1. Av anslaget får högst 50 000 kronor användas för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer.

 2. Av anslaget utgår ersättning enligt 5 § sjöförklaringskungörelsen (1967:294) till person som enligt 18 kap. 10 § femte stycket sjölagen (1994:1009) tillsammans med svensk utlandsmyndighet deltar vid sjöförklaring och enligt 10 § sjöförklaringskungörelsen till annan än befälhavaren och medlem av besättningen för inställelse till förhör vid sjöförklaring inför svensk utlandsmyndighet.

 3. Av anslaget får högst 500 000 kronor användas för följande ändamål:

a) kostnader för resor och andra utgifter som har ett samband med återförandet till hemviststaten av barn som olovligen förts bort eller kvarhållits i strid mot vårdnadsrätt;

b) kostnader för resor och andra utgifter som har till syfte att främja rätten till umgänge mellan barn och föräldrar;

c) kostnader för översättning av domar och andra handlingar rörande föräldraransvar; samt

d) kostnader för att anordna kurser och seminarier i syfte att informera och samråda om dessa frågor enligt Europaråds- och Haagkonventionerna samt Bryssel II-förordningen (jfr prop. 1997/98:182).

4. Av anslaget betalas kostnader enligt 4 § förordningen (1989:177) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

5. Av anslaget betalas kostnader i samband med rättegång inför internationell domstol eller i liknande organ där svenska staten är part eller deltar på annat liknande sätt.

6. Anslaget ska användas för utgifter för räddnings- och katastrofinsatser i de situationer då många människor med hemvist i Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet.

Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) ska snarast efter rekvisition från Statens räddningsverk utbetala belopp för utgifter hänförliga till det initiala skedet vid sådana insatser. I de fall tillgängligt belopp på anslaget inte är tillräckligt ska Räddningsverkets kostnader för insatsen betalas i enlighet med beslut av regeringen.