Nordiska museet – ett centralmuseum i stiftelseform. En analys enligt myndighetsanalysmodellen

På uppdrag av regeringen har Statskontoret analyserat Stiftelsen Nordiska museet enligt modellen för myndighetsanalyser. Vår bild är att museet i allt väsentligt uppfyller sitt uppdrag. Allmänt sett verkar Nordiska museet både ha god insikt om och under det senaste decenniet ha tagit tag i verksamhetens strategiskt viktiga frågor. Vi rekommenderar dock att Nordiska museet i olika avseenden utvecklar sin resultatredovisning.

Nordiska museets förutsättningar motsvarar till stora delar övriga centralmuseers. Uppdraget, de framtida utmaningarna och regeringens krav på museets resultatredovisning är i mycket desamma. Kraven på resultatredovisningen har sin grund i att staten till cirka 70 procent finansierar Nordiska museets verksamhet.

Till skillnad från flertalet andra centralmuseer är Nordiska museet inte en myndighet utan en stiftelse. Det medför vissa speciella förutsättningar. En stiftelse lyder inte under regeringen, som därför inte kan bestämma vad museet ska göra. En stiftelse har också större ekonomisk frihet än en myndighet. Till exempel äger Nordiska museet merparten av de fastigheter där verksamheten bedrivs.

Enligt Statskontoret utgör fastigheterna den största risken i Nordiska museets verksamhet, eftersom underhållet i vissa fall kan bli mycket kostsamt. Frågan om fastigheternas skötsel och underhåll förefaller i dag ha hög prioritet hos museets ledning. På längre sikt krävs sannolikt att museet för vissa av sina externa kulturmiljöer lyckas hitta en bättre balans mellan intäkter och underhållsbehov.