Kostnader för små myndigheter
Sammanfattning
Statskontoret har undersökt hur små myndigheters kostnader förhåller sig till större myndigheters kostnader. Promemorian är avsedd att kunna användas som ett referensunderlag i andra studier som Statskontoret genomför. Sammantaget indikerar resultaten att små myndigheter i genomsnitt har högre kostnader per årsarbetskraft än större myndigheter. Med små myndigheter menar vi i detta fall myndigheter med upp till 30 årsarbetskrafter.
Inget tydligt samband mellan myndigheternas totala verksamhetskostnader och storlek
Det finns inte något entydigt samband mellan myndigheternas totala verksamhetskostnader per årsarbetskraft och storlek. Medianvärdet för verksamhetskostnader i gruppen små myndigheter är förvisso högre än för större myndigheter, men samtidigt finns det en stor variation inom olika storleksgrupper. Bland myndigheterna med de allra högsta totala verksamhetskostnaderna finns det en blandning av små och stora myndigheter inom olika verksamhetsområden.
Små myndigheter har högre kostnader för personal, lokaler och administration
Det relativt starkaste sambandet som vi funnit mellan myndigheternas storlek och olika typer av kostnader är för personalkostnader. För de flesta myndigheter utgör personalkostnader den största delen av verksamhetskostnaderna. Korrelationen är svagt negativ, vilket betyder att ju större en myndighet är, desto lägre tenderar dess personalkostnader per årsarbetskraft att vara. Såväl medianen som medelvärdet för personalkostnader är högre för små myndigheter än för större och minskar med myndigheternas storlek.
Våra analyser indikerar även att det finns svaga negativa samband mellan myndigheternas storlek och hur höga hyreskostnaderna respektive de administrativa kostnaderna är.
Små myndigheter har en högre andel chefer och många finns i Stockholm
Små myndigheter har en högre andel anställda med ledningskompetens jämfört med större myndigheter. Nästan hälften av de små myndigheterna med upp till 30 årsarbetskrafter har tre eller fler chefer med personalansvar.
Nästan samtliga små myndigheter med upp till 30 årsarbetskrafter är lokaliserade i Stockholms län, där både löne- och hyresnivåerna generellt är högre än i andra delar av landet. Myndigheter som inte har några lokaler i Stockholms län har i genomsnitt lägre personal- och lokalkostnader.
Andelen anställda med ledningskompetens och myndigheternas lokalisering förklarar delvis varför de små myndigheterna i genomsnitt har högre personalkostnader än större myndigheter.
Om Statskontorets undersökning
Statskontoret ska enligt sin instruktion (2007:827) bistå regeringen med underlag för utvecklingen av förvaltningspolitiken. Den här egeninitierade undersökningen har gjorts inom ramen för denna uppgift. I promemorian redovisar vi analyser av olika typer av kostnader per årsarbetskraft i förhållande till myndigheternas storlek.
Promemorian är avsedd att kunna användas som ett referensunderlag i andra studier som Statskontoret genomför. Statskontorets utredningar innefattar ofta bedömningar av myndigheters kostnader. Det gäller exempelvis Statskontorets myndighetanalyser. Det är inte givet vad som till exempel ska anses vara för höga kostnader eller hur man ska bedöma möjligheter till besparingar hos en myndighet.
Även om alla myndigheter av olika storlekar ingår i analysen, så har vi valt att ha ett särskilt fokus på små myndigheters kostnader. Den fråga som vi besvarar i promemorian är: Har små myndigheter som grupp räknat högre kostnader per årsarbetskraft än vad större myndigheter har?
I promemorian sätter vi inte in kostnaderna i ett bredare sammanhang genom att ställa dem i relation till myndigheternas uppdrag och resultat. Detta är nödvändigt att göra om man vill bedöma en enskild myndighets kostnadseffektivitet.
Projektgrupp och kvalitetssäkring
Promemorian har utarbetats av Erik Axelsson och Staffan Brantingson (projektledare). Företrädare för Arbetsgivarverket och Ekonomistyrningsverket (ESV) har getts möjlighet att kontrollera fakta i ett utkast till promemorian. ESV har även bistått med en kontaktperson för löpande frågor under arbetets gång. Därtill har projektgruppen haft nytta av att konsultera Statskontorets ekonomiansvarige Tom Andersson för vissa specifika frågor.
Närmare om underlaget för analysen
Huvuddelen av underlaget är hämtat från Hermes
Lejonparten av vårt underlag för undersökningen är de uppgifter om kostnader och antalet årsarbetskrafter som finns tillgängliga i ESV:s informationssystem Hermes. Vi har tagit del av uppgifter för alla myndigheter under regeringen som det finns uppgifter för avseende 2016.[1]
Annat underlag från Ekonomistyrningsverket och Arbetsgivarverket
I analysen av myndigheternas lokalkostnader har vi också använt oss av ESV:s förteckning över myndigheternas hyreskontrakt.
Vi har även hämtat in uppgifter från Arbetsgivarverket om hur de anställda i de aktuella myndigheterna fördelar sig på kompetenskategorierna kärn-, stöd- och ledningskompetens samt på olika arbetsområden.
Vi uppskattar de administrativa kostnaderna genom att kombinera flera uppgifter
En samlad redovisning av myndigheternas administrativa kostnader saknas. Det är inte heller möjligt att enbart utifrån uppgifterna i Hermes beräkna kostnader för olika typer av stöd- och ledningsfunktioner eller särskilja personalkostnader för en viss stödfunktion och koppla detta till kostnaderna för varor och tjänster för samma funktion.
Genom att kombinera uppgifter från Arbetsgivarverket med uppgifter i Hermes går det dock att få en indikation på om myndigheternas administrativa kostnader skiljer sig åt mellan myndigheter med olika storlek.
Osäkerheter i undersökningen
Myndigheterna rapporterar själva in sina kostnadsuppgifter i Hermes. Det är därför möjligt att samma typ av kostnader kan ha redovisats på olika sätt beroende på sammanhanget. I vilken utsträckning det verkligen är så har inte varit möjligt att kontrollera. Vi har även noterat att uppgifterna i Hermes i några fall inte överensstämmer med motsvarande uppgifter i myndigheternas årsredovisningar. Enligt ESV är det oftast små differenser som det handlar om.
Vi har inte anledning att anta att de fel som kan finnas i inrapporteringen i Hermes skulle skilja sig åt på något systematiskt sätt mellan myndigheter av olika storlek. Vår bedömning är därför att uppgifterna i Hermes är ett tillförlitligt underlag för de analyser vi redovisar i promemorian.
Man bör även vara medveten om att de uppgifter vi använder kommer från olika källor och att uppgifterna därmed inte är fullt ut jämförbara. Det är dock enligt vår bedömning inte något problem i den typ av övergripande analys som vi redovisar i promemorian.
Tillvägagångssätt i undersökningen
Det finns stora skillnader mellan de statliga myndigheterna
En svårighet med att göra jämförelser mellan de statliga myndigheterna är de stora skillnader som finns mellan myndigheterna vad gäller uppdrag och verksamhetsområden.[2] Ett sätt att ta hänsyn till detta är att begränsa jämförelsen till grupper av myndigheter, vissa aspekter av verksamheten eller bara någon eller några egenskaper hos myndigheterna. En sådan möjligt indelningsgrund är att utgå från myndigheternas storlek.[3]
De undersökningar som vi redovisar i denna promemoria fokuserar på vilken betydelse myndigheternas storlek har för deras kostnader. Denna renodling innebär en förenkling. Eftersom alla myndigheter med en flora av diverse verksamheter ingår i analysen är det stor variation inom de olika storleksgrupperna. Vi bedömer därför att det är svårt eller inte sannolikt att urskilja starka samband mellan storlek och kostnader när det är så många av myndigheternas egenskaper som inte ingår i analysen. Samtidigt innebär det även att svaga samband bör ses som relativt starka indikatorer på att myndigheters storlek kan påverka deras kostnader.
Mått i vår undersökning
Vi har använt oss av flera metoder för att analysera förhållandet mellan myndigheters storlek och kostnader.
Vi har undersökt förekomsten av linjära samband (korrelationer) mellan myndigheternas kostnader av olika slag och antalet årsarbetskrafter. Vi anger endast värden på korrelationer som är signifikanta på minst femprocentsnivån.
I de flesta fall redovisar vi också både medelvärdet och spridningen i form av undre kvartil, median och övre kvartil. Dataunderlaget innehåller genomgående extremvärden och vi bedömer att spridningen i många fall ger en mer rättvisande bild än om vi bara hade redovisat medelvärdet.
Genom att jämföra spridningsmåtten i olika storleksgrupper kan vi också se hur många procent av myndigheterna inom en grupp som har högre kostnad jämfört med en viss andel av myndigheterna inom en annan grupp. Om exempelvis den undre kvartilen är högre i en grupp jämfört med medianen i en annan grupp betyder det att minst 75 procent av myndigheterna i den förstnämnda gruppen har en högre kostnad än vad 50 procent av myndigheterna har i den andra gruppen.
Avslutningsvis presenterar vi även resultatet av en multipel linjär regression. Vi redogör närmare för vår regressionsanalys i avsnitt 6.
Kostnadsbegrepp och indelning av myndigheter
Förklaring av kostnadsbegreppen
I Hermes finns uppgifter om myndigheternas totala verksamhetskostnader. I dessa ingår personalkostnader, lokalkostnader, övriga driftskostnader, avskrivningar och nedskrivningar samt finansiella kostnader. Det är samma typ av uppgifter som redovisas under resultaträkningen i myndigheternas årsredovisningar.
- I personalkostnader ingår bland annat lön, arvoden, arbetsgivaravgifter och utbildningskostnader för egen personal.
- I lokalkostnader ingår förutom hyran även kostnader för exempelvis el, vatten och reparationer.
- Med övriga driftskostnader avses framför allt köp av diverse varor och tjänster. Myndigheterna rapporterar en del av sina kostnader inom denna kostnadskategori under övriga varor och tjänster utan närmare precisering. En specifik tjänst inom denna kostnadskategori är datatjänster, vilket är kostnader för anlitande av datacentral och datakonsulter samt kostnader för användning av datorprogram som exempelvis löne- och ekonomisystem.
- Finansiella kostnader kan vara ränta på kredit i Riksgäldskontoret och räntor på lån till anläggningstillgångar.
När det gäller avskrivningar och nedskrivningar ingår detta kostnadsslag endast i den totala verksamhetskostnaden och inte i enskilda kostnadstyper. Det går inte att fördela ut avskrivningarna och nedskrivningarna på lokaler samt specifika varor och tjänster utifrån uppgifterna i Hermes.
Indelning av myndigheterna i storleksgrupper
Det finns ingen vedertagen klassificering av myndigheter utifrån storlek. I vår analys har vi delat in myndigheterna i fyra grupper med utgångspunkt i antalet årsarbetskrafter: små, medelsmå, medelstora och stora.[4]
Tabell 1 Indelning av myndigheterna i storleksgrupper.
Storleksgrupp | Antal årsarbetskrafter | Antal myndigheter |
|---|---|---|
Små myndigheter | <31 | 28 |
Medelsmå myndigheter | 31–100 | 40 |
Medelstora myndigheter | 101–500 | 74 |
Stora myndigheter | >500 | 61 |
Totalt | 203 |
Anmärkning: För vissa myndigheter saknas det tillgängliga kostnadsuppgifter eller uppgift om antalet årsarbetskrafter i Hermes. Därför överensstämmer inte totala antalet myndigheter i vår undersökning med antalet myndigheter som ingår i den statliga redovisningsorganisationen.
Utgångspunkter för vår indelning har varit att särskilja de allra minsta myndigheterna och att samtidigt få ett tillräckligt stort antal myndigheter i varje grupp. Spridningen inom en grupp säger inte så mycket om antalet myndigheter är för få. I analysen har vi även prövat andra gränsdragningar för små och medelsmå myndigheter utan att det har påverkat våra resultat nämnvärt.[5]
Olika typer av myndigheter finns i alla storleksgrupper
Karaktären på myndigheternas verksamhet skiljer sig åt. Inom samtliga storleksgrupper finns myndigheter som ligger under olika verksamhetsområden och som bedriver olika typer av verksamhet.
Hälften av de små myndigheterna har en verksamhet inom området näringslivsfrågor eller inom fritid, kultur och religion, enligt den så kallade Cofog-indelningen.[6] Exempel på små myndigheter inom dessa verksamhetsområden är Arbetsdomstolen, Medlingsinstitutet, Statens centrum för arkitektur och design samt Statens medieråd. Små myndigheter inom andra verksamhetsområden är till exempel Barnombudsmannen och Finanspolitiska rådet.
Exempel på myndigheter inom gruppen medelsmå myndigheter är Kungliga konsthögskolan, Myndigheten för tillväxtpolitiska analyser och utvärderingar, Polarforskningssekretariatet, Statens försvarshistoriska museer samt Statskontoret.
I gruppen medelstora myndigheter ingår de flesta museerna och länsstyrelserna. Inom denna grupp återfinns även flera högskolor samt myndigheter som Boverket, Folkhälsomyndigheten och Naturvårdsverket.
Gruppen stora myndigheter omfattar bland annat universiteten och affärsverken. Exempel på några andra myndigheter är Försvarsmakten, Migrationsverket, Polismyndigheten, Statens skolverk och Trafikverket.
I bilaga 1 finns en förteckning på samtliga myndigheter som ingår i de olika storleksgrupperna.
Totala verksamhetskostnader
I detta avsnitt utgår vi från myndigheternas totala verksamhetskostnader. Vi analyserar först hur kostnadsstrukturen skiljer sig åt mellan de fyra storleksgrupperna. Sedan analyserar vi huruvida det finns något samband mellan myndighetens storlek och verksamhetskostnad per årsarbetskraft.
Små skillnader i kostnadsstrukturen mellan små och stora myndigheter
I tabell 2 framgår att myndigheternas kostnadsstruktur ser ungefär likadan ut i de fyra storleksgrupperna. Personalkostnaderna utgör omkring 60 procent av de totala verksamhetskostnaderna. Övriga driftskostnader och lokalkostnader uppgår till knappt 30 respektive 10 procent av verksamhetskostnaderna. Avskrivningar och nedskrivningar står för någon eller några procent.
Tabell 2 Genomsnittlig fördelning av totala verksamhetskostnader på olika kostnadsslag inom olika storleksgrupper 2016, procent.
Myndighetens storlek | Antal | Personal | Lokaler | Övriga | Avskriv- |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 203 | 59 | 9 | 28 | 3 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 62 | 8 | 29 | 1 |
Medelsmå (31-100 | 40 | 63 | 10 | 25 | 2 |
Medelstora (101-500 års | 74 | 57 | 9 | 29 | 3 |
Stora (årsarbetskrafter | 61 | 59 | 9 | 27 | 5 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Andelarna summeras inte till 100 för grupperna samtliga och medelstora. Detta beror på att finansiella kostnader inte redovisas i tabellen då denna andel är obetydlig för alla myndigheter utom för Riksgäldskontoret och Exportkreditnämnden (ingår i gruppen medelstora).
Källa: Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och egen bearbetning.
Små och medelsmå myndigheter har en något högre andel personalkostnader jämfört med medelstora och stora myndigheter.
Kostnadsstrukturen varierar mycket mellan enskilda myndigheter
Hur kostnadsstrukturen ser ut kan skilja sig ganska mycket mellan enskilda myndigheter. Det gäller oavsett vilken storlek myndigheten har. Exempelvis kan personalkostnadens andel av verksamhetskostnaderna variera från att bara vara en mindre del ända upp till cirka 80 procent. Generellt är det myndigheter med förvaltningskaraktär, länsstyrelserna och högskolorna som har de högsta andelarna personalkostnader.[7]
Inget tydligt samband mellan myndigheternas verksamhetskostnader och storlek
Statskontoret har inte funnit något linjärt samband (korrelation) mellan myndigheternas totala verksamhetskostnader och storlek.
Av tabell 3 framgår att medelvärdet är påtagligt högre än medianen i nästan alla storleksgrupper. Det indikerar att det finns ett mindre antal myndigheter, både mindre och större, som har relativt höga totala verksamhetskostnader per årsarbetskraft.
Spridningsmåtten i tabell 3 indikerar samtidigt att flera av de allra minsta myndigheterna har relativt höga totala verksamhetskostnader per årsarbetskraft. Medianvärdet är högst för gruppen små myndigheter och minskar med myndigheternas storlek. Vi konstaterar även att åtminstone 75 procent av de små myndigheterna har högre totala verksamhetskostnader än vad 50 procent av myndigheterna i de övriga storleksgrupperna har.
Tabell 3 Totala verksamhetskostnader per årsarbetskraft inom olika storleksgrupper 2016, tusental kronor.
Myndighetens storlek | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 202 | 1 063 | 1 243 | 1 601 | 1 736 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 1 315 | 1 547 | 1 851 | 1 749 |
Medelsmå (31-100 | 40 | 1 126 | 1 308 | 1 582 | 1 386 |
Medelstora (101-500 års- | 73 | 1 059 | 1 229 | 1 585 | 1 909 |
Stora (årsarbetskrafter > 500) | 61 | 1 032 | 1 118 | 1 419 | 1 754 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. I denna tabell ingår inte Riksgäldskontoret i grupperna medelstora och samtliga på grund av myndighetens höga finansiella kostnader. I total verksamhetskostnad ingår personalkostnader, lokalkostnader, övriga driftskostnader (framför allt inköp av varor och tjänster), avskrivningar och nedskrivningar samt finansiella kostnader (t.ex. ränta på kredit i Riksgäldskontoret).
Källa: Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och egen bearbetning.
Svårt att se något mönster på vilka typer av myndigheter som har de allra högsta kostnaderna
Det går inte att urskilja några tydliga mönster för vad som karaktäriserar de myndigheter som har de allra högsta verksamhetskostnaderna. Det handlar om såväl små som stora myndigheter inom ett flertal verksamhetsområden. Som grupp räknat har myndigheter som har verksamhet inom försvars- respektive miljöskyddsområdet de högsta medianvärdena, men dessa grupper omfattar ganska få myndigheter.
Olika typer av kostnader
I detta avsnitt analyserar vi var för sig de kostnadsslag som ingår i de totala verksamhetskostnaderna: personalkostnader, lokalkostnader och övriga driftskostnader.
Små myndigheter har överlag högre personalkostnader
Det finns ett svagt negativt samband mellan myndigheternas personalkostnader per årsarbetskraft och storlek. Det betyder att ju större myndigheten är, desto lägre tenderar personalkostnaden att vara. När alla myndigheter ingår i analysen är korrelationen -0,22.[8] Sambandet förstärks om vi exkluderar gruppen stora myndigheter (-0,34). Och om vi bara inkluderar de små och medelsmå myndigheterna i analysen förstärks korrelationen ytterligare till -0,43.
Detta samband avspeglas i tabell 4, där vi ser att såväl medianen som medelvärdet minskar med myndigheternas storlek. Av spridningsmåtten framgår dessutom att minst 75 procent inom gruppen små myndigheter har högre personalkostnader än vad 75 procent av de medelstora och stora myndigheterna har.
Tabell 4 Personalkostnader per årsarbetskraft inom olika storleksgrupper 2016, tusental kronor.
Myndighetens storlek | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 203 | 688 | 777 | 881 | 807 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 833 | 901 | 1 136 | 998 |
Medelsmå (31-100 | 40 | 761 | 846 | 924 | 842 |
Medelstora (101-500 | 74 | 660 | 736 | 828 | 767 |
Stora (årsarbetskrafter | 61 | 669 | 718 | 789 | 746 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Med personalkostnader avses bland annat lön, arvode, lagstadgade arbetsgivaravgifter och utbildningskostnader för egen personal.
Källa: Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och egen bearbetning.
I personalkostnaderna ingår bara kostnader för personal som är anställd på myndigheterna. Kostnader för konsulter och inhyrd personal ingår i stället bland övriga driftskostnader.
Små myndigheter har en högre andel chefer
Små myndigheter har en högre andel anställda med ledningskompetens.[9] Det skulle kunna vara en delförklaring till varför dessa myndigheter har relativt höga personalkostnader.
I tabell 5 framgår att inom gruppen små myndigheter är andelen anställda med ledningskompetens i genomsnitt 17 procent. För större myndigheter är motsvarande andel mellan 6 och 9 procent. Vi kan också se att andelen anställda med ledningskompetens minskar med myndigheternas storlek. Det finns en ganska stor variation inom storleksgrupperna, men även om vi beaktar spridningen blir resultatet att små myndigheter har relativt sett många chefer. Bland de 28 små myndigheterna har nästan hälften fler än två chefer med personalansvar. Sex av myndigheterna har fler än tre chefer.
Vi påminner i sammanhanget om att vi här enbart analyserar andelen chefer i verksamheten i relation till myndigheternas kostnader. Vi gör ingen bedömning av om en högre eller lägre andel chefer är bra eller dåligt utifrån till exempel ett kostnadseffektivitetsperspektiv.
Tabell 5 Genomsnittlig fördelning av anställda efter kompetenskategorier inom olika storleksgrupper 2016, procent.
Myndighetens storlek | Antal | Lednings- | Kärn- | Stöd- |
|---|---|---|---|---|
Samtliga | 202 | 9 | 65 | 24 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 17 | 58 | 23 |
Medelsmå (31-100 årsarbets- | 40 | 9 | 66 | 23 |
Medelstora (101-500 års- | 73 | 8 | 67 | 23 |
Stora (årsarbetskrafter > 500) | 61 | 6 | 66 | 26 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. För en av dessa myndigheter saknar vi uppgifter om hur de anställda fördelar sig på olika kompetenskategorier. Med kärn- och stödkompetens menas personal som har respektive inte har specifik sakområdeskompetens inom myndigheternas verksamhetsområde. Alla anställda har inte en uppgift om kompetenskategori, vilket medför att andelarna inte summerar till 100. Indelningen av myndigheterna i olika storleksgrupper bygger på antalet årsarbetskrafter medan andelen anställda inom olika kompetenskategorier baseras på antalet månadsavlönade i september 2016. Arbetsgivarverkets redovisning över andelen anställda efter olika kompetenskategorier skiljer sig en aning från andelarna i denna tabell. Detta beror till viss del på olika uträkningar, men framför allt på olika populationer.
Källa: Uppgifter från Arbetsgivarverket och egen bearbetning.
Många små myndigheter har relativt höga lokalkostnader
Små och medelsmå myndigheter har i genomsnitt något högre lokalkostnader per årsarbetskraft än medelstora och stora myndigheter (tabell 6). Det gäller både för medelvärdet och för medianen. Även den undre kvartilen är högre för mindre myndigheter, vilket betyder att det relativt sett är färre små och medelsmå myndigheter bland de myndigheter som har de allra lägsta lokalkostnaderna.
Tabell 6 Lokalkostnader per årsarbetskraft inom olika storleksgrupper 2016, tusental kronor.
Myndighetens storlek | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 203 | 64 | 101 | 145 | 127 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 84 | 106 | 140 | 131 |
Medelsmå (31-100 årsarbets- | 40 | 75 | 111 | 159 | 139 |
Medelstora (101-500 års- | 74 | 61 | 90 | 154 | 131 |
Stora (årsarbetskrafter > 500) | 61 | 52 | 94 | 144 | 113 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. I lokalkostnader ingår förutom hyran även kostnader för exempelvis el, vatten och reparationer.
Källa: Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och egen bearbetning.
Även om små och medelsmå myndigheter i genomsnitt har något högre lokalkostnader än större myndigheter så finns det inget linjärt samband mellan lokalkostnader och storlek. Detta beror sannolikt, åtminstone delvis, på att myndigheternas olika verksamhet ställer olika krav på vilka lokalbehov man har. Flera av de myndigheter som har de allra högsta lokalkostnaderna är muséer och högskolor, som har behov av stora ytor för bland annat utställningar, arkiv och undervisningssalar.[10]
Små myndigheter har överlag höga hyreskostnader per kvadratmeter
Lokalkostnaderna består till största delen av hyreskostnader. Om vi fördelar ut hyreskostnaderna per kvadratmeter i stället för på årsarbetskrafter förstärks mönstret att små myndigheter har relativt höga lokalkostnader. Vår analys visar då att det finns en svag korrelation (-0,17) mellan myndigheternas hyreskostnader per kvadratmeter och storlek.[11]
Av tabell 7 framgår att både medianen och medelvärdet för hyreskostnaderna minskar med myndigheternas storlek. Om vi jämför spridningsmåtten i de olika storleksgrupperna kan vi även konstatera att minst 75 procent av de små myndigheterna har en högre hyra per kvadratmeter än 50 procent av de medelsmå och medelstora myndigheterna och 75 procent av de stora myndigheterna.
Tabell 7 Hyreskostnader per kvadratmeter inom olika storleksgrupper 2016, kronor.
Myndighetens storlek | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 197 | 1 315 | 1 773 | 2 614 | 2 012 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 2 029 | 2 505 | 2 945 | 2 516 |
Medelsmå (31-100 årsarbets- | 38 | 1 448 | 2 028 | 3 116 | 2 290 |
Medelstora (101-500 års- | 72 | 1 141 | 1 826 | 2 635 | 1 980 |
Stora (årsarbetskrafter > 500) | 59 | 1 322 | 1 517 | 1 773 | 1 633 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Vi saknar uppgifter för några myndigheter varför totala antalet myndigheter är 197 i denna tabell. Uppgifterna avser annars 1 december 2016. I hyreskostnaden kan diverse hyrestillägg ingå (om det följer av hyresavtalet), fastighetsskatt ingår dock inte.
Källa: Ekonomistyrningsverkets förteckning över hyreskontrakt och egen bearbetning.
Splittrad bild av övriga driftskostnader
Kostnadskategorin övriga driftskostnader omfattar framför allt köp av varor och tjänster. Vad gäller detta kostnadsslag är bilden lite mer splittrad jämfört med personal- och lokalkostnader.
I tabell 8 ser vi dock att medianvärdet är högst för de små myndigheterna. Den tydligaste skillnaden finns mellan små och medelsmå myndigheter. Oavsett vilket av måtten i tabellen vi tittar på är kostnaden högre för små myndigheter jämfört med för de medelsmå myndigheterna.
Tabell 8 Övriga driftskostnader per årsarbetskraft inom olika storleksgrupper 2016, tusental kronor.
Myndighetens storlek | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 203 | 207 | 291 | 483 | 701 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 290 | 425 | 559 | 597 |
Medelsmå (31-100 årsarbetskrafter) | 40 | 188 | 292 | 444 | 380 |
Medelstora (101-500 årsarbetskrafter) | 74 | 229 | 312 | 493 | 863 |
Stora (årsarbetskrafter | 61 | 164 | 233 | 454 | 764 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Övriga driftskostnader omfattar framför allt inköp av diverse varor och tjänster.
Källa: Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och egen bearbetning.
Tabell 8 visar även att medelvärdet för medelstora och stora myndigheter är betydligt högre än medianen och till och med högre än den övre kvartilen. Det indikerar att några få myndigheter inom dessa grupper har höga övriga driftskostnader som påverkar medelvärdena. Det handlar bland annat om myndigheter inom försvarsområdet eller som arbetar med investeringar i infrastrukturen.[12]
Lokalisering och verksamhet
Vi har tidigare beskrivit och gett exempel på att det finns olika typer av myndigheter inom våra storleksgrupper. Dessutom skiljer sig myndigheternas lokalisering åt. Det är rimligt att anta att båda dessa faktorer påverkar myndigheternas kostnader. Mot den bakgrunden har vi gjort två särskilda kartläggningar som bygger vidare på de uppgifter som vi redan har redovisat.
I detta avsnitt redovisar vi dels vilken betydelse myndighetens lokalisering har för lokal- och personalkostnaderna, dels hur kostnaderna skiljer sig mellan myndigheter av olika storlek inom verksamhetsområdet allmän offentlig förvaltning (Cofog). Detta verksamhetsområde omfattar relativt många myndigheter vars verksamhet i stor utsträckning liknar varandra.
Höga lokal- och personalkostnader kan delvis förklaras av myndighetens lokalisering
Tre grupper utifrån myndighetens lokalisering
Vi vet att såväl löne- som hyresnivåerna generellt är högre i Stockholm jämfört med i andra delar av landet. För att få en grov bild av vilken betydelse myndighetens lokalisering kan ha för lokal- och personalkostnaderna har vi grupperat myndigheterna i tre grupper:
- Myndigheter som bara har lokaler i Stockholms län.
- Myndigheter som har lokaler både i Stockholms län och i andra delar av landet.
- Myndigheter som inte har några lokaler alls i Stockholms län.
Denna indelning är gjord med hjälp av uppgifterna i ESV:s förteckning över myndigheternas hyreskontrakt per den sista december 2015 och 2016. Vi har utifrån uppgifterna i hyreskontrakten tagit fram unika värden på myndighet (hyresgäst) och kommun. Observera här att vår gruppering av myndigheterna avser 2016. Regeringen har under 2017 beslutat om att omlokalisera vissa myndigheter. I bilaga 2 finns en förteckning som visar vilka myndigheter som tillhör respektive lokaliseringsgrupp.[13]
Vi påminner också i sammanhanget om att vi här enbart analyserar lokalisering i relation till myndigheternas kostnader. Vi har inte undersökt var myndigheterna behöver vara lokaliserade för att kunna bedriva sin verksamhet på bästa sätt och underlätta kompetensförsörjningen. I en tidigare undersökning från Statskontoret framgår det emellertid att myndigheter i allmänhet har lättare att rekrytera specialiserad arbetskraft på större orter och universitetsorter.[14] Till detta kan tilläggas att merparten av de statligt anställda har eftergymnasial utbildning.
Små myndigheter är koncentrerade till Stockholm
De små och medelsmå myndigheterna är i högre grad än de större myndigheterna lokaliserade i Stockholms län (tabell 9). Nästan alla små myndigheter och ungefär hälften av de medelsmå finns endast i Stockholms län.
Tabell 9 Lokalisering inom olika storleksgrupper 2016.
Myndighetens storlek | Lokaler endast i | Lokaler i både | Inga lokaler i |
|---|---|---|---|
Samtliga | 70 | 78 | 55 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 25 | 1 | 2 |
Medelsmå (31-100 | 21 | 10 | 9 |
Medelstora (101-500 | 17 | 33 | 24 |
Stora (årsarbetskrafter > 500) | 7 | 34 | 20 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Regeringen har under 2017 beslutat att omlokalisera vissa mindre myndigheter från Stockholm till andra städer utanför Stockholms län.
Källa: Ekonomistyrningsverkets förteckning över hyreskontrakt och egen bearbetning.
Myndigheter i Stockholms län har de högsta genomsnittliga personal- och lokalkostnaderna
Av tabell 10 framgår att de myndigheter som bara har lokaler i Stockholms län har högre genomsnittliga personal- och lokalkostnader än övriga myndigheter. Det gäller oavsett myndighetens storlek. Även medianen är högre för myndigheter som endast är lokaliserade i Stockholms län. De lägsta kostnaderna har myndigheter som inte alls har lokaler i Stockholms län.
Tabell 10 Personal- och lokalkostnader per årsarbetskraft efter lokalisering 2016, tusental kronor.
Lokalisering | Antal | Personalkostnader | Lokalkostnader | ||
|---|---|---|---|---|---|
Median | Medel | Median | Medel | ||
Myndigheter med endast | 70 | 864 | 910 | 121 | 159 |
Myndigheter med lokaler i | 78 | 774 | 786 | 84 | 122 |
Myndigheter med inga lokaler | 55 | 699 | 707 | 86 | 93 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för.
Källa: Ekonomistyrningsverkets förteckning över hyreskontrakt per 31 december 2015 och 2016 och deras informationssystem Hermes samt Statskontorets bearbetning.
Vi har tidigare nämnt att högskolor och muséer har relativt höga lokalkostnader eftersom de har behov av stora ytor, vilket riskerar att snedvrida analysen. I tabell 11 har vi därför exkluderat myndigheterna inom kultur- och utbildningsområdet. Mönstret är dock detsamma som i tabell 10, det vill säga att myndigheter med endast lokaler i Stockholms län har högre genomsnittliga lokalkostnader än myndigheter som är lokaliserade på annat sätt.
Tabell 11 Lokalkostnader per årsarbetskraft efter lokalisering exklusive myndigheter inom kultur- och utbildningsområdet 2016, tusental kronor.
Lokalisering | Antal | Lokalkostnader | |
|---|---|---|---|
Median | Medel | ||
Myndigheter med endast | 43 | 112 | 123 |
Myndigheter med lokaler i | 66 | 80 | 103 |
Myndigheter med inga lokaler | 29 | 61 | 66 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för.
Källa: Ekonomistyrningsverkets förteckning över hyreskontrakt per 31 december 2015 och 2016 och deras informationssystem Hermes samt Statskontorets bearbetning.
Även hyreskostnader per kvadratmeter är högre i Stockholms län
Mönstret är ännu tydligare om vi jämför myndigheternas hyreskostnader per kvadratmeter (tabell 12). Oavsett storlek har myndigheter som endast är lokaliserade i Stockholms län högre hyreskostnader per kvadratmeter än myndigheter som är lokaliserade på annat sätt. Både medianen och medelvärdet är påtagligt högre för de myndigheter som helt och hållet är lokaliserade till Stockholm.
Tabell 12 Hyreskostnader per kvadratmeter efter lokalisering 2016, kronor.
Lokalisering | Antal | Medianen | Medel |
|---|---|---|---|
Samtliga | 197 | 1 773 | 2 012 |
Myndigheter med endast lokaler i | 69 | 2 707 | 2 728 |
Myndigheter med lokaler i både | 75 | 1 650 | 1 803 |
Myndigheter med inga lokaler i | 53 | 1 309 | 1 376 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Vi saknar uppgifter för några myndigheter varför totala antalet myndigheter är 197 i denna tabell. Uppgifterna avser annars 1 december 2016. I hyreskostnaden kan diverse hyrestillägg ingå (om det följer av hyresavtalet), fastighetsskatt ingår dock inte.
Källa: Ekonomistyrningsverkets förteckning över hyreskontrakt och egen bearbetning.
Mindre myndigheter inom allmän offentlig förvaltning har i genomsnitt högre kostnader
Genom att fokusera kartläggningen till ett mindre antal myndigheter som har likartad verksamhet kan det vara lättare att se vilken betydelse storleken har för myndigheternas kostnader. Vi bedömer att verksamhetsområdet allmän offentlig förvaltning är en relativt homogen grupp med liknande myndigheter med några få undantag.[15] Dessutom är det relativt många myndigheter som tillhör detta verksamhetsområde. Vi har därför valt att göra en fördjupad analys av kostnaderna för myndigheterna inom detta område.
En indelning i två storleksgrupper
Antalet små och medelsmå myndigheter inom allmän offentlig förvaltning är emellertid för få för att göra en indelning i fyra olika storleksgrupper. Därför har vi jämfört kostnadsuppgifterna mellan två grupper: mindre myndigheter med upp till 100 årsarbetskrafter och större myndigheter med fler än 100 årsarbetskrafter.
Mindre myndigheter har högre verksamhetskostnader
Tabell 13 visar att de genomsnittliga totala verksamhetskostnaderna per årsarbetskraft är högre för de mindre myndigheterna inom detta verksamhetsområde jämfört med de större. Även personal- och lokalkostnaderna är högre för de mindre myndigheterna. Gruppen mindre myndigheter innehåller för få myndigheter för att det ska vara relevant att kommentera spridningen.
Tabell 13 Totala verksamhetskostnader, personalkostnader och lokalkostnader per årsarbetskraft för myndigheter inom verksamhetsområdet allmän offentlig förvaltning efter olika storleksgrupper 2016, tusental kronor.
Grupp | Antal | Totala | Personal- | Lokalkostnader |
|---|---|---|---|---|
Mindre myndigheter | 9 | 1 459 | 954 | 117 |
Större myndigheter | 32 | 1 374 | 714 | 80 |
Anmärkning: Totala verksamhetskostnader omfattar förutom personal- och lokalkostnader också övriga driftskostnader (framför allt inköp av varor och tjänster), avskrivningar och nedskrivningar samt finansiella kostnader. Vi har inte tillgängliga uppgifter för samtliga myndigheter som tillhör verksamhetsområdet allmän offentlig förvaltning. Därutöver har vi exkluderat Riksgäldskontoret från gruppen större myndigheter på grund av de höga finansiella kostnaderna som snedvrider medelvärdet påtagligt. Vi har även exkluderat Kungliga biblioteket och Riksarkivet från gruppen större myndigheter på grund av dessa myndigheters stora lokalbehov.
Källa: Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och egen bearbetning.
Högre hyreskostnader för mindre myndigheter
Det skiljer en del hur myndigheterna i de två storleksgrupperna är lokaliserade, vilket avspeglas i deras hyreskostnader. Myndigheterna utnyttjar i genomsnitt ungefär lika mycket yta (kvadratmeter) per årsarbetskraft, 36 för de mindre myndigheterna och 31 för de större.[16] Men medan en majoritet av de mindre myndigheterna är lokaliserade i Stockholms län är merparten av de större myndigheterna (där bland annat länsstyrelserna ingår) lokaliserade utanför Stockholms län. Den genomsnittliga hyreskostnaden per kvadratmeter är 2 860 kronor för de mindre myndigheterna och 1 721 kronor för de större myndigheterna.
Administrativa kostnader
I detta avsnitt analyserar vi förhållandet mellan myndigheternas storlek och de administrativa kostnaderna.
Vi påminner i sammanhanget om att vi här enbart analyserar kostnaderna. Vi gör ingen bedömning av om till exempel nivåerna på de administrativa kostnaderna är motiverade eller i vilken grad myndigheterna själva har möjlighet att påverka dem.
Det saknas en vedertagen definition av vad administration och administrativa kostnader är för något.[17] Förenklat kan man säga att administrativa kostnader är alla kringkostnader som behövs för att styra och stödja kärnverksamheten inom en myndighet. Kringkostnaderna kan i sin tur omfatta olika typer av kostnader. Allt från kostnaderna för personalen som arbetar med ledning och administration, till inköp av varor och tjänster. Det råder delade meningar om huruvida lokalkostnaderna ska ingå i de administrativa kostnaderna.
Tidigare studier
Myndigheternas administrativa kostnader har tidigare undersökts av ESV och Förvaltningskommittén. I båda dessa undersökningar använde man sig av enkätundersökningar.[18]
ESV observerade ett samband mellan administrativa kostnader och storlek
ESV uppskattade år 2005 att administrativa kostnader stod för 25 procent av statens driftkostnader. Den största posten var lokalkostnader (10 procent av driftskostnaderna). Övriga poster i ESV:s undersökning var kostnader för gemensam styrning, samordning och administration.
Ett tydligt samband i ESV:s undersökning var att ju större myndigheten var, desto lägre var andelen administrativa kostnader. Däremot fann ESV inte lika starka samband mellan storleken och de enskilda kostnadsslag som man räknade in i administrativa kostnader.[19]
Förvaltningskommittén såg inget tydligt samband mellan administrativa kostnader och storlek
Förvaltningskommittén konstaterade 2007 att de administrativa kostnaderna stod för omkring 30 procent av de totala kostnaderna. I likhet med ESV:s undersökning visade Förvaltningskommitténs studie att lokalkostnaderna utgjorde ungefär 10 procent av de totala kostnaderna. Andra slags administrativa kostnader utgjorde några procent vardera av de totala kostnaderna.
Enligt undersökningen hade de små myndigheterna i genomsnitt något högre administrativa kostnader jämfört med större myndigheter. Sambandet mellan myndighetsstorlek och de administrativa kostnaderna var dock inte tydligt. Förvaltningskommittén fann dock ett ganska starkt negativt samband (inte linjärt) mellan myndighetsstorlek och kostnaderna för ekonomiadministration, framför allt för myndigheter med upp till 50 årsarbetskrafter.[20]
Det finns indikationer på högre it-kostnader för mindre myndigheter
Enligt en kartläggning som ESV redovisade 2015 finns det indikationer på att mindre myndigheter har en högre andel it-kostnader och it-investeringar än vad större myndigheter har. ESV menar att detta skulle kunna förklaras av stordriftsfördelar. Variationen mellan enskilda myndigheter är dock stor.[21]
Indikatorer för att uppskatta administrativa kostnader
Vi har tidigare redogjort för andelen anställda med stöd- och ledningskompetens hos myndigheterna samt för myndigheternas personal- och lokalkostnader. Köp av datatjänster är ytterligare en uppgift som särredovisas i Hermes inom kostnadskategorin övriga driftskostnader. Dessa uppgifter har vi använt oss av för att göra en grov uppskattning av hur de administrativa kostnaderna skiljer sig åt mellan myndigheter av olika storlek.
Utformningen av stödverksamheten kan variera
Behovet av stödverksamhet varierar mellan myndigheterna. Dessutom kan det skilja sig vad stödverksamheten består av och i vilken grad man köper in tjänster utifrån. Det som definieras som stödkompetens på en myndighet kan vara kärnkompetens på en annan.
De flesta anställda inom stödverksamheten på små och medelsmå myndigheter sysslar med internt stöd-, utvecklings- och administrativt arbete. På de små myndigheterna finns det därutöver i flera fall åtminstone någon som sysslar med HR- och personalarbete, ekonomiarbete eller informations- och kommunikationsarbete.[22] Däremot är det få av de minsta myndigheterna som har egen personal som arbetar med it-drift eller it-utveckling.
Kostnader för datatjänster
Kostnader för datatjänster omfattar alla inom- och utomstatliga kostnader för anlitande av datacentral och it-konsulter samt kostnader för användning av datorprogram.[23]
Utifrån enbart kostnaderna för köp av datatjänster kan vi inte säga att de små myndigheterna i allmänhet har högre kostnader jämfört med övriga myndigheter (tabell 14). Medianvärdet för små och medelsmå myndigheters kostnader för köp av datatjänster är ungefär samma som för medelstora myndigheter. För stora myndigheter är dock medianvärdet lägre.
Tabell 14 Kostnader för köp av datatjänster per årsarbetskraft inom olika storleksgrupper 2016, tusental kronor.
Myndighetens storlek | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 203 | 29 | 47 | 88 | 77 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 34 | 52 | 78 | 56 |
Medelsmå (31-100 årsarbets- | 40 | 34 | 52 | 81 | 68 |
Medelstora (101-500 års- | 74 | 30 | 53 | 93 | 99 |
Stora (årsarbetskrafter > 500) | 61 | 21 | 34 | 87 | 64 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Köp av datatjänster avser kostnader för anlitande av datacentral och datakonsulter samt kostnader för användning av datorprogram som exempelvis löne- och ekonomisystem. Det kan vidare omfatta köp från såväl inom- som utomstatliga aktörer.
Källa: Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och egen bearbetning.
Kostnader för personal som arbetar med verksamhetsstöd
Kostnaden för den personal som arbetar med verksamhetsstöd utgör rimligtvis en betydande del av de administrativa kostnaderna i de flesta myndigheterna.
För att uppskatta personalkostnaden inom stödverksamheten har vi kombinerat uppgifter från två källor: Arbetsgivarverkets uppgifter över hur många av myndigheternas anställda som klassas som lednings- eller stödkompetens och uppgifterna i Hermes om myndigheternas personalkostnader. Vi har tidigare redovisat båda dessa uppgifter i avsnitt 3.1.
Genom att multiplicera den del av myndighetens personalkostnader som avser alla medarbetare med andelen anställda som har lednings- eller stödkompetens har vi fått fram en uppskattning av kostnaden för denna personal.[24]
En formel för att uppskatta myndigheternas administrativa kostnader
Vår beräkning för att uppskatta myndigheternas administrativa kostnader ser ut på följande sätt:
Administrativa kostnader = kostnad för köp av datatjänster + (delsumma av personalkostnaden * andelen anställda med lednings- och stödkompetens)
I beräkningarna har vi även provat att lägga till lokalkostnader för att se om detta har någon inverkan på resultatet.
Små myndigheter har i genomsnitt något högre administrativa kostnader
Administrativa kostnader utgör en fjärdedel av myndigheternas kostnader
Enligt vår uppskattning utgör administrativa kostnader exklusive lokalkostnader i genomsnitt 23 procent av myndigheternas totala verksamhetskostnader. Om vi inkluderar lokalkostnaderna ökar andelen till 32 procent. Dessa andelar är i linje med resultaten av de undersökningar som ESV och Förvaltningskommittén genomfört (se avsnitt 5.1).
Det är bara marginella skillnader mellan myndigheter inom olika storleksgrupper. Andelen administrativa kostnader är dock i genomsnitt något högre för små och medelsmå myndigheter jämfört med större.
Små myndigheter har i genomsnitt högre administrativa kostnader
Vår analys visar att det finns ett svagt linjärt samband (-0,18) mellan myndigheternas administrativa kostnader och storlek.[25] Det innebär att ju större myndigheten är, desto lägre tenderar de administrativa kostnaderna per årsarbetskraft att vara. Korrelationen är ungefär lika hög oberoende av om vi inkluderar lokalkostnader eller inte.
I tabell 15 ser vi att medianvärdet för myndigheternas administrativa kostnader per årsarbetskraft minskar med myndigheternas storlek. Även medelvärdet är högst för de små myndigheterna. Av spridningsmåtten framgår att 75 procent av de små myndigheterna har högre administrativa kostnader än 50 procent av de medelstora och stora myndigheterna.
Tabell 15 Administrativa kostnader per årsarbetskraft exklusive lokalkostnader inom olika storleksgrupper 2016, tusental kronor.
Myndighetens storlek | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Samtliga | 202 | 225 | 298 | 392 | 331 |
Små (årsarbetskrafter < 31) | 28 | 286 | 397 | 562 | 411 |
Medelsmå (31-100 årsarbets- | 40 | 253 | 321 | 385 | 325 |
Medelstora (101-500 års- | 73 | 204 | 274 | 367 | 336 |
Stora (årsarbetskrafter > 500) | 61 | 227 | 278 | 333 | 293 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. För en av dessa myndigheter saknar vi uppgifter om hur de anställda fördelar sig på olika kompetenskategorier. Med administrativ kostnad avser vi i detta fall delsumma av personalkostnaderna multiplicerat med andelen anställda med lednings- och stödkompetens plus kostnader för köp av datatjänster.
Källa: Uppgifter från Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och Arbetsgivarverket samt egen bearbetning.
De administrativa kostnaderna kan påverkas av om man är kund hos Statens servicecenter
En faktor som kan ha betydelse för de administrativa kostnaderna är huruvida myndigheten är kund hos Statens servicecenter (SSC) eller inte. Ett syfte med inrättandet av SSC var att minska myndigheternas administrativa kostnader. Vid utgången av 2016 var 49 myndigheter fullservicekunder hos SSC varav 41 av dem är små eller medelsmå myndigheter enligt vår klassificering.
Fullservicekunder hos Statens servicecenter har något högre administrativa kostnader
De små och medelsmå myndigheter som var fullservicekunder hos SSC 2016 har något högre administrativa kostnader än de övriga myndigheterna inom storleksgrupperna. Oavsett vilket mått i tabell 16 vi tittar på så är kostnaden högre för fullservicekunderna.
Tabell 16 Mindre myndigheters administrativa kostnader per årsarbetskraft för fullservicekunder hos SSC respektive övriga myndigheter 2016, tusental kronor.
Grupp | Antal | Undre | Medianen | Övre | Medel |
|---|---|---|---|---|---|
Fullservicekunder hos SSC | 41 | 300 | 362 | 469 | 385 |
Övriga myndigheter | 27 | 222 | 297 | 394 | 323 |
Anmärkning: Redovisningen omfattar myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som det finns tillgängliga uppgifter för. Med administrativ kostnad avser vi i detta fall delsumma av personalkostnaderna multiplicerat med andelen anställda med lednings- och stödkompetens plus kostnader för köp av datatjänster. Lokalkostnader ingår inte i de redovisade administrativa kostnaderna.
Källa: Uppgifter från Ekonomistyrningsverkets informationssystem Hermes och Arbetsgivarverket samt egen bearbetning.
Av de 41 små eller medelsmå myndigheter som var fullservicekunder hos SSC 2016 har 25 redovisat att de även har egen personal för ekonomiarbete.[26] En delförklaring till fullservicekundernas högre administrativa kostnader kan vara att de även har behov av egen ekonomiadministrativ personal. Den ekonomiadministrativa personalen kan behöva finnas på myndigheten både för att hantera rapporteringen till SSC och för att utföra andra för myndigheten nödvändiga ekonomirelaterade uppgifter. För små myndigheter utgör i så fall denna funktion en högre andel av de totala personalkostnaderna, vilket då slår igenom i vår analys. Vi har dock inte haft möjlighet att utreda detta närmare inom ramen för detta arbete.
Oklarheter i hur kostnaden för SSC rapporteras in i Hermes
De myndigheter som har fört över några eller alla sina ekonomi- och lönerelaterade tjänster till SSC betalar en avgift för detta. Denna avgift bör rimligen rapporteras under kostnader för köp av datatjänster. Men 22 av 49 myndigheter som vi vet var fullservicekunder hos SSC 2016 har inte rapporterat några kostnader över huvud taget för 2016 under posten inomstatliga utgifter för köp av datatjänster. Myndigheterna som har fört över några eller samtliga tjänster till SSC kan alltså i stället ha rapporterat avgiften till SSC under en annan post (till exempel övriga tjänster) inom kostnadskategorin övriga driftskostnader.
Mot bakgrund av det är oklart hur många av myndigheterna har rapporterat avgiften till SSC avstår vi därför från att jämföra kostnaderna för enbart köp av datatjänster mellan fullservicekunderna och övriga myndigheter.
En regressionsanalys
I det avslutande avsnittet gör vi en samlad analys av våra observationer från tidigare avsnitt med hjälp av en multipel linjär regression. Vi har tidigare redovisat att små myndigheter har relativt högre personalkostnader än större myndigheter. Vi har även konstaterat att små myndigheter har en högre andel chefer och i stor utsträckning är lokaliserade i Stockholms län, där lönenivåerna generellt är högre än i andra delar av landet. Men dessa faktorer kan även förklara varför andra större myndigheter har relativt höga personalkostnader. Dessutom finns det andra faktorer som också påverkar myndigheternas personalkostnader.
Med regressionsanalysen har vi velat få svar på två frågor:
- Om små myndigheter i genomsnitt har högre personalkostnader även när vi kontrollerar för några andra faktorer?
- Om de andra faktorerna förklarar en del av den variation som vi sett i myndigheternas personalkostnader?
Som beroende variabel har vi använt personalkostnad per årsarbetskraft, eftersom vi har funnit det relativt starkaste sambandet mellan detta kostnadsslag och myndigheternas storlek. Dessutom utgör personalkostnaden den största delen av de totala verksamhetskostnaderna för de allra flesta myndigheterna.
Små myndigheter har högre personalkostnader även när vi kontrollerar för andra faktorer
Sammanfattningsvis indikerar regressionsanalysen att små myndigheter i genomsnitt har högre personalkostnader jämfört med större myndigheter även när vi tar hänsyn till andelen chefer och myndigheternas lokalisering. Analysen visar också att myndigheter som inte har några lokaler i Stockholms län i genomsnitt har lägre personalkostnader än myndigheter som är lokaliserade på annat sätt. Dessutom får vi stöd för att en ökning av andelen chefer ökar myndigheternas personalkostnader och inverkar på variationen mellan myndigheternas personalkostnader.
Regressionsmodellens förklaringsgrad är 27 procent.[27] Vi bedömer att det är ett förhållandevis tillfredsställande värde med tanke på att vi har använt ett begränsat antal förklarande faktorer i modellen. Dessutom finns det sannolikt ett flertal individuella egenskaper hos de enskilda myndigheterna som påverkar deras personalkostnader och som är svåra att fånga upp i en regressionsmodell.
I det följande redogör vi närmare för förutsättningarna för och resultaten från vår analys.
Närmare om regressionsanalysen
Regressionsanalysen bygger på uppgifter från 2016 på myndighetsnivå för de myndigheter som ingår i den statliga redovisningsorganisationen och som ligger under regeringen. För några av dessa myndigheter saknas dock tillgängliga uppgifter. Detta medför att antalet observationer som ingår i regressionen är 202.
Som förklarande (oberoende) variabler har följande använts:
- Andel anställda med ledningskompetens. Denna uppgift kommer från Arbetsgivarverket. Vi förväntar oss att denna variabel har ett positivt samband med personalkostnaden eftersom chefskap med personalansvar oftast innebär högre lön och därmed högre personalkostnader.
- Andel anställda med stödkompetens. Denna uppgift kommer från Arbetsgivarverket. Personer som arbetar med olika typer av stödfunktioner kan ha olika lönenivåer beroende på kvalifikationsnivån på arbetsuppgifterna. Vi bedömer dock att ju större stödverksamheten är desto fler anställda med specialistkompetens och relativt höga löner finns det. Variabeln förväntas således vara positiv och öka personalkostnaderna.
- Myndigheter som inte är lokaliserade i Stockholms län. En dummyvariabel med en etta om det är en myndighet med inga lokaler i Stockholms län. Lönenivåerna är allmänt högre i Stockholms län än i andra delar av landet. Dessutom är det tänkbart att myndigheter som inte finns i Stockholms län i mindre utsträckning behöver använda lön som ett av de främsta redskapen i konkurrensen om arbetskraften och för att behålla personalen. Vår hypotes är således att denna dummyvariabel ska vara negativ och minska personalkostnaderna. Uppgiften grundar sig på ESV:s förteckning över hyreskontrakt.
- Liten myndighet. En dummyvariabel med en etta om det är en myndighet med upp till 30 årsarbetskrafter. Vi tänker oss att en relativt hög andel av de anställda på en liten myndighet är experter eller ansvariga för olika funktioner och områden, vilket kan driva upp personalkostnaderna. Mot bakgrund av detta antar vi att denna dummyvariabel ska få ett positivt tecken och öka personalkostnaderna.[28]
Redovisning av resultatet
Samtliga av de förklarande variablerna blir signifikanta i analysen (tabell 17). Vi får även rätt förväntade tecken på koefficientskattningarna. Resultaten ligger således i linje med våra hypoteser och indikerar att små myndigheter i genomsnitt har högre personalkostnader även när vi tar hänsyn till andelen chefer och myndigheternas lokalisering.
Att variabeln andel anställda med stödkompetens inte har lika hög signifikans som de övriga förklarande faktorerna indikerar att det inte finns samma tydliga koppling mellan denna variabel och myndigheternas personalkostnader. En utökning av stödverksamheten kan eventuellt lika väl vara en följd av fler medarbetare med relativt mindre kvalificerade arbetsuppgifter och därmed relativt lägre personalkostnader.
Tabell 17 Resultat från regressionsanalysen med personalkostnader per årsarbetskraft som beroende variabel.
Oberoende variabler | Skattade koefficienter | |
|---|---|---|
Konstant | 703 661 (36 613)** | |
Andel anställda med ledningskompetens | 6 146 (2 301)** | |
Andel anställda med stödkompetens | 2 336 (1 129)* | |
Lokalisering (1 = ej Sthlm län) | - 97 376 (26 026)** | |
Liten myndighet (1 = upp till 30 | 145 889 (37 683)** | |
R2 (adj.) | 27 % | |
N | 202 |
Kommentar: Vår modell är en multipel linjär regression. Värdena inom parenteserna anger standardfelet.
Signifikansnivåer: ** p<0,01, * p<0,05.
Källa: Uppgifter från Ekonomistyrningsverket och Arbetsgivarverket samt egna beräkningar.
Referenser
Forsell, A. och Ivarsson Westerberg, A. (2014), Administrationssamhället.
Ekonomistyrningsverket (ESV 2005:3), Nyckeltal för OH-kostnader.
Ekonomistyrningsverket (ESV 2009:28), Statens verksamhetskostnader i nyckeltal 2008.
Ekonomistyrningsverket (ESV 2015:58), Fördjupat it-kostnadsuppdrag.
Ekonomistyrningsverket (ESV 2017:4), Statliga inrapporteringskoder för 2017 (S-koder).
Statens offentliga utredningar (SOU 2007:107), Opinionsbildande verksamhet och små myndigheter.
Statens offentliga utredningar (SOU 2015:36), Systematiska jämförelser – för lärande i staten.
Statskontoret (2016:8), Statliga myndigheters lokalisering.
Myndigheterna inom de olika storleksgrupperna i bokstavsordning
Små myndigheter (28 myndigheter med färre än 31 årsarbetskrafter)
Arbetsdomstolen |
Barnombudsmannen |
Bokföringsnämnden |
Domarnämnden |
Fastighetsmäklarinspektionen |
Finanspolitiska rådet |
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd |
Försvarsunderrättelsedomstolen |
Gentekniknämnden |
Inspektionen för strategiska produkter |
Konstnärsnämnden |
Medlingsinstitutet |
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd |
Myndigheten för kulturanalys |
Myndigheten för press, radio och tv |
Nämnden för statligt stöd till trossamfund |
Revisorsnämnden |
Riksutställningar |
Rymdstyrelsen |
Skolforskningsinstitutet |
Statens centrum för arkitektur och design |
Statens haverikommission |
Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten |
Statens konstråd |
Statens medieråd |
Svenska institutet för europapolitiska studier |
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden |
Överklagandenämnden för studiestöd |
Medelsmå myndigheter (40 myndigheter med mellan 31 och 100 årsarbetskrafter)
Allmänna reklamationsnämnden |
Arbetsgivarverket |
Brottsoffermyndigheten |
Datainspektionen |
Diskrimineringsombudsmannen |
Elsäkerhetsverket |
Energimarknadsinspektionen |
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande |
Forum för levande historia |
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen |
Inspektionen för socialförsäkringen |
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering |
Institutet för rymdfysik |
Institutet för språk och folkminnen |
Justitiekanslern |
Kommerskollegium |
Konjunkturinstitutet |
Kungl. Konsthögskolan |
Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet |
Lotteriinspektionen |
Länsstyrelsen i Blekinge län |
Myndigheten för delaktighet |
Myndigheten för tillgängliga medier |
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser |
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor |
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys |
Myndigheten för yrkeshögskolan |
Nordiska Afrikainstitutet |
Polarforskningssekretariatet |
Sameskolstyrelsen |
Sametinget |
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering |
Statens försvarshistoriska museer |
Statens geotekniska institut |
Statens kulturråd |
Statens musikverk |
Statskontoret |
Trafikanalys |
Universitetskanslersämbetet |
Upphandlingsmyndigheten |
Medelstora myndigheter (74 myndigheter med mellan 101 och 500 årsarbetskrafter)
Blekinge tekniska högskola |
Boverket |
Brottsförebyggande rådet |
E-hälsomyndigheten |
Ekobrottsmyndigheten |
Ekonomistyrningsverket |
Exportkreditnämnden |
Finansinspektionen |
Folke Bernadotteakademin |
Folkhälsomyndigheten |
Försvarshögskolan |
Gymnastik- och idrottshögskolan |
Havs- och vattenmyndigheten |
Högskolan i Skövde |
Högskolan Kristianstad |
Högskolan Väst |
Kammarkollegiet |
Kemikalieinspektionen |
Konkurrensverket |
Konstfack |
Konsumentverket |
Kungl. Biblioteket |
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm |
Kungliga hov- och slottsstaten |
Länsstyrelsen i Dalarnas län |
Länsstyrelsen i Gotlands län |
Länsstyrelsen i Gävleborgs län |
Länsstyrelsen i Hallands län |
Länsstyrelsen i Jämtlands län |
Länsstyrelsen i Jönköpings län |
Länsstyrelsen i Kalmar län |
Länsstyrelsen i Kronobergs län |
Länsstyrelsen i Norrbottens län |
Länsstyrelsen i Skåne län |
Länsstyrelsen i Stockholms län |
Länsstyrelsen i Södermanlands län |
Länsstyrelsen i Uppsala län |
Länsstyrelsen i Värmlands län |
Länsstyrelsen i Västerbottens län |
Länsstyrelsen i Västmanlands län |
Länsstyrelsen i Örebro län |
Länsstyrelsen i Östergötlands län |
Moderna museet |
Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde |
Naturhistoriska riksmuseet |
Naturvårdsverket |
Patent- och registreringsverket |
Post- och telestyrelsen |
Riksantikvarieämbetet |
Riksarkivet |
Riksgäldskontoret |
Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige |
Rättsmedicinalverket |
Statens energimyndighet |
Statens fastighetsverk |
Statens historiska museer |
Statens maritima museer |
Statens museer för världskultur |
Statens servicecenter |
Statens skolinspektion |
Statens tjänstepensionsverk |
Statens veterinärmedicinska anstalt |
Statens väg- och transportforskningsinstitut |
Stockholms konstnärliga högskola |
Strålsäkerhetsmyndigheten |
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll |
Svenska institutet |
Sveriges geologiska undersökning |
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket |
Tillväxtverket |
Totalförsvarets rekryteringsmyndighet |
Universitets- och högskolerådet |
Verket för innovationssystem |
Vetenskapsrådet |
Stora myndigheter (61 myndigheter med fler än 500 årsarbetskrafter)
Affärsverket svenska kraftnät |
Arbetsförmedlingen |
Arbetsmiljöverket |
Bolagsverket |
Centrala studiestödsnämnden |
Domstolsverket |
Fortifikationsverket |
Försvarets materielverk |
Försvarsmakten |
Försäkringskassan |
Göteborgs universitet |
Högskolan Dalarna |
Högskolan i Borås |
Högskolan i Gävle |
Högskolan i Halmstad |
Inspektionen för vård och omsorg |
Karlstads universitet |
Karolinska institutet |
Kriminalvården |
Kronofogdemyndigheten |
Kungl. Tekniska högskolan |
Kustbevakningen |
Lantmäteriet |
Linköpings universitet |
Linnéuniversitetet |
Livsmedelsverket |
Luftfartsverket |
Luleå tekniska universitet |
Lunds universitet |
Läkemedelsverket |
Länsstyrelsen i Västra Götalands län |
Malmö högskola |
Migrationsverket |
Mittuniversitetet |
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap |
Mälardalens högskola |
Pensionsmyndigheten |
Polismyndigheten |
Regeringskansliet |
Sjöfartsverket |
Skatteverket |
Skogsstyrelsen |
Socialstyrelsen |
Specialpedagogiska skolmyndigheten |
Statens institutionsstyrelse |
Statens jordbruksverk |
Statens skolverk |
Statistiska centralbyrån |
Stockholms universitet |
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete |
Sveriges lantbruksuniversitet |
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut |
Södertörns högskola |
Totalförsvarets forskningsinstitut |
Trafikverket |
Transportstyrelsen |
Tullverket |
Umeå universitet |
Uppsala universitet |
Åklagarmyndigheten |
Örebro universitet |
Myndigheterna inom de olika lokaliseringsgrupperna i bokstavsordning
Myndigheter med endast lokaler i Stockholms län (70 myndigheter)
Allmänna reklamationsnämnden |
Arbetsdomstolen |
Arbetsgivarverket |
Barnombudsmannen |
Bokföringsnämnden |
Brottsförebyggande rådet |
Datainspektionen |
Diskrimineringsombudsmannen |
Domarnämnden |
Ekonomistyrningsverket |
Fastighetsmäklarinspektionen |
Finansinspektionen |
Finanspolitiska rådet |
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd |
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande |
Forum för levande historia |
Försvarsunderrättelsedomstolen |
Gentekniknämnden |
Gymnastik- och idrottshögskolan |
Inspektionen för socialförsäkringen |
Inspektionen för strategiska produkter |
Justitiekanslern |
Karolinska institutet |
Kemikalieinspektionen |
Kommerskollegium |
Konjunkturinstitutet |
Konkurrensverket |
Konstfack |
Konstnärsnämnden |
Kungl. Konsthögskolan |
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm |
Kungl. Tekniska högskolan |
Länsstyrelsen i Stockholms län |
Medlingsinstitutet |
Moderna museet |
Myndigheten för delaktighet |
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd |
Myndigheten för kulturanalys |
Myndigheten för press, radio och tv |
Myndigheten för tillgängliga medier |
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor |
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys |
Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde |
Naturhistoriska riksmuseet |
Nämnden för statligt stöd till trossamfund |
Regeringskansliet |
Revisorsnämnden |
Riksgäldskontoret |
Rymdstyrelsen |
Skolforskningsinstitutet |
Socialstyrelsen |
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering |
Statens centrum för arkitektur och design |
Statens försvarshistoriska museer |
Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten |
Statens konstråd |
Statens kulturråd |
Statens medieråd |
Statens skolverk |
Statskontoret |
Stockholms konstnärliga högskola |
Stockholms universitet |
Strålsäkerhetsmyndigheten |
Svenska institutet för europapolitiska studier |
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden |
Södertörns högskola |
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket |
Universitetskanslersämbetet |
Upphandlingsmyndigheten |
Verket för innovationssystem |
Myndigheter med lokaler i både Stockholms län och övriga delar av landet (78 myndigheter)
Affärsverket svenska kraftnät |
Arbetsförmedlingen |
Arbetsmiljöverket |
Boverket |
Centrala studiestödsnämnden |
Domstolsverket |
E-hälsomyndigheten |
Ekobrottsmyndigheten |
Elsäkerhetsverket |
Energimarknadsinspektionen |
Exportkreditnämnden |
Folke Bernadotteakademin |
Folkhälsomyndigheten |
Fortifikationsverket |
Försvarets materielverk |
Försvarshögskolan |
Försvarsmakten |
Försäkringskassan |
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen |
Inspektionen för vård och omsorg |
Institutet för språk och folkminnen |
Kammarkollegiet |
Konsumentverket |
Kriminalvården |
Kronofogdemyndigheten |
Kungl. Biblioteket |
Kungliga hov- och slottsstaten |
Kustbevakningen |
Lantmäteriet |
Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet |
Luftfartsverket |
Migrationsverket |
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap |
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser |
Naturvårdsverket |
Patent- och registreringsverket |
Pensionsmyndigheten |
Polarforskningssekretariatet |
Polismyndigheten |
Post- och telestyrelsen |
Riksantikvarieämbetet |
Riksarkivet |
Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige |
Rättsmedicinalverket |
Sjöfartsverket |
Skatteverket |
Skogsstyrelsen |
Specialpedagogiska skolmyndigheten |
Statens energimyndighet |
Statens fastighetsverk |
Statens geotekniska institut |
Statens haverikommission |
Statens historiska museer |
Statens institutionsstyrelse |
Statens jordbruksverk |
Statens maritima museer |
Statens museer för världskultur |
Statens musikverk |
Statens servicecenter |
Statens skolinspektion |
Statens väg- och transportforskningsinstitut |
Statistiska centralbyrån |
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll |
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete |
Svenska institutet |
Sveriges geologiska undersökning |
Sveriges lantbruksuniversitet |
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut |
Tillväxtverket |
Totalförsvarets forskningsinstitut |
Totalförsvarets rekryteringsmyndighet |
Trafikanalys |
Trafikverket |
Transportstyrelsen |
Tullverket |
Universitets- och högskolerådet |
Vetenskapsrådet |
Åklagarmyndigheten |
Myndigheter med inga lokaler i Stockholms län (55 myndigheter)
Blekinge tekniska högskola |
Bolagsverket |
Brottsoffermyndigheten |
Göteborgs universitet |
Havs- och vattenmyndigheten |
Högskolan Dalarna |
Högskolan i Borås |
Högskolan i Gävle |
Högskolan i Halmstad |
Högskolan i Skövde |
Högskolan Kristianstad |
Högskolan Väst |
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering |
Institutet för rymdfysik |
Karlstads universitet |
Linköpings universitet |
Linnéuniversitetet |
Livsmedelsverket |
Lotteriinspektionen |
Luleå tekniska universitet |
Lunds universitet |
Läkemedelsverket |
Länsstyrelsen i Blekinge län |
Länsstyrelsen i Dalarnas län |
Länsstyrelsen i Gotlands län |
Länsstyrelsen i Gävleborgs län |
Länsstyrelsen i Hallands län |
Länsstyrelsen i Jämtlands län |
Länsstyrelsen i Jönköpings län |
Länsstyrelsen i Kalmar län |
Länsstyrelsen i Kronobergs län |
Länsstyrelsen i Norrbottens län |
Länsstyrelsen i Skåne län |
Länsstyrelsen i Södermanlands län |
Länsstyrelsen i Uppsala län |
Länsstyrelsen i Värmlands län |
Länsstyrelsen i Västerbottens län |
Länsstyrelsen i Västmanlands län |
Länsstyrelsen i Västra Götalands län |
Länsstyrelsen i Örebro län |
Länsstyrelsen i Östergötlands län |
Malmö högskola |
Mittuniversitetet |
Myndigheten för yrkeshögskolan |
Mälardalens högskola |
Nordiska Afrikainstitutet |
Riksutställningar |
Sameskolstyrelsen |
Sametinget |
Statens tjänstepensionsverk |
Statens veterinärmedicinska anstalt |
Umeå universitet |
Uppsala universitet |
Örebro universitet |
Överklagandenämnden för studiestöd |
Fotnoter
Utfallet i Hermes bygger på statliga inrapporteringskoder (S-koder). Antalet myndigheter som ingår i den statliga redovisningsorganisationen är färre än vad Statskontorets brukar redovisa. Detta beror bland annat på att Statskontoret räknar varje allmän domstol och förvaltningsdomstol som en egen myndighet medan alla dessa domstolar ingår i Domstolsverket i ESV:s uppgifter. Det har inte varit möjligt att ta hänsyn till att vissa myndigheter utför uppgifter för andra myndigheter som inte har någon egen personal. ↑
SOU 2015:36 Systematiska jämförelser – för lärande i staten, s. 30. ↑
SOU 2015:36 Systematiska jämförelser – för lärande i staten, s. 84 ff. ↑
Med årsarbetskraft menas att hänsyn har tagits till de anställdas arbetstid. Exempelvis räknas två personer som båda arbetar halvtid som en årsarbetskraft. ↑
Vår indelning kan jämföras med Förvaltningskommittén, som menade att den övre gränsen för små myndigheter brukar sättas vid 50 eller 100 anställda. SOU 2007:107, Opinionsbildande verksamhet och små myndigheter, s. 93. ↑
Cofog (Classification of the Functions of Government) är en internationell klassifikation som används för att redovisa utgifter efter deras funktion eller ändamål. ↑
Ekonomistyrningsverket (2009:28), Statens verksamhetskostnader i nyckeltal 2008, s. 11. ↑
Signifikansnivå: p<0,01. ↑
I princip alla myndigheter under regeringen är skyldiga att lämna uppgifter om anställdas kompetenskategorier. De anställda ska delas in i tre olika kompetenskategorier: lednings-, kärn- och stödkompetens. En anställd som har personalansvar ska klassificeras som ledningskompetens oavsett om personen hör till kärn- eller stödverksamheten. ↑
Ekonomistyrningsverket (2009:28), Statens verksamhetskostnader i nyckeltal 2008, s. 11. ↑
Signifikansnivå: p<0,05. ↑
Ekonomistyrningsverket (2009:28), Statens verksamhetskostnader i nyckeltal 2008, s. 11. ↑
För 11 myndigheter avviker vår kategorisering från förteckningen över hyreskontrakt. Det gäller framför allt myndigheter vars verksamhet är tydligt knuten till en region (länsstyrelser, högskolor och Regeringskansliet). ↑
Statskontoret (2016:8), Statliga myndigheters lokalisering, s. 74 och 76. ↑
I denna grupp ingår bland annat länsstyrelserna och myndigheter som Arbetsgivarverket, Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, Regeringskansliet, Skatteverket, Statistiska centralbyrån (SCB), Statskontoret, Svenska institutet för europapolitiska studier (SIEPS) och Trafikanalys. ↑
Om vi inkluderar Kungliga biblioteket och Riksarkivet är den genomsnittliga arean per årsarbetskraft även 36 för större myndigheter. ↑
Se till exempel Forsell, A. och Ivarsson Westerberg, A. (2014), Administrationssamhället. ↑
ESV:s enkät skickades ut till 91 myndigheter varav 49 myndigheter svarade. Denna enkät avsåg myndigheternas OH-kostnader. Förvaltningspolitiska kommitténs enkät omfattade drygt 80 myndigheter och avsåg administrativa kostnader. ↑
Ekonomistyrningsverket (2005:3), Nyckeltal för OH-kostnader, s. 5, 13, 19 och 39. ↑
SOU 2007:107, Opinionsbildande verksamhet och små myndigheter, s. 129. ↑
Ekonomistyrningsverket (2015:58), Fördjupat it-kostnadsuppdrag, s. 7, 32 ff och 43. Kartläggningen omfattade drygt 60 myndigheter. ↑
I uppgifterna från Arbetsgivarverket ingår inte jurister utan omfattar endast arbetsområden inom administrativt, ekonomiskt m.m. arbete. ↑
Myndigheterna kan även rapportera kostnader för exempelvis it-konsulter under övriga tjänster. Kostnader för köp av datatjänster behöver allmänt inte heller alltid vara direkt kopplat till it-stöd utan kan ha en mer direkt koppling till kärnverksamheten när ärendehanteringen är automatiserad. ↑
Här ingår summan av lön och arbetsgivaravgifter (inklusive periodiseringsposter), premier för avtalsförsäkringar, avgifter till KÅPAN och den individuella ålderspensionen samt särskild löneskatt på pensionskostnader. För några enstaka myndigheter är denna delsumma av personalkostnaden högre än den totala personalkostnaden. Dessa myndigheter har ett minusbelopp på andra delar av personalkostnaden som inte ingår i vår delsumma. Vi har inte tagit hänsyn till att lönenivåerna skiljer sig mellan olika yrkeskategorier. ↑
Signifikansnivå: p<0,05. ↑
Arbetsgivarverkets uppgifter om antalet anställda med stödkompetens inom arbetsområdet ekonomiarbete. ↑
De grundläggande förutsättningarna för vår modell förefaller vara uppfyllda. ↑
Antalet årsarbetskrafter och andelen anställda med ledningskompetens för myndigheter med upp till 30 årsarbetskrafter har en korrelation på -0,43. Det finns således ett samband mellan dessa två variabler för gruppen små myndigheter, men vi bedömer att det inte är för starkt för att kunna använda en dummyvariabel för små myndigheter. ↑