Huvudmannaskapsförändringar och skatteväxlingar i utjämningssystemet (PM)

Statskontoret har i sin instruktion givits i uppdrag att följa upp systemet för kommunalekonomisk utjämning. Inom ramen för detta uppdrag har ett projekt genomförts med syfte att beskriva hur huvudmannaskapsförändringar beaktas inom det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

En huvudmannaskapsförändring är när ansvaret för en verksamhet överförs från en huvudman till en annan, exempelvis från landsting till kommuner. En huvudmannaskapsförändring innebär också att kostnader för verksamheten överförs mellan huvudmännen. Detta regleras ekonomiskt vanligtvis genom en skatteväxling, vilket innebär att mottagande och överlämnande part i samförstånd höjer respektive sänker skattesatsen lika mycket.

Huvudmannaskapsförändringar och skatteväxlingar påverkar flera delar av utjämningssystemet direkt eller indirekt. Dessa delar är inkomstutjämningen, regleringsposten och kostnadsutjämningen.

Kommuner i län som skatteväxlat mer än riksgenomsnittet får ett större tillskott/mindre avgift i inkomstutjämningen, medan länets landsting får motsvarande lägre bidrag/högre avgift. Skatteväxlingen ska vara ett nollsummespel inom länet – om en verksamhet överförs från ett landsting till kommunerna så minskar bidraget till landstinget med lika mycket som det till kommunerna höjs.

Skatteväxlingar används i inkomstutjämningen som mått på uppgiftsfördelning. I promemorian prövar Statskontoret att i den länsvisa skattesatsen endast inkludera frivilliga skatväxlingar, vilket är kollektivtrafik och hemsjukvård. I promemorian framgår att detta alternativ mått på uppgiftsfördelning skulle medföra omfördelningseffekter, då den länsvisa skattesatsen skulle förändras. Statskontoret anser sammantaget att det alternativa måttet har en högre validitet än det nuvarande sättet att mäta uppgiftsfördelningen mellan kommuner och landsting i respektive län.

Även kostnadsutjämningen kan påverkas av huvudmannaskapsförändringar. Omfördelningseffekten beror på hur den berörda kostnadsutjämningsmodellen är uppbyggd. Statskontoret beskriver i promemorian hur kostnadsutjämningen påverkas av ändrat huvudmannaskap för kollektivtrafiken och hemsjukvården. Effekten skiljer sig åt beroende på att modellerna i kostnadsutjämningen är uppbyggda på olika sätt.

Statskontoret konstaterar bland annat att kostnadsutjämningen har svårt att ta hänsyn till att huvudmannaskapet för vissa verksamheter skiljer sig åt. Det medför att vissa kommuner och landsting får ett bidrag eller betalar en avgift för verksamheter som de inte är huvudmän för. Statskontoret menar att riksdagen bör göra ett ställningstagande kring hur de skilda huvudmannaskapen ska beaktas i kostnadsutjämningen.