablering

Statskontorets kartläggning visar att kommunerna endast i mindre utsträckning följer upp insatserna för nyanlända. Den uppföljning som den politiska ledningen och förvaltningen i förekommande fall efterfrågar är i första hand nyckeltal med ekonomiskt värde för kommunen, såsom antal personer med försörjningsstöd eller antal sysselsatta. Det är ovanligt att kommuner har en strukturerad modell för uppföljning och de följer i de flesta fall inte upp insatserna utifrån olika kategorier av nyanlända eller efter åldersgrupper. Flera av de kommuner som intervjuats beskriver att det saknas riktlinjer för hur de kan organisera uppföljningen. Arbetsförmedlingen för statistik över nyanlända som deltar i aktiviteter inom etableringsprogrammet. Men för övriga nyanlända i kommunala insatser såsom sfi saknas ofta statistik. Enligt Statskontorets bedömning skulle en enhetlig och heltäckande statistik över deltagandet i kommunala insatser för nyanlända ge bättre förutsättningar för uppföljning och därmed öka kunskapen om i vilken mån insatserna underlättar för nyanlända att integrera sig i det svenska samhället.