Sammanfattning av Utvärdering av regeringens åtgärder mot våldsbejakande extremism 2014–2017
Under perioden 2014–2017 satsade staten närmare 170 miljoner kronor på åtgärder för att förebygga våldsbejakande extremism. Statskontoret har utvärderat om dessa åtgärder mot våldsbejakande extremism har varit ändamålsenliga.
Regeringens åtgärder har varit att tillsätta en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism och att ge särskilda uppdrag till 11 myndigheter. Det övergripande målet med regeringens åtgärder var att skapa ett samhälle som är mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism. Åtgärderna som har genomförts har främst handlat om att öka kunskapen och att förbättra samverkan mellan de berörda myndigheterna.
Samordnarens och myndigheternas arbete har lett till flera resultat
Statskontoret bedömer att regeringens åtgärdspaket har bidragit till att öka samhällets motståndskraft mot våldsbejakande extremism. Detta beror till stor del på den nationella samordnarens och myndigheternas arbete med att höja kunskapsnivån och att stötta kommunerna i deras arbete. En av samordnarens främsta uppgifter har varit att få till stånd olika nätverk på nationell och lokal nivå för att hantera och utbyta information. Myndigheterna har främst producerat kunskapsunderlag i form av bland annat rapporter och utbildningar som i huvudsak riktar sig till kommunerna.
Samordnaren satte våldsbejakande extremism på agendan
Kommunerna anser att samordnarens viktigaste bidrag var att sätta frågan om våldsbejakande extremism på agendan. 80 procent av kommunerna uppger att de haft nytta av samordnarens arbete. Samordnaren har fått de lokala politikerna att prioritera frågan vilket har bidragit till att det skapats ett nätverk av kommunala samordnare.
Samverkan mellan myndigheterna ökade under perioden
Regeringens åtgärdsprogram har bidragit till att öka samverkan mellan de berörda aktörerna. Detta beror på att många myndigheter har fått uppdrag som har lett till samarbeten mellan olika aktörer. Sannolikt hade dessa samarbeten inte kommit till stånd utan regeringens uppdrag. Överlag bedömer också myndigheterna att samverkan dem emellan har fungerat bra. Samordnarens referensgrupp har också bidragit till att myndigheterna nu har bättre kunskap om vad olika parter inom ramarna för åtgärdspaketet gör.
Myndigheternas utbildningar har nått ut och använts
Regeringens satsning har lett till flera utbildningsmöjligheter. Det rör sig exempelvis om utbildningsmaterial, som Forum för levande historias klassrumsmaterial samt Socialstyrelsens utbildningspaket. Det rör sig också om kurser och seminarier, som Segerstedtinstitutets kurser och fortbildningar för lärare, pedagoger och andra yrkesverksamma samt Forum för levande historias och Skolverkets uppdragsutbildningar och konferenser.
Vi bedömer att utfallet av de utbildningar som myndigheterna tillhandahållit är rimligt. Exempelvis verkar kännedomen om Medierådets och Forum för levande historias webbaserade utbildningsmaterial vara spritt i skolorna. Skolverkets och Forum för levande historias kurser och konferenser hade sammanlagt runt 3 500 deltagare och Segerstedtinstitutets högskoleutbildningar och andra kurser har genomförts av 111 deltagare.
Kännedomen om myndigheternas material varierar
Kommunernas kännedom om myndigheternas material varierar stort. Vissa myndigheters och organisationers material är väl känt bland de kommunala samordnarna. Mellan 60 och 75 procent av kommunerna känner till Segerstedtinstitutets, Socialstyrelsens och MUCF:s material. Kännedomen om Barnombudsmannen, Medierådet och Forum för levande historia är lägre – mellan 25 och 30 procent av kommunerna känner till deras material.
Även om många kommuner känner till myndigheternas material är det i sig ingen garant för att man använder materialet. Mellan 20 och 40 procent av de kommuner som känner till materialet har använt det. Men det behöver inte vara något underbetyg. Det är snarare ett relativt gott resultat, mot bakgrund av att de flesta kommuner inte upplever något problem med våldsbejakande extremism. Kommunerna anser att materialet, när det väl används, har haft betydelse för kommunernas förebyggande arbete.
Tidsfaktorn påverkar sannolikt inte effekterna
Livslängden är kort för de olika material som myndigheterna har producerat. Uppmärksamheten är störst i samband med att ett material publiceras, därefter sjunker efterfrågan. Flera myndigheter saknar resurser för att fortsätta arbeta med materialet efter att det publicerats. Vi bedömer att satsningens effekter kommer att klinga av med tiden om inte myndigheterna gör punktinsatser för att då och då höja medvetandet om materialet hos målgrupperna.
Flertalet myndigheter har införlivat frågor om våldsbejakande extremism i sin ordinarie verksamhet
Många av myndigheterna har på ett eller annat sätt integrerat arbetet mot våldsbejakande extremism i sin ordinarie verksamhet. Kriminalvården och Statens institutionsstyrelse har exempelvis integrerat frågorna i utbildningen av sin personal. Medierådet och Forum för levande historia fortsätter med sina instruktionsenliga uppdrag som på ett allmänt plan främjar demokratin.
Det är enbart Barnombudsmannen, MUCF och Socialstyrelsen som inte har integrerat frågorna i sin ordinarie verksamhet. Dessa myndigheter anger att de har utfört sina uppdrag, men att de nu saknar medel för att fortsätta med nya insatser inom området.
Svårt att hitta särskilda arbetssätt som ger tydliga effekter
Ett övergripande mål för regeringens åtgärder har varit att hitta fungerande sätt att arbeta förebyggande mot våldsbejakande extremism. Det gäller för både samordnaren och myndigheterna. Många som vi har talat med hänvisar till att det inte finns några säkert fungerande metoder inom området. Den kunskap som finns om vad som är lämpligt att göra i varje enskild situation är beroende av varje enskilt fall och grundas i praktiska och individspecifika erfarenheter. Det är tydligt att det inte finns några enkla lösningar inom området.
Kommunerna har utvecklat sitt förebyggande arbete
Mellan år 2014 och 2017 har kommunerna både fått mer kunskap om våldsbejakande extremism och utvecklat sitt förebyggande arbete.
I flertalet kommuner är våldsbejakande extremism inte en stor fråga
I 8 procent av landets kommuner upplevs våldsbejakande extremism som ett stort eller mycket stort problem. Uppgiften bygger på enkätsvar från 181 kommunala samordnare och kontaktpersoner för våldsbejakande extremism. Ytterligare cirka 20 procent upplever problem i någon utsträckning. Det innebär att drygt 70 procent av kommunerna upplever små problem eller inga problem med våldsbejakande extremism.
Samordningsfunktionen är en påtaglig förändring i kommunernas arbete
Ett av de mer påtagliga resultaten av den nationella samordnarens arbete var att alla kommuner har utsett en kontaktperson eller samordnare för frågor som rör våldsbejakande extremism. Den typen av funktion fanns knappast i någon kommun tidigare och blev i många fall utgångspunkten för det fortsatta kommunala arbetet mot våldsbejakande extremism.
Ökad samverkan är ett viktigt bidrag för att stärka samhällets motståndskraft
Kommunerna uppger att deras samverkan har förbättrats, främst den interna, men även den externa. Den interna samverkan handlar främst om samarbete mellan olika kommunala förvaltningar och extern samverkan främst om samarbete med den lokala polisen.
Muntliga lägesbilder kan utgöra en risk för arbetets långsiktighet
Vår enkätundersökning visar att många kommuner har följt den nationella samordnarens uppmaning att ta fram lokala lägesbilder. I enkätundersökningen framkommer dock att merparten av lägesbilderna är muntliga.
Statskontoret ser en risk med muntliga lägesbilder eftersom informationen då blir mer personbunden och därmed mer sårbar. Det kan på sikt försvåra kontinuiteten och långsiktigheten i kommunernas arbete.
Många kommuner har handlingsplaner, men deras kvalitet kunde varit bättre
Ett annat påtagligt resultat från den nationella samordnarens arbete är att omkring två av tre kommuner nu har en handlingsplan mot våldsbejakande extremism. Det har lett till en tydligare ansvarsfördelning i kommunerna.
De flesta handlingsplaner är från 2016 och 2017, då samordnaren var som mest aktiv och det mediala trycket var som störst. Flera kommuner lyfter också fram att handlingsplanen togs fram skyndsamt för att undvika att kommunen skulle bli uppmärksammad för att inte ha en handlingsplan. Statskontoret menar att det kan ha haft konsekvenser på handlingsplanernas kvalitet, och därmed också på det förebyggande arbetets kvalitet. En mindre förhastad process hade varit gynnsam för arbetet.
Kommunerna har anpassat sitt förebyggande arbete utifrån sin verklighet
I de kommuner som upplever att problemet med våldsbejakande extremism är litet har arbetet fått mindre resurser medan de kommuner som upplever problemet som stort har valt att prioritera frågan högre. Många kommuner bedömer också att de lägger mindre tid på frågan nu än när den var som mest uppmärksammad under 2016–2017. I många kommuner räcker det med att man nu har en beredskap för att hantera problemet och i någon mån upprätthåller kunskapsnivån. Det ser vi som ett tecken på att kommunerna börjat hitta en rimlig ambitionsnivå för sitt arbete.
Åtgärderna har bidragit till samhällets motståndskraft
Satsningen mot våldsbejakande extremism har haft ett bra genomslag, trots att den var relativt blygsam mätt i pengar. I många kommuner finns nu någon form av struktur för att ta emot och bearbeta information som kan ha anknytning till våldsbejakande extremism. Det finns också handlingsplaner och lägesbilder i de flesta kommuner. Även om problemet med våldsbejakande extremism är litet för de flesta kommuner finns ändå en beredskap att hantera frågorna om situationen skulle påkalla det. Det är till stor del den nationella samordnarens förtjänst. Före satsningen hade kommunerna inte heller tillgång till så omfattande kunskap om våldsbejakande extremism som de har nu. Det är till stor del de statliga myndigheternas förtjänst.