Folkbildningen – ett förslag till utvärderingsmodell utifrån syftena med statsbidraget
Inledning
Statskontoret fick i december 2014 i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av folkbildningen utifrån de fyra syften för statsbidraget som riksdagen har fastställt. Regeringen bedömde att det var angeläget att mer regelbundet än tidigare utvärdera den verksamhet som anordnas av folkhögskolor och studieförbund med stöd av statsbidraget. Det finns därför behov av att pröva en modell för en mer regelbunden och systematisk utvärdering av folkbildningen med hänsyn till de fyra syftena med statsbidraget.
Statskontoret har tidigare lämnat följande rapporter till regeringen:
Folkbildningsrådet och SISU har huvudansvaret för uppföljning och utvärdering
Enligt ett riksdagsbeslut i samband med att styrningen av folkbildningen reformerades 1991 skulle statliga utvärderingar genomföras vart tredje år. Ett skäl var att det då nybildade Folkbildningsrådet förväntades komma in med en fördjupad anslagsframställan vart tredje år.[4] Sedan dess har tre utredningar tillsatts inom kommittéväsendet (1996, 2001 och 2011) och ett uppdrag att utvärdera folkbildningen getts till Statskontoret (2014).
Men huvuddelen av den uppföljning och utvärdering som har genomförts har Folkbildningsrådet och Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna (i fortsättningen kallat SISU) ansvarat för. Folkbildningsrådet och SISU har av regeringen i uppdrag att ansvara för myndighetsuppgifterna inom folkbildningsområdet i enlighet med lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Folkbildningsrådet prövar frågor om fördelning av statsbidrag mellan folkhögskolor, studieförbund och studerandeorganisationer inom folkhögskolan. SISU prövar frågor om fördelning av statsbidrag till idrottens studie‑, bildnings- och utbildningsverksamhet.
Enligt förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen ska folkhögskolor och studieförbund bedriva utbildnings-, bildnings- och kulturverksamhet. SISU, som också är ett studieförbund, ska bedriva utbildnings- och bildningsverksamhet. Folkbildningsrådet och SISU ska kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten i förhållande till statens syften med statsbidraget och de villkor som föreskrivits för att statsbidrag ska lämnas.
Statistikförvaltningen för utvärderingen
Statistiska centralbyrån (SCB) är från årsskiftet 2018 statistikansvarig myndighet för folkhögskolornas officiella statistik. Ansvarig myndighet för studieförbundens officiella statistik är sedan 2012 Myndigheten för Kulturanalys.
SCB har även tidigare på uppdrag av Folkbildningsrådet svarat för insamlingen av verksamhets- och deltagarstatistik. De statistiska uppgifterna används, förutom i analys och återrapportering av folkbildnings- och uppdragsverksamheten, som underlag för bidragsgivning.
Folkhögskolor och tio av studieförbunden registrerar verksamheten i två skilda administrativa system. Uppgifterna rapporteras till SCB på två nivåer: gruppnivå och deltagarnivå. De inrapporterade uppgifterna samlas i fyra databaser.
Det elfte studieförbundet, SISU, har ett eget administrativt system som hanterar arrangemang och utbildningar.
Rapportering till regeringen
Enligt förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen ska Folkbildningsrådet och SISU varje år lämna årsredovisning och budgetunderlag till regeringen enligt de riktlinjer som regeringen meddelar.
I myndighetsuppgifterna ingår återrapportering till regeringen. En del av detta är Folkbildningsrådets årliga rapporter Återrapportering och Folkbildningens betydelse för samhället. Folkbildningsrådets samlade bedömning. SISU tar fram motsvarande rapportering.
Därutöver sker rapportering i särskilda rapporter. Av regeringens riktlinjer till Folkbildningsrådet framgår att resultaten från uppföljnings- och utvärderingsinsatser ska utgöra grund för den samlade bedömningen. I riktlinjerna anger regeringen att:
”Folkbildningsrådet ska, senast fyra veckor efter att årsredovisningen har lämnats, i en rapport redovisa en samlad bedömning av hur de fyra syftena med statsbidraget har uppnåtts. Redovisningen ska utgå ifrån de resultatindikatorer som anges i budgetpropositionen för 2017.”[5]
Syftena med statsbidraget
De fyra syftena med statens bidrag till folkbildning ska vara utgångspunkten för de utvärderingar som regeringen vill ha. Statskontoret har i tidigare rapportering redovisat konkretiseringar av de fyra syftena. I detta kapitel sammanfattar vi dessa.
Syftena har utvecklats över tid
I förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen anges syftena med statens stöd till folkbildningen. Dessa är att stödja verksamhet som bidrar till att
- stärka och utveckla demokratin (demokratisyftet)
- göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen (påverkans- och mångfaldssyftet)
- utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället (utbildnings- och bildningssyftet)
- bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet (kultursyftet)
1991 genomförde staten en reform med en markant ändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen.[6] Ett samlat anslag utan detaljreglering ersatte de tidigare detaljreglerade anslagen. I och med detta fanns ett behov av tydligare formuleringar av statens motiv till statsbidraget och de syften som finns idag började stegvis formuleras och motiveras i ett antal folkbildningspropositioner:
- Regeringens proposition 1990/91:82 om folkbildning
- Regeringens proposition 1997/98:115 Folkbildning
- Regeringens proposition 2005/06:192 Lära, växa, förändra
- Regeringens proposition 2013/14:172 Allas kunskap – allas bildning
Demokratisyftet
Detta syfte handlar enligt vår genomgång konkret om att folkbildningen
- förankrar grundläggande demokratiska värderingar såsom människors lika värde och jämställdhet[7]
- stärker en demokratisk kultur genom demokratiska arbetsmetoder och kunskaper om demokratins värden, villkor och institutioner[8]
- främjar ett kritiskt förhållningssätt[9]
- skapar mötesplatser för dialog och diskussion[10]
- engagerar missgynnade grupper.[11]
Av genomgången framgår även att regeringen ser det som värdefullt att
- en eventuell ideologisk profil sätter avtryck i verksamheten[12]
- personer på ledande poster i studieförbunden representerar hela befolkningen.[13]
Påverkans- och mångfaldssyftet
Delvis sammanfaller syftet med demokratisyftet. Vi har här samlat de uttalanden i folkbildningspropositionerna som vi anser i första hand kan samlas under påverkans- och mångfaldssyftet, men utan att det alltid är uttalat att det är detta syfte som avses. Folkbildningen ska
- kännetecknas av individuell anpassning och fritt kunskapssökande[14]
- stärka enskilda individers personliga utveckling[15]
- använda gruppen som en resurs i lärprocessen[16]
- skapa ökat engagemang[17]
- prioritera missgynnade grupper[18]
- nå fler unika deltagare[19]
- vara öppen för alla delar av samhället[20]
- söka en aktiv mångfald.[21]
När regeringen skriver om missgynnade grupper menar de vanligtvis utrikesfödda och personer med funktionsnedsättningar. I vissa sammanhang säger texterna även att personer med låg utbildning är en missgynnad grupp som bör prioriteras.
Utbildnings- och bildningssyftet
Begreppet utbildning används flitigt av regeringen och framför allt i förhållande till folkhögskolornas verksamhet. Begreppet bildning behandlas däremot i mycket liten omfattning. Regeringen menar att bildning ska främja deltagarnas personliga utveckling. Utbildnings- och bildningssyftet påminner i detta om påverkans- och mångfaldssyftet. Enligt vår genomgång handlar utbildnings- och bildningssyftet för regeringen om att folkbildningen ska
- vara ett alternativ för dem som inte har fullföljt studierna inom det ordinarie utbildningsväsendet[22]
- bredda rekryteringen till högskolan[23]
- ha en särställning gentemot det övriga utbildningsväsendet[24]
- verka för att höja utbildningsnivån och därigenom ge sina deltagare verktyg för personlig utveckling.[25]
Kultursyftet
Regeringens motiv bakom kultursyftet är kopplat till att kulturen ska vara tillgänglig för alla. Denna tillgänglighet har till stor del handlat om geografisk tillgänglighet. Även de som är bosatta i glesbygden ska kunna ta del av kulturupplevelser och kunna skapa kultur själva. Folkbildningen ska
- ge möjlighet till kulturellt skapande[26]
- ge möjlighet till att ta del av alla konstarter[27]
- främja allas möjligheter till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor.[28]
En ny utvärderingsmodell – diskussion kring förutsättningarna
I detta kapitel presenterar vi en diskussion om hur en utvärderingsmodell för folkbildningen, kan byggas upp. I kapitel 4 presenterar vi förslag till indikatorer.
Ansvarsfördelning
Det kommer alltid att finnas ett behov av utvärdering och uppföljning som har ett internt perspektiv. Det finns därför ett behov av att Folkbildningsrådet och SISU fortsätter att genomföra utvärderingar inom områden som har aktualiserats på annat sätt än genom ett indikatorsystem och utifrån folkbildningens egna behov.
Man kan dock överväga om det finns anledning att låta en aktör utanför folkbildningen genomföra en annan typ av utvärdering. I detta avsnitt diskuterar vi olika alternativ och deras för- och nackdelar. Det vi diskuterar här är utvärdering som tillgodoser statens behov av information.
En eller flera myndigheter har hela ansvaret
Det finns flera fördelar med att peka ut en eller flera myndigheter som ansvariga för en extern utvärdering av folkbildningen. Myndigheter har vana vid att förse regeringen med beslutsunderlag. Flera myndigheter har dessutom vana vid att förvalta statistik och bygga upp indikatorsystem.
Myndigheten för Kulturanalys utvärderar, analyserar och redovisar effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. Myndigheten ansvarar sedan 2012 för den officiella statistiken över studieförbundens verksamhet. Hösten 2014 redovisade myndigheten ett regeringsuppdrag att lämna ett förslag till hur en utvärdering av kulturverksamheten inom folkbildningen skulle kunna utformas. [29]
Statistiska centralbyrån (SCB) ansvarar för officiell statistik inom ett antal områden liksom för annan statlig statistik. SCB ansvarar sedan årsskiftet 2018 för folkhögskolornas officiella statistik. Under hösten 2017 publicerade SCB en rapport om etablering på arbetsmarknaden och övergång till högskolestudier efter lång särskild kurs på folkhögskolan[30].
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor tar fram och sprider kunskap inom två huvudområden: ungdomspolitik och politiken för det civila samhället. Myndigheten har sedan tidigare byggt upp ett system för indikatorer på ungdomsområdet.
Skolverket har ansvar för den officiella statistiken om förskola, skola, fritidshem, vuxenutbildning, annan pedagogisk verksamhet och svensk utbildning i utlandet. Skolverket har också ett ansvar för att både nationella och internationella studier genomförs.
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) är ett forskningsinstitut som ska främja, stödja och genomföra uppföljningar och utvärderingar. IFAU utvärderar bland annat effekter av arbetsmarknadspolitik och effekter av olika reformer och åtgärder inom utbildningsväsendet.
Skäl för och emot
Samtliga myndigheter som beskrivs ovan saknar djupa kunskaper om folkbildningen. Om ansvaret för utvärdering placeras på någon av dessa myndigheter riskerar frågorna, och inte minst folkbildningen som helhet, att inte ha hög prioritet i jämförelse med myndigheternas övriga frågor. Myndigheten för kulturanalys har exempelvis, trots ansvaret för den officiella statistiken för studieförbunden, inte genomfört någon uppföljning eller utvärdering på eget initiativ.
Samtidigt är det värdefullt med ett annat perspektiv än folkbildningens eget. Statens perspektiv är speciellt och viktigt då man beaktar statsbidragets storlek och vikten av att veta om resurserna används så bra som möjligt.
Ett alternativ kan vara att bilda ett särskilt organ med deltagande från två eller flera myndigheter som får i uppgift att samarbeta kring den framtida utvärderingen av folkbildningen.
Särskilda utvärderingar genomförs inom kommittéväsendet
Modellen med särskilda utredningar inom kommittéväsendet har tillämpats sedan folkbildningsreformen 1991.[31] Den första utredningen efter reformen lämnade ett betänkande 1996 och benämndes till en början SUFO 96. Den har senare även kommit att kallas SUFO 1. Utvärderingen byggde på underlagsrapporter från forskare med inriktning på studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet.
Även SUFO 2, som lämnade ett betänkande 2004, baserade slutsatserna på delrapporter. SUFO 2 valde att prioritera områden som SUFO 1 inte hade behandlat.
Den senaste utredningen, som lämnade ett betänkande 2012, konstaterade att den ”i strikt mening” inte hade genomfört någon egen utvärdering av folkbildningen. I stället lämnade utredaren en bedömning av de tidigare utvärderingarna, och presenterade en idé till hur framtida utvärderingar skulle genomföras.[32] Utredaren framförde kritik mot de tidigare utvärderingarna. De hade inte uppmärksammat syftesuppfyllelsen i tillräckligt hög grad.
Skäl för och emot
SUFO 1 förde redan i betänkandet 1996 fram, att andra former än kommitténs borde prövas för kommande utvärderingar. Utredaren föreslog att en fastare organisation borde eftersträvas, för att möjliggöra ett mer långsiktigt arbete och bättre kunna utnyttja redan vunnen kunskap. Regeringen valde att, trots dessa invändningar, fortsätta att låta utvärdera folkbildningen inom kommittéväsendet. SUFO 2 och den senaste folkbildningsutredningen var utslag av detta.
I propositionen som följde på SUFO 2 konstaterade regeringen att det fanns ett behov av att utveckla de dåvarande formerna för att utvärdera folkbildningen. Regeringen menade att kommande statliga utredningar borde inriktas på att ge underlag för att ”bedöma i vilken utsträckning motiven för statens stöd till folkbildningen har fortsatt relevans”. Regeringen angav ett behov av ”tätare återkommande studier av mer begränsad omfattning, som vid behov kan kompletteras av mer sammanfattande analyser”.[33]
Den senaste utredningen förde fram kritik mot de två tidigare. Utredaren menade att de statliga utvärderingarna hade tagit stora resurser i anspråk, men att de trots det inte hade kunnat redovisa effekterna eller nyttan av folkbildningens samlade verksamhet på en övergripande nivå. De tidigare utvärderingarna hade koncentrerat sig mer på formerna för folkbildningens verksamhet än på resultaten. Ett antal separata forskningsprojekt hade, enligt utredaren, drivits av de medverkandes vetenskapliga intressen snarare än av en ambition att utvärdera och redovisa folkbildningens verksamhet på ett så heltäckande och rättvisande sätt som möjligt.[34]
En fördel med att folkbildningen utvärderas inom kommittéväsendet kan vara att regeringen får möjlighet att styra utvärderingen mot de frågor den tycker är mest intressanta. Men det förutsätter att regeringen kan och vill utnyttja den möjligheten. Det är en stor och ospecificerad fråga att utreda om folkbildningen uppfyller de fyra syftena, vilket har varit en fråga som har ställts till tidigare utredningar. Möjligen kan man få utvärderingar av ett annat slag än i tidigare om man ringar in mer vad utredningen särskilt ska undersöka.
Folkbildningsrådet och SISU har ansvaret
Folkbildningsrådet är en ideell förening med tre medlemmar: Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Sveriges kommuner och landsting (SKL), samt Studieförbunden i samverkan.
Folkbildningsrådet och SISU ansvarar för myndighetsuppgifterna inom folkbildningsområdet. I enlighet med lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde prövar Folkbildningsrådet frågor om fördelning av statsbidrag mellan folkhögskolor, studieförbund och studerandeorganisationer inom folkhögskolan. SISU prövar frågor om fördelning av statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet. Folkbildningsrådet och SISU ska kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten i förhållande till statens syften med statsbidraget.
Folkbildningsrådet och SISU producerar statistik, följer upp bidragsfördelningen och bidragsvillkoren samt genomför särskilda studier och utvärderingar. Folkbildningsrådet uppger att en rådgivande grupp formulerar förslag till utvärderingar. Utvärderingar genomförs därefter i form av uppdrag till externa forskare och utvärderare.
Skäl för och emot
Folkbildningsrådet och SISU har stora kunskaper och upparbetade kontaktnät inom sina respektive områden. Det talar för att dessa organisationer får ansvar för utvärdering av verksamheten.
Men Folkbildningsrådet styrs ytterst av sina medlemmar. Dessa medlemmar representerar folkbildningens olika delar: studieförbunden, offentligägda folkhögskolor och rörelsedrivna folkhögskolor. Folkbildningsrådets utvärderingar och uppföljningar görs delvis på uppdrag av medlemmarna. Även SISU utvärderar sin egen verksamhet.
I betänkandet som Folkbildningsutredningen lämnade 2012 konstaterade utredaren att Folkbildningsrådets utvärderingar dittills primärt haft ett främjande syfte snarare än ett oberoende och kontrollerande syfte. Folkbildningsrådet har därefter haft en ambition att utvärderingarna ska ha ett större oberoende (uttryckt i exempelvis utvärderingsstrategin för 2010-2014).
Folkbildningsrådet har även låtit genomföra en samlad analys av rådets utvärderingsarbete 2010-2014. Bland annat har forskare genomfört en analys av vilka aspekter av statens syften med stödet till folkbildningen som har granskats. Forskarna har kommit fram till att vissa frågor inte har ställts i Folkbildningsrådets utvärderingar. I vilket avseende används statsbidraget på ett sätt som inte är i enlighet med statens syften? Finns det syften som inte uppfylls i tillräcklig utsträckning?[35] Forskarna konstaterar också att Folkbildningsrådets utvärderingar lägger större tonvikt på individmål och på personlig utveckling än på samhällseffekter.[36] En stor del av utvärderingarna bygger på självskattningar och bedömningar. I de flesta fall är det svårt att belägga kausala effekter mellan insatser och utfall. En begränsad förekomst av register och databaser på individnivå utgör ytterligare en svårighet. Det gör det svårt att genomföra långsiktiga effektstudier.[37]
Ett indikatorsystem
Indikatorer har blivit ett allt vanligare instrument för uppföljning av verksamheter. En indikator är ett kvantitativt mått som förenklar sammanhang och underlättar förståelsen för en ofta komplex verklighet. Indikatorer kan användas som underlag eller för att följa upp resultat i relation till uppsatta mål.
Folkbildningens verksamhet är inte bara omfattande utan också diversifierad. En indikator speglar endast en del av en verksamhet och bör därför indikera något väsentligt. Diskussioner om hur utvärderingar av folkbildningen ska gå till utmynnar ofta i vad som är mätbart och hur det mätbara förhåller sig till olika mål.[38] Den senaste folkbildningsutredningen menade att det aldrig varit meningen att folkbildningen skulle utvärderas utifrån sina syften i termer av samhällseffekter. Dessa värden har snarare tagits för givna.[39] Utredningen påtalade att det finns en risk för att indikatorer kan bli normen för vad som är viktigt att mäta i en verksamhet, medan mer komplexa samband som är svårare att mäta, riskerar att hamna i skymundan. Trots detta förespråkade utredningen att indikatorer används. I folkbildningsutredningen fördes ett resonemang om indikatorer som benämndes samhällsnytta, individutveckling, socialt kapital och kulturell delaktighet.[40]
En indikator kan ange ett utgångsmått, en riktning mot ett tillstånd eller mål som man önskar uppnå. Men syftena anger inga värden som ska uppnås eller slutpunkt då de ska vara uppfyllda. Det blir därför viktigt att mäta en företeelse löpande för att på så sätt följa utvecklingen. Bredden i syftena innebär dessutom att tolkningsutrymmet blir stort. Det är positivt för folkbildningen, men innebär samtidigt en osäkerhet kring vad staten förväntar sig med den.
Kvalitativa indikatorer saknas bland dagens indikatorer
Regeringen har i dag inte tillgång till några kvalitativa indikatorer att rapportera till riksdagen. Vissa delar av syftena är relativt enkla att följa upp med hjälp av kvantitativa indikatorer, till exempel om det finns en mångfald av människor med olika erfarenheter på kurser och studiecirklar. Åtminstone om man talar om mångfald i de dimensioner som nämns i folkbildningspropositionerna. Vissa delar av de fyra syftena är dock omöjliga att mäta med hjälp av de kvantitativa indikatorer som är tillgängliga idag. Exempelvis handlar demokratisyftet om att folkbildningen
- förankrar grundläggande demokratiska värderingar såsom människors lika värde och jämställdhet
- stärker en demokratisk kultur genom demokratiska arbetsmetoder och kunskaper om demokratins värden, villkor och institutioner
- främjar ett kritiskt förhållningssätt
- skapar mötesplatser för dialog och diskussion.
Mångfalds- och påverkanssyftet handlar bland annat om att folkbildningen ska
- kännetecknas av individuell anpassning och fritt kunskapssökande
- stärka enskilda individers personliga utveckling
- använda gruppen som en resurs i lärprocessen
- skapa ökat engagemang.
Vissa av dessa dimensioner kan följas med hjälp av kvalitativa indikatorer. Sådana indikatorer kan skapas med hjälp av data från befintliga enkäter, nya enkäter, panelundersökningar eller intervjuer. I lägesrapporten från 2017 redovisar vi en kartläggning av studieförbundens och folkhögskolornas uppföljning av kvaliteten i sin verksamhet. Underlaget för redovisningen av folkhögskolornas kvalitetsarbete kom från en enkät till folkhögskolerektorer. Information om studieförbundens kvalitetsarbete hämtade vi in genom en e-postförfrågan till alla studieförbund. Syftet med kartläggningen var att ta fram underlag och idéer inför vårt arbete med att föreslå indikatorer för att följa folkbildningen över tid.
Samtliga folkhögskolor följer upp sin verksamhet
Alla folkhögskolerektorer som svarade på vår enkät uppgav att de följer upp verksamhetens kvalitet. Det sker på olika sätt och med olika verktyg.
För närvarande ingår cirka 80 skolor i ett nätverk som kallas FB-kvalitet. De som ingår i nätverket erbjuds att genomföra webbaserade kvalitetsenkäter till deltagare. Sedan 2006 genomför folkhögskolorna i nätverket FB-kvalitet mätningar av kvaliteten vid två tillfällen per år. Hittills har man genomfört 20 mätningar.
De rektorer för landstingsägda skolor som Statskontoret har intervjuat har beskrivit att skolorna ingår i uppföljningssystem som administreras av de landsting eller regioner som de tillhör. Ofta sker detta med hjälp av styrkort.
Närmare 60 procent av folkhögskolorna uppger att de följer upp kvaliteten på andra sätt än med FB-kvalitet och/eller styrkort. En stor majoritet anger i de öppna svaren att de använder egna enkäter och egna uppföljnings- och kvalitetssystem.
Vår enkät visar att i stort sett alla folkhögskolor har skickat ut enkäter till deltagare under 2015 eller 2016. Tre fjärdedelar har låtit den pedagogiska personalen besvara kvalitetsenkäter.
Deltagarenkäten i FB-kvalitet innehåller frågor som vi bedömer är relaterade till de fyra syftena med statsbidraget till folkbildningen. I tabellen nedan redovisar vi de frågor vi bedömer tydligast relatera till syftena och vilka syften de relaterar till.
Tabell 3.1 Frågor i deltagarenkäten (FB-kvalitet) som relaterar till de fyra syftena
Fråga | Syfte |
Skolan fungerar bra i förhållande till min funktionsned | Påverkan- och mångfald |
Studierna har gett mig ökat självförtroende | Demokrati, Påverkan- och mångfald |
Jag ser nya möjligheter i mitt liv | Demokrati, Påverkan- och mångfald |
Jag har ökat mina möjligheter att studera vidare | Påverkan- och mångfald, Utbildning |
Skolan arbetar demokratiskt | Demokrati, Påverkan- och mångfald |
Andra deltagare lyssnar på vad jag säger | Demokrati, Påverkan- och mångfald |
Jag vågar säga min mening i klassen/kursen | Demokrati, Påverkan- och mångfald |
Hur mycket har du lärt dig om teater, film, litteratur, | Kultur |
Statskontoret har även haft tillgång till andra enkäter, där snarlika frågor har ställts.
Flera studieförbund använder kvalitativa indikatorer
Statskontoret har även översiktligt kartlagt hur studieförbunden inklusive SISU följer upp kvaliteten i folkbildningsverksamheten.
Flera studieförbund använder deltagarundersökningar (enkäter eller intervjuer) som underlag till indikatorer. Till exempel lyfter sådana indikatorer fram vad deltagandet i studiecirkeln betyder för självförtroendet, engagemang i föreningslivet, möjligheter att möta människor med annan bakgrund och möjligheter att påverka innehållet i cirkeln.
Om det visar sig vara lämpligt att indikatorsystemet innehåller uppgifter från deltagarenkäter, kommer en viss samordning av enkäterna att behövas. Det är då viktigt att enkätsvaren hanteras anonymt. Studieförbunden och folkhögskolorna måste garanteras att inga jämförelser mellan olika aktörer kommer att göras med hjälp av dessa data. Däremot bör varje folkhögskola och studieförbund äga sina egna resultat och kan offentliggöra dem om de önskar.
Översättning av frågor kan övervägas
För framför allt folkhögskolorna förefaller deltagarenkäterna ofta ha en godtagbar svarsfrekvens runt 80 procent. I andra fall har deltagarenkäter haft en dålig svarsfrekvens. Vid besök på folkhögskolor har det kommit fram att vissa deltagare har svårt att förstå frågorna. En viktig orsak till det är att kunskaperna i svenska är för svaga. En liknande situation kan finnas på studieförbunden. Detta leder i så fall inte bara till ett onödigt stort bortfall utan även till ett skevt bortfall.
Statskontoret bedömer att man kan uppnå en högre svarsfrekvens och bättre representativitet om åtminstone vissa centrala enkätfrågor översätts till de vanligast förekommande språken. En miniminivå skulle kunna vara att översätta frågorna till engelska. Exempel på tänkbara språk som har nämnts vid Statskontorets besök på folkhögskolor är, förutom engelska, arabiska, tigrinja, amarinja, somaliska, kurdiska, persiska och närliggande språk samt ryska. Nackdelen är att om öppna svar ska användas, så behöver även dessa översättas.
Särskilda uppföljningar och studier
Ett utvärderingssystem bör omfatta mer än bara en samling indikatorer som följs upp regelbundet. Indikatorer kan inte visa hela bredden och djupet i folkbildningens verksamhet. Kvalificerade kvalitativa undersökningar bör därför ingå i ett utvärderingssystem.
Kvalitativa undersökningar kan i huvudsak ha två olika syften. Dels kan de genomföras som ett komplement till indikatorerna, som ett sätt att följa upp dimensioner som inte enkelt låter sig mätas. Dels kan de vara ett sätt att tränga bakom indikatorerna och ge förklaringar till trender och trendbrott.
Exempel på metoder som kan användas i kvalitativa undersökningar är dokumentanalys, djupintervjuer, fokusgrupper eller enkäter med öppna svar.
Det finns olika alternativ för i vilken utsträckning de kvalitativa undersökningarna behöver göras. Ytterst är det en fråga om vilka resurser man vill lägga på utvärderingssystemet. Man kan tänka sig en modell där man alternerar undersökningar som rör studieförbunden, inklusive SISU, och folkhögskolorna. Alternativt kan olika teman avlösa varandra år från år. Ytterligare ett alternativ är att man fokuserar på det som framstår som intressant eller angeläget utifrån indikatorernas utveckling.
Exempel på områden som kan bli föremål för fördjupade studier:
- Hur når studieförbunden dem som inte är föreningsaktiva?
- Hur arbetar folkhögskolor och studieförbund i utsatta områden? Vilka når man inte med sin verksamhet?
- Vilken typ av kompetens har man tillgång till på folkhögskolorna och vilken typ av kompetens har man brist på?
- Hur arbetar studieförbunden med sina medlemsorganisationer? Hur genomför man kontroller? Är verksamheten transparent? Hur ser uppföljningen ut?
- Inriktningen på folkhögskolornas estetiska kurser – både korta och långa – och i vilken mån den utvecklas då befolkningens sammansättning förändras? Finns det ett utbud som är anpassat till alla grupper i samhället?
- Inriktningen på studieförbundens kulturinriktade studiecirklar – utvecklas den i takt med att befolkningens sammansättning förändras?
Genomförande
Om regeringen väljer att lägga ansvaret för ett indikatorsystem på en aktör utanför folkbildningen kan det vara lämpligt om folkbildningen får möjlighet till inflytande. Likaså menar vi att det kan vara lämpligt att vissa uppgifter får lämnas anonymt.
Samverkan
Incitamenten att bidra till ett väl fungerande utvärderingssystem torde öka om systemet har legitimitet och är meningsfullt och användbart för uppgiftslämnarna. Dessa bör därför få möjlighet att vara med och påverka och vidareutveckla systemet.
En referensgrupp bör inrättas. Folkbildningsrådet, SISU, Studieförbunden i samverkan, RIO, SKL bör erbjudas att ingå i referensgruppen. Ett syfte med referensgruppen bör vara att kvalitetssäkra den uppföljning av trender och eventuella trendbrott i indikatorernas utveckling som kan behövas. Ett annat syfte är att diskutera praktiska frågor kring förvaltningen av systemet. Ytterligare ett syfte är att ge folkbildningen en möjlighet att lyfta frågor som rör utveckling av systemet, exempelvis om någon eller några indikatorer behöver förändras, läggas till eller tas bort.
Det kan också vara lämpligt att den ansvariga myndigheten sammankallar samrådsmöten dit rapporterande aktörer bjuds in. En direktkontakt med ett urval av folkhögskolorna, SISU och studieförbunden kan ge värdefull information dels om möjliga förklaringar till utvecklingen av indikatorer, dels om kvaliteten i inrapporterade data.
Det kan också vara värdefullt att det finns forum med möjligheter till lärande, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling med utgångspunkt i utvärderingssystemet där samtliga folkhögskolor och studieförbund kan få möjlighet att delta. Det skulle kunna öka kvaliteten i rapporteringen.
Studieförbund och folkhögskolor bör få vara anonyma i rapportering av enkätsvar och resultat från intervjuer
Som vi redan har tagit upp så anser vi att det finns goda skäl till att låta studieförbund och folkhögskolor rapportera kvalitativa indikatorer anonymt. Det gäller de indikatorer som har samlats in med hjälp av enkäter, intervjuer eller paneler.
Data bör inte heller kunna brytas ned så att enskilda folkhögskolor eller studieförbund kan identifieras.
Förslag – indikatorer
I detta kapitel resonerar vi särskilt kring vårt förslag till hur ett indikatorsystem ska utformas och vad det ska innehålla. Vi lämnar också konkreta förslag på indikatorer och nyckeltal. Av praktiska skäl redovisas indikatorerna för folkhögskolorna, studieförbunden och SISU separat.
Utgångspunkter
Indikatorerna ska svara mot de fyra syftena. Som vi redan har beskrivit är syftena vida och svårfångade. Konkreta åtgärder och uppföljningsbara mål saknas. Ett pragmatiskt synsätt behöver därför användas. Vi har tidigare konkretiserat syftena för att identifiera vilka beståndsdelar syftena kan anses ha. Dessa konkretiseringar kan tjäna som en utgångspunkt för ett indikatorsystem.
Behoven för regeringens rapportering till riksdagen bör styra innehållet.
I delrapporten från 2016 för Statskontoret en diskussion om våra utgångspunkter för hur en utvärderingsmodell som bland annat ska innehålla ett indikatorsystem kan se ut. Vi konstaterar att olika slags indikatorer kan mäta folkbildningens prestationer och effekter på individ- och gruppnivå respektive på samhällsnivå.
Vi utgår i våra resonemang från en modell som är inspirerad av Myndighetens för Kulturanalys effektkedja för kulturpolitiken[41]. Myndigheten för Kulturanalys hänvisar i sin tur bland annat till Ekonomistyrningsverkets arbete med måluppfyllelseanalys och resultatindikatorer.[42] De olika typerna av indikatorer som tas upp i modellen är i olika grad möjliga att ta fram.
Något förenklat kan sägas att ju högre upp man kommer i kedjan, desto svårare tenderar det att vara att skapa indikatorer.
Figur 4.1 Modell för folkbildningens effektkedja och olika typer av indikatorer
Källa: Statskontorets tolkning av folkbildningens effektkedja.
Statskontoret har i tidigare rapporter specificerat kriterier för urval av indikatorer[43]
- Relevans – beskriver fenomenets egentliga kärna,
- Validitet – mäter det som man avser att mäta
- Tolkning – kan inte missförstås eller missbrukas
- Reliabilitet – mätningen är tillförlitlig
- Tillgängliga data – kan reducera kostnader
- Jämförbarhet – jämförelser över tid är möjliga
- Beteendepåverkan – ska inte motivera ett strategiskt beteende eller påverka beteendet på ett icke önskvärt sätt
Innan man avgör vilka indikatorer som bör ingå i ett indikatorsystem, bör man bedöma rimligheten utifrån dessa sju kriterier.
En relevant indikator säger något om de mål eller syften som verksamheten ska uppfylla eller bidra till. Validitet handlar om att mätas det som mätningen avser att mäta (begreppsvaliditet). En mätning kan vara valid men behöver inte vara relevant.
Reliabilitet innebär att mätningarna inte innehåller systematiska fel, det vill säga att mätningens resultat blir olika vid olika tillfällen.
Regeringens rapportering till riksdagen
Regeringen redovisar varje år ett antal indikatorer i budgetpropositionen. Dessa redovisas under vart och ett av de fyra syftena.
Tabell 4.1 Syftena med statsbidraget och befintliga indikatorer (prop. 2017/18:1)
Syfte | Indikatorer |
Demokrati | Antalet folkhögskolor och studieförbund i landet. |
Påverkan och mångfald | Deltagare i folkhögskolekurs efter ålder och kön. |
Utbildning och bildning | Andel deltagare utan gymnasieutbildning. |
Kultur | Antal deltagare i folkhögskolors och studieförbunds kultur |
Regeringens indikatorer består av statistik som inte har vägts samman till gemensamma mått. Jämförelser görs normalt endast ett år tillbaka i tiden. Inga tidsserier redovisas. Ett exempel på hur indikatorerna ser ut är demokratisyftet, som omfattar följande redovisning:
Indikatorn Fördelning av folkhögskolor och studieförbund i landet innehåller statistik över i hur många kommuner det finns minst ett studieförbund respektive minst en folkhögskola. Indikatorn omfattar också statistik över var deltagare finns och var nyrekrytering sker, fördelat mellan storstäder, större städer eller förortskommuner. Vissa mått redovisas särskilt för unga deltagare. En indikator kan således bestå av ett antal olika mått, som behandlas var och en för sig.
Vi kan konstatera att de indikatorer som regeringen i dag har tillgång till och presenterar för riksdagen uteslutande består av inputindikatorer, processindikatorer och prestationsindikatorer. Indikatorerna mäter huvudsakligen antal och andelar deltagare i olika typer av verksamheter. Varje indikator består av flera mått som regeringen redovisar för endast två år. Detta gör att indikatorerna är svåröverskådliga och att trender över tiden är omöjliga att se i regeringens rapportering till riksdagen. Att inte på ett enkelt sätt kunna följa indikatorernas utveckling över tid förtar en av ett indikatorssystems viktigaste fördelar.
Risker och frågor att ta ställning till inför ett nytt indikatorsystem
Folkbildningens värden är i hög grad sådana värden som inte enkelt låter sig mätas. Syftena är abstrakt formulerade och har inte karaktären av mätbara mål. I uppföljningsprocessen riskerar vi att förlora värdefulla, men svårfångade, aspekter av folkbildningens värden.
Indikatorer kan konkretisera och underlätta en utvärdering. Ett sådant system riskerar dock att framför allt bestå av mått för det som är enkelt att mäta, och det som är svårt att mäta riskerar att inte uppmärksammas tillräckligt. I förlängningen finns det en risk att ett sådant uppföljningssystem styr verksamheterna i en icke önskad riktning.
Källor
En utgångspunkt bör vara att krav på extra återrapportering från folkbildningen bör ställas med försiktighet. En ökad administrativ börda för folkbildningen kan skada viljan att engagera sig i folkbildningsverksamhet. Indikatorer som bygger på uppgifter som redan samlas in är ur denna synvinkel att föredra framför nya uppgifter.
De uppgifter som används i dagens indikatorsystem saknar dock vissa dimensioner. Det handlar framför allt om dimensioner av demokratisyftet och mångfalds- och påverkanssyftet. Dessa dimensioner mäts inte i dagens verksamhetsstatistik, och vill man följa dessa aspekter så krävs det insamlingar av data. Vissa av de indikatorer som föreslås innebär därför ökade krav på rapportering från folkhögskolor och studieförbund. Framför allt gäller detta kvalitativa indikatorer.
Eftersom vissa deltagarenkäter som gäller studieförbundens verksamhet tidigare har haft väldigt dålig svarsfrekvens, föreslår Statskontoret att andra metoder används för de kvalitativa indikatorerna som gäller studieförbundens verksamhet. Panelundersökningar och intervjuundersökningar kan vara alternativ. Det finns nackdelar och fördelar med båda metoderna.
Att ingå i en panel innebär ett åtagande som kan kännas för stort för vissa och det kan därför finnas en risk att endast de mest entusiastiska ingår. Om avsikten är att följa en utveckling över tid behöver dock detta inte vara ett problem. Det är inte vilka absoluta värden uppfattningarna uppnår som är av intresse, utan hur de utvecklas över tid.
Intervjuer kan ge snedvridna resultat om den som intervjuar influerar den intervjuade. Sådana effekter kan undvikas om intervjuerna är strukturerade eller semistrukturerade och om studieförbunden exempelvis intervjuar varandras deltagare och inte sina egna.
För folkhögskolornas skolenkäter kan ett visst utvecklingsarbete komma att behövas. Framför allt behöver folkhögskolorna komma överens om formuleringar och eventuella översättningar av centrala frågor. Statskontoret bedömer dock att detta inte behöver ta alltför mycket resurser i anspråk.
Statskontoret föreslår även att SCB rapporterar uppgifter om övergång från folkhögskolornas kurser till högre studier och till arbetsmarknaden. Statskontorets avsikt är att SCB ska kunna genomföra enklare registerstudier inom ramen för sitt ordinarie uppdrag. Detta behöver inte göras varje år. Det kan också göras med olika alternativa inriktningar.
Gemensamma indikatorer
En synpunkt som har förts fram från företrädare från folkbildningen är att det skulle vara önskvärt att ha ett gemensamt system av indikatorer för de olika grenarna: folkhögskolor, de tio studieförbunden som får bidrag av Folkbildningsrådet och SISU. Men i detta arbete har det varit nödvändigt att skilja på indikatorlistorna för dessa. Statskontoret har inte haft tillräcklig överblick över de olika administrativa systemen och deras exakta innehåll. Det som synes vara samma typ av uppgift i olika system behöver därför inte vara det. Det bör dock vara möjligt att redovisa vissa indikatorer gemensamt, framför allt för SISU och de övriga tio studieförbunden. Om man väljer exempelvis samma kvalitativa indikatorer så är det mest lämpligt att de redovisas tillsammans. I annat fall förlorar SISU sin möjlighet till anonymitet.
En omständighet som kan försvåra en samordning är att aktörerna rapporterar i olika system. IdrottOnline är idrottsrörelsens gemensamma verksamhetssystem. SISU:s arrangemang och utbildningar redovisas i detta. SCB tar fram uppgifter kring deltagare, såsom utländsk bakgrund och utbildningsnivå, på uppdrag av SISU.
Uppgifter för studieförbund och folkhögskolor finns i andra administrativa system och databaser.
Statskontoret ser positivt på gemensamma indikatorer för folkbildningen, i alla fall där det är möjligt att finna sådana. En sådan samordning sker dock mest effektivt genom att de aktörer som ansvarar för verksamheterna tar ansvaret för den. Det innebär att Folkbildningsrådet och SISU, om det finns en vilja, tillsammans kan komma fram till mer enhetliga indikatorer.
Styrsignaler
En fara är att en alltför stark koncentration på en eller ett fåtal indikatorer medför att verksamheten lätt anpassas till det indikatorerna mäter och kanske det som är lättast att mäta. Vilka indikatorer man väljer i ett indikatorsystem utgör en form av styrsignal. Det som mäts upplevs ofta som viktigt av verksamheterna. Ett indikatorsystem riskerar med tiden att bli styrande för verksamhetens inriktning.
Styrsignalerna kan vara avsiktliga eller oavsiktliga. Det har inte varit Statskontorets avsikt att i denna promemoria föreslå indikatorer med en uttalad funktion som styrsignaler. Vi har istället utgått ifrån att indikatorerna ska användas för återrapportering till riksdagen. Det utesluter dock inte att de kan ha en styrande verkan.
Ett sätt att minska risken för att indikatorerna ska styra i en icke önskad riktning kan vara att välja ett tillräckligt stort antal indikatorer, för att indikatorernas styrande verkan ska förlora kraft. Ett mindre antal indikatorer innebär att varje enskild indikator upplevs som betydelsefull.
Förutsättningar
I avsnitten 4.4, 4.5 och 4.6 lämnar Statskontoret listor på tänkbara indikatorer. Dessa ska betraktas som bruttolistor, från vilken de indikatorer som anses mest intressanta för regeringen och riksdagen att följa väljs ut. Statskontoret har tolkat uppdraget som att vi ska ta fram förslag till indikatorer utan att jämföra med och värdera gällande indikatorer.
Vi har skilt på indikatorer och nyckeltal
En viktig utgångspunkt har varit att utvärderingsmodellen och systemet för indikatorer ska utgå ifrån att folkbildningen ska utvärderas med utgångspunkt i de fyra syftena. Man kan självfallet följa även andra aspekter av folkbildningens verksamhet, som man anser vara intressanta. Vi ger några exempel på andra aspekter som vi bedömer vara värda att följa och som vi här kallar nyckeltal. De kan ge en bakgrund och förklaringar till hur övriga indikatorer utvecklas.
Fler kvalitativa indikatorer kan skapas
Enligt vad Statskontoret har funnit finns inga fler tillgängliga indikatorer för utvecklingen av hur bildningsdelen av syftet uppfylls. Begreppet är vagt och handlar till stor del om inre processer som kurser och studiecirklar leder till. Flera av de lärare på långa kurser som Statskontoret har träffat på folkhögskolorna har beskrivit begreppet som att bildning är det som finns kvar i medvetandet då man har glömt annat som man har lärt sig.
Om man önskar fler indikatorer för bildning så behövs därför kvalitativa indikatorer, det vill säga framför allt uppgifter från enkäter och intervjuer.
På samma sätt kan man få fram indikatorer för kultur genom att ställa frågor i enkäter. Statskontoret har vid besök på folkhögskolorna diskuterat bland annat om intresset för kultur har vidgats bland deltagarna på långa kurser. Vi har funnit att det gäller i begränsad utsträckning för dem som inte går en kulturinriktad kurs. Man kan dock välja att ställa frågor till deltagare på både studiecirklar och folkhögskolekurser om detta i enkäter eller intervjuer. Ett exempel på hur en sådan fråga kan formuleras finns i tabell 3.1.
Ett annat sätt att skapa fler indikatorer inom kulturområdet är att ta in mer detaljerad rapportering från kulturprogramsverksamheten. Enligt vad Statskontoret har erfarit är folkhögskolornas och studieförbundens kulturprogram inte liktydiga med kulturinriktad verksamhet. Kulturprogrammen omfattar även exempelvis föreläsningar inom andra områden än kultur.
Presentationen är viktig
Vi har redan berört vikten av att ta fram tidsserier för indikatorerna. Utan tidsserier försvinner indikatorernas viktigaste funktion, nämligen att visa trender och utveckling över tid inom utvalda områden. Indikatorer ska ge en möjlighet att övervaka och få indikationer om att något kan behöva analyseras djupare.
Vi lämnar förslag till hur indikatorer kan grupperas i en presentation i anslutning till indikatorlistorna.
Avgränsning
Statskontorets utvärdering av folkbildningen har avsett anslag 14.1 Bidrag till folkbildningen under utgiftsområde 17. Samma avgränsning gäller i denna promemoria. Det betyder att vi inte har behandlat indikatorer som berör exempelvis studiemotiverande kurser eller etableringskurs på folkhögskolorna.
Indikatorer för folkhögskolorna
Tabell 4.2 Indikatorer för folkhögskolornas verksamhet. Statskontorets förslag
Indikator | Tillgänglig | Källa | Syfte |
Geografisk spridning av allmän kurs –antal | Ja | Verksamhetsstatistik | Demokrati |
Geografisk spridning av särskild kurs – antal | Ja | Verksamhetsstatistik | Demokrati |
Skolans arbetsformer är demokratiska | Nej | Skolenkäter* | Demokrati |
Skolan ger kunskaper om hur samhället | Nej | Skolenkäter* | Demokrati |
Deltagare lär känna människor med olika | Nej | Skolenkäter* | Demokrati |
Deltagare vågar säga sin mening | Nej | Skolenkäter* | Demokrati |
Deltagare känner att andra lyssnar på dem | Nej | Skolenkäter* | Demokrati |
Andelen utrikesfödda på allmän kurs | Ja | Verksamhetsstatistik | Mångfald |
Andelen utrikesfödda på särskild kurs | Ja | Verksamhetsstatistik | Mångfald |
Andelen personer med funktionsnedsättning | Osäkert | SCB | Mångfald |
Andelen personer med funktionsnedsättning | Osäkert | SCB | Mångfald |
Andel personer på allmän kurs med kort | Ja | Verksamhetsstatistik | Mångfald |
Andel personer på särskild kurs med kort | Ja | Verksamhetsstatistik | Mångfald |
Åldersfördelning på allmän kurs** | Ja | Verksamhetsstatistik | Mångfald |
Åldersfördelning på särskild kurs** | Ja | Verksamhetsstatistik | Mångfald |
Skolan fungerar bra för personer med | Nej | Skolenkäter | Mångfald |
Kursen ger ökat självförtroende | Nej | Skolenkäter* | Påverkan |
Kursen bidrar till att deltagarna ser nya | Nej | Skolenkäter* | Påverkan |
Kursen ger bättre möjligheter i arbetslivet | Nej | Skolenkäter* | Påverkan |
Övergång från allmän kurs till | Nej | SCB – registerstudie | Påverkan |
Övergång från särskild kurs till arbetsmarknaden | Nej | SCB – registerstudie | Påverkan |
Antal deltagare på allmän kurs | Ja | Verksamhetsstatistik | Utbildning |
Antal deltagare på särskild kurs | Ja | Verksamhetsstatistik | Utbildning |
Antal deltagare med högskolebehörighet | Ja | Verksamhetsstatistik | Utbildning |
Övergång till högre utbildning från allmän | Nej | SCB – registerstudie | Utbildning |
Övergång till högre utbildning från särskild | Nej | SCB – registerstudie | Utbildning |
Kursen ger ökade möjligheter att studera | Nej | Skolenkäter* | Utbildning |
Antal deltagare – ej unika – vid | Ja | Verksamhetsstatistik | Bildning/ |
Antal deltagare på särskild kurs med estetisk | Ja | Verksamhetsstatistik | Kultur |
Antalet utrikesfödda deltagare på särskild | Ja | Verksamhetsstatistik | Kultur |
*Enkätfrågorna bygger till stor del på FB-kvalitet och en enkät som används av Gotlands folkhögskola. Frågorna kan användas för inrapportering även om ett mindre antal skolor vägrar använda dem. Huvudsaken är att det stora flertalet rapporterar in regelbundet och att man på så sätt kan följa en utveckling.
**Indikatorer som ger mått på åldersfördelning kan konstrueras på olika sätt. Genomsnittlig ålder, medianålder, andelar i olika åldersintervall är exempel.
***Finns det en tydlig avgränsning? Skulle vilja avgränsa till kurser som ger en användbar utbildning inom ett område, antingen på arbetsmarknaden eller för vidare studier.
Tabell 4.3 Presentation av indikatorerna. Statskontorets förslag
Indikator som kan presenteras med hjälp av kartor |
Geografisk spridning av allmän kurs – antal deltagare per 1 000 invånare uppdelat per län |
Geografisk spridning av särskild kurs – antal deltagare per 1 000 invånare uppdelat per län |
Indikatorer som kan presenteras med hjälp av tidsserier |
Figur 1 Kvalitativa indikatorer för demokrati hämtade från skolenkäter |
Figur 2 Andelen utrikesfödda på allmän respektive särskild kurs |
Figur 3 Andelen personer med funktionsnedsättning på allmän respektive särskild kurs |
Figur 4 Andelen personer med kort tidigare utbildning på allmän respektive särskild kurs |
Figur 5 Åldersfördelning på allmän respektive särskild kurs |
Figur 6 Kvalitativa indikatorer för mångfald, påverkan och utbildning hämtade från skolenkäter |
Figur 7 Övergång till arbetsmarknaden från allmän respektive särskild kurs |
Figur 8 Antal deltagare på allmän respektive särskild kurs samt antal deltagare med |
Figur 9 Övergång till högre utbildning från allmän respektive särskild kurs |
Figur 11 Antal deltagare – ej unika – vid kulturprogramsarrangemang |
Figur 12 Det totala antalet deltagare på särskild kurs med estetisk inriktning och antalet |
Tabell 4.4 Nyckeltal för folkhögskolorna. Statskontorets förslag
Nyckeltal | Tillgängligt | Källa |
Andel lärare med lärarexamen på allmän kurs | Ja | Folkbildningsrådets enkät |
Andel lärare med lärarexamen på särskild kurs | Ja | Folkbildningsrådets enkät |
Antal folkhögskolor med ekonomiska underskott | Ja | Folkbildningsrådets enkät |
Ekonomiska bidrag från andra offentliga aktörer | Ja | Folkbildningsrådets enkät |
Antal filialer | Möjlig | Folkbildningsrådets enkät |
Antal filialer i annan kommun än huvudskolan | Ja | Verksamhetsstatistik |
Deltagarens viktigaste mål med att gå kursen* | Nej | Skolenkäter |
*Svarsalternativ: Lära mig mer om ämnet, Personlig utveckling, Förbättra min livssituation, Förbättra mina chanser på arbetsmarknaden, Gå vidare till högre studier.
Tabell 4.5 Sammanfattning av föreslagna kvalitativa indikatorer hämtade från enkäter
Indikator | Syfte |
Skolans arbetsformer är demokratiska | Demokrati |
Skolan ger kunskaper om hur samhället fungerar | Demokrati |
Deltagare lär känna andra deltagare med olika sorters bakgrund | Demokrati |
Deltagare vågar säga sin mening | Demokrati |
Deltagare känner att andra lyssnar på dem | Demokrati |
Skolan fungerar bra om man har en funktionsnedsättning | Mångfald |
Kursen ger ökat självförtroende | Påverkan |
Kursen bidrar till att deltagarna ser nya möjligheter i livet | Påverkan |
Kursen ger bättre möjligheter i arbetslivet | Påverkan |
Kursen ger ökade möjligheter att studera vidare | Utbildning |
Deltagarens viktigaste mål med att gå kursen* | Nyckeltal |
*Svarsalternativ: Lära mig mer om ämnet, Personlig utveckling, Förbättra min livssituation, Förbättra mina chanser på arbetsmarknaden, Gå vidare till högre studier.
Figur 4.2 Antal deltagare i allmän kurs (inklusive extra platser), särskild kurs och korta kurser per 1 000 invånare (15 år och äldre) HT 2016
Källa: FBR (2018)
Ovanstående typ av karta kan användas som redovisningsform för några av indikatorerna som handlar om spridning över riket.
Indikatorer för studieförbunden
Tabell 4.6 Indikatorer för folkhögskolornas verksamhet. Statskontorets förslag
Indikator | Tillgänglig | Källa | Syfte |
Geografisk spridning av studieförbund | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Geografisk spridning av folkbildningsverk | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Antal unika deltagare i studiecirklar | Ja | Verksamhet- | Demokrati |
Samarbete med det civila samhället – antal | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Samarbete med det civila samhället – antal | Nej | Demokrati | |
Studiecirkelns arbetsformer är demokratiska | Nej | Panel eller | Demokrati |
Deltagare lär känna människor med olika | Nej | Panel eller | Demokrati |
Deltagare vågar säga sin mening i gruppen | Nej | Panel eller | Demokrati |
Deltagare känner att andra lyssnar på dem | Nej | Panel eller | Demokrati |
Andelen studiecirklar som består av deltagare | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Andelen studiecirklar som genomförs till | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Andelen utrikesfödda i studiecirklar | Ja | Verksamhet | Mångfald |
Andelen personer med funktionsnedsättning i | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Andel personer i studiecirklar med kort | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Åldersfördelning i studiecirklar** | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Verksamheten fungerar bra för personer med | Nej | Panel eller | Mångfald |
Studiecirkeln ger ökade kunskaper | Nej | Panel eller | Påverkan |
Studiecirkeln bidrar till att förbättra möjlig | Nej | Panel eller | Påverkan |
Studiecirkeln ger bättre möjligheter i | Nej | Panel eller | Påverkan |
Studiecirkeln är bra för den personliga | Nej | Panel eller | Påverkan |
Studiecirkeln ger ökade möjligheter att | Nej | Panel eller | Utbildning |
Studiecirkeln inspirerar att studera vidare | Nej | Panel eller | Utbildning |
Antal deltagare vid kulturprograms- | Ja | Verksamhets- | Bildning |
Antal deltagare i studiecirklar med | Ja | Verksamhets- | Kultur |
Andelen utrikesfödda deltagare i | Ja | Verksamhets- | Kultur |
*Enkätundersökningar har gett dålig svarsfrekvens tidigare. Panelundersökningar kan vara ett alternativ. Intervjuundersökningar är ett annat alternativ. Dessa bör inte göras av den egna organisationen.
**Indikatorer som ger mått på åldersfördelning kan konstrueras på olika sätt. Genomsnittlig ålder, medianålder, andelar i olika åldersintervall är exempel.
***Indikatorn skulle kunna visa hur många studieförbund som har öppen verksamhet på samma sätt som i exempel 1 nedan.
Tabell 4.7 Presentation av indikatorerna. Statskontorets förslag
Indikatorer som kan redovisas med hjälp av kartor |
Geografisk spridning av studieförbund – antal studieförbund som genomför folkbildnings |
Geografisk spridning av folkbildningsverksamhet – antal studiecirklar, kulturprogram och annan |
Indikatorer som kan redovisas med hjälp av tidsserier |
Figur 1 Antal unika deltagare i studiecirklar och antal deltagare i kulturprogramsarrangemang |
Figur 2 Antal samverkande organisationer på central nivå och, om möjligt, på lokal nivå |
Figur 3 Kvalitativa indikatorer för demokrati insamlade med hjälp av panel- eller intervjustudier |
Figur 4 Andelen studiecirklar som består av deltagare av samma kön |
Figur 5 Andelen utrikesfödda, andelen personer med funktionsnedsättning och andelen personer |
Figur 6 Åldersfördelning i studiecirklar |
Figur 7 Kvalitativa indikatorer för mångfald och påverkan insamlade med hjälp av panel- eller |
Figur 8 Kvalitativa indikatorer för utbildning insamlade med hjälp av panel- eller intervjustudier |
Figur 9 Antal deltagare i studiecirklar med kulturinriktning och antalet utrikesfödda deltagare i |
Tabell 4.8 Nyckeltal för studieförbunden. Statskontorets förslag
Nyckeltal | Tillgängligt | Källa |
Andel studiecirkelledare som har gått igenom | Osäkert | |
Ekonomiska bidrag från andra offentliga | Ja | Folkbildningsrådets enkät |
Studiecirkeln är ett sätt att träffa nya | Nej | Panel eller intervjuer* |
Studiecirkeln ger kunskaper som kan användas | Nej | Panel eller intervjuer* |
Deltagarens viktigaste mål med att gå | Nej | Panel eller intervjuer* |
*Svarsalternativ: Lära mig mer om ämnet, Personlig utveckling, Förbättra min livssituation, Förbättra mina chanser på arbetsmarknaden, Gå vidare till högre studier.
Tabell 4.9 Sammanfattning av föreslagna kvalitativa indikatorer hämtade från panel eller intervjuer
Indikator | Syfte |
Studiecirkelns arbetsformer är demokratiska | Demokrati |
Deltagare lär känna andra deltagare med olika sorters bakgrund | Demokrati |
Deltagare vågar säga sin mening | Demokrati |
Deltagare känner att andra lyssnar på dem | Demokrati |
Studiecirkeln fungerar bra om man har en funktionsnedsättning | Mångfald |
Studiecirkeln ger ökat självförtroende | Påverkan |
Studiecirkeln bidrar till att deltagarna ser nya möjligheter i livet | Påverkan |
Studiecirkeln ger bättre möjligheter i arbetslivet | Påverkan |
Studiecirkeln ger ökade möjligheter att studera vidare | Utbildning |
Deltagarens viktigaste mål med att gå studiecirkeln* | Nyckeltal |
*Svarsalternativ: Lära mig mer om ämnet, Personlig utveckling, Förbättra min livssituation, Förbättra mina chanser på arbetsmarknaden, Gå vidare till högre studier.
Figur 4.3 Exempel 1: Antal studieförbund som genomför studiecirklar eller annan folkbildning i Sveriges kommuner 2016. Göteborgsområdet, Malmöområdet och Stockholmsområdet redovisas utbrutna ur kartan
Källa: Registret över studieförbundens deltagarstatistik, SCB
Ovanstående typ av karta kan användas som redovisningsform för några av indikatorerna som handlar om spridning över riket.
Figur 4.4 Exempel 2: Antal studiecirklar, kulturprogram och annan folkbildningsverksamhet per 1 000 inv., efter kommun, 2016. Göteborgsområdet, Malmöområdet och Stockholmsområdet redovisas utbrutna ur kartan
Källa: Gruppstatistiken för studieförbund; Registret över studieförbundens deltagarstatistik, SCB.
Indikatorer för SISU
Tabell 4.10 Indikatorer för SISU:s verksamhet. Statskontorets förslag
Indikator | Tillgänglig | Källa | Syfte |
Geografisk spridning – utbildningstimmar | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Geografisk spridning – deltagare per 1 000 | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Samverkan med föreningar – antal special | Ja | Verksamhets- | Demokrati |
Deltagare upplever att arbetsformerna är | Nej | Panel eller intervjuer** | Demokrati |
Deltagare lär känna människor med olika | Nej | Panel eller intervjuer** | Demokrati |
Deltagare vågar säga sin mening i | Nej | Panel eller intervjuer** | Demokrati |
Deltagare känner att andra lyssnar på | Nej | Panel eller intervjuer** | Demokrati |
Andelen kvinnor i lärgrupperna | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Andelen kvinnor på kurserna | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Andelen kvinnor i processarbete | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Andelen utrikesfödda i lärgrupperna | Ja | Uppgift hämtas | Mångfald |
Andelen utrikesfödda på kurserna | Ja | Mångfald | |
Andelen utrikesfödda i processarbete | Ja | Mångfald | |
Andelen personer med funktions | Nej | Denna uppgift | Mångfald |
Andelen personer med funktions | Nej | Denna uppgift | Mångfald |
Andelen personer med funktions | Nej | Denna uppgift | Mångfald |
Andelen personer i lärgrupperna med kort | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Andelen personer kurserna med kort | Ja | Uppgift hämtas från | Mångfald |
Andelen personer i processarbete med | Ja | Mångfald | |
Åldersfördelning i lärgrupper/kurser/ | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Antal arrangemang tillsammans med | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Antalet deltagare i arrangemang | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Andelen kvinnor i arrangemang tillsammans | Ja | Verksamhets- | Mångfald |
Lärgruppen/kursen/processarbetet fungerar | Nej | Panel eller | Påverkan |
Lärgruppen/kursen/processarbetet är bra för | Nej | Panel eller | Påverkan |
Lärgruppen/kursen/processarbetet är bra för | Nej | Panel eller | Påverkan |
Antal unika deltagare* | Ja | Verksamhets- | Utbildning |
Lärgruppen/processarbetet/kursen ger | Nej | Panel eller | Utbildning |
Publik på föreläsningar och kulturprograms | Ja | Verksamhets- | Bildning/ Kultur |
Geografisk fördelning av föreläsningar och | Ja | Verksamhets- | Bildning/ Kultur |
Antal deltagare vid föreläsningar och | Ja | Verksamhets- | Bildning/ Kultur |
Könsfördelning vid kulturprograms | Ja | Verksamhets- | Bildning/ Kultur |
*Med deltagare avses deltagare i lärgrupper, kurser, processarbete och lärande för barn.
**Enkätundersökningar har gett dålig svarsfrekvens tidigare vad gäller studieförbund. Panelundersökningar kan vara ett alternativ. Intervjuundersökningar är ett annat alternativ. Dessa bör inte göras av den egna organisationen.
***Publikens antal uppskattas.
***Indikatorer som ger mått på åldersfördelning kan konstrueras på olika sätt. Genomsnittlig ålder, medianålder, andelar i olika åldersintervall är exempel.
Tabell 4.11 Presentation av indikatorerna. Statskontorets förslag
Indikatorer som kan redovisas med hjälp av kartor |
Geografisk spridning – antingen utbildningstimmar per 1 000 invånare per distrikt eller deltagare |
Geografisk spridning av föreläsningar och kulturprogramsarrangeman – deltagare per 1 000 |
Indikatorer som kan redovisas med hjälp av tidsserier |
Figur 1 Samverkan med föreningar – antal specialidrottsförbund på central nivå |
Figur 2 Kvalitativa indikatorer för demokrati insamlade med hjälp av panel- eller intervjustudier |
Figur 3 Andelen kvinnor i lärgrupper, på kurser och i processarbete respektive vid föreläsningar |
Figur 4 Andelen utrikesfödda i lärgrupper, på kurser och i processarbete |
Figur 6 Åldersfördelning i lärgrupper, kurser respektive processarbete |
Figur 7 Antalet kvinnor respektive män i arrangemang tillsammans med Svenska parasport |
Figur 8 Kvalitativa indikatorer för påverkan och utbildning hämtade från panel- eller intervju |
Figur 9 Antal unika deltagare i lärgrupper, kurser och processarbete respektive antal deltagare (ej |
Tabell 4.12 Nyckeltal för SISU:s verksamhet
Nyckeltal | Tillgängligt | Källa |
Andel lärgruppsledare som har gått igenom kompe | Osäkert | |
Lärgruppen/prcessarbetet/kursen ger kunskaper som | Nej | Panel eller intervjuer |
Deltagarens viktigaste mål med lärgruppen/process | Nej | Panel eller intervjuer |
*Om indikatorn ska vara helt jämförbar med föreslagna indikatorer för övriga folkbildningen så är svarsalternativen: Lära mig mer om ämnet, Personlig utveckling, Förbättra min livssituation, Förbättra mina chanser på arbetsmarknaden, Gå vidare till högre studier.
Tabell 4.13 Sammanfattning av föreslagna kvalitativa indikatorer hämtade från panel eller intervjuer
Indikator | Syfte |
Lärgruppens/processarbetets/kursens arbetsformer är demokratiska | Demokrati |
Deltagare lär känna andra deltagare med olika sorters bakgrund | Demokrati |
Deltagare vågar säga sin mening | Demokrati |
Deltagare känner att andra lyssnar på dem | Demokrati |
Lärgruppen/processarbetet/kursen fungerar bra om man har en funktions | Påverkan |
Lärgruppen/kursen/processarbetet är bra för den personliga utvecklingen | Påverkan |
Lärgruppen/processarbetet/kursen ger ökat självförtroende | Påverkan |
Deltagarens viktigaste mål med att gå lärgruppen/processarbetet/kursen* | Nyckeltal |
* Om indikatorn ska vara helt jämförbar med föreslagna indikatorer för övriga folkbildningen så är svarsalternativen: Lära mig mer om ämnet, Personlig utveckling, Förbättra min livssituation, Förbättra mina chanser på arbetsmarknaden, Gå vidare till högre studier.
Figur 4.5 Exempel: Antal utbildningstimmar per 100 invånare i idrottens distrikt år 2016
Uppdraget
Fotnoter
Statskontoret 2016:10 Folkbildningen. En utvärdering utifrån syftena med statsbidraget. Delrapport. ↑
Statskontoret, Folkbildningen. En utvärdering utifrån syftena med statsbidraget. Lägesbeskrivning. ↑
Statskontoret 2018:10, En folkbildning i tiden – en utvärdering utifrån syftena med statsbidraget. Slutrapport. ↑
Se SOU 1993:64, Frågor för folkbildningen. ↑
Utbildningsdepartementet (2016). Riktlinjer för 2017 för folkbildningsrådet i fråga om användningen av anslagen 14.1 och 14:3 inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Regeringsbeslut 2016-12-20. ↑
Prop. 1990/91:82, bet. 1990/91:UbU 18, rskr. 1990/91:358. ↑
Prop. 2005/06:192 Lära, växa, förändra. ↑
Prop. 1997/98:115 Folkbildning. ↑
Prop. 1990/91:82 Om folkbildning. ↑
Prop. 1990/91:82 Om folkbildning. ↑
Se exempelvis Prop. 1997/98:115 och Prop. 2005/06:192. ↑
Prop. 2005/06:192 Lära, växa, förändra. ↑
Prop. 2005/06:192, sidan 26–27. ↑
Prop. 1997/98:115 Folkbildning och prop. 2005/06:192. ↑
Prop. 2005/06:192 Lära, växa, förändra. ↑
Prop. 2005/06:192 Lära, växa, förändra. ↑
Finns i målet för folkbildningen: den ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället. Prop. 2013/14:172 Allas kunskap – allas bildning. ↑
Prop. 1997/98:115 Folkbildning. ↑
Prop. 2013/14:172 Allas kunskap – allas bildning. ↑
Prop. 2005/06:192 Lära, växa, förändra. ↑
Prop. 2013/14:172 Allas kunskap – allas bildning. ↑
Prop. 1990/91:82 Om folkbildning. ↑
Prop. 2005/06:192 Lära, växa, förändra. ↑
Prop. 1990/91:82 Om folkbildning. ↑
Prop. 1997/98:115 Folkbildning. ↑
Prop. 1997/98:115 Folkbildning. ↑
Prop. 1997/98:115 Folkbildning. ↑
Prop. 1997/98:115 Folkbildning. ↑
Myndigheten för kulturanalys, Förslag till utvärdering av kulturverksamheten inom folkbildningen, Redovisning av regeringsuppdrag, 2014-11-18. ↑
SCB, Etablering på arbetsmarknaden och övergång till högskolestudier efter lång särskild kurs på folkhögskolan, Temarapport 2017:11 Utbildning. ↑
SOU 1996:159, Folkbildningen – en utvärdering, SOU 2004:30, Folkbildning i brytningstid och SOU 2012:72, Folkbildningens samhällsvärden – en ny modell för statlig utvärdering. ↑
SOU 2012:72, Folkbildningens samhällsvärden – en ny modell för statlig utvärdering. ↑
Prop. 2005/06:192, Lära, växa, förändra – Regeringens folkbildningsproposition. ↑
SOU 2012:72, Folkbildningens samhällsvärden – en ny modell för statlig utvärdering, sidan 79. ↑
Folkbildningsrådet, folkbildningens frihet och värde. Metaperspektiv på folkhögskolor och studieförbund, No 2 2016, sidan 107 ↑
Folkbildningsrådet, folkbildningens frihet och värde. Metaperspektiv på folkhögskolor och studieförbund, No 2 2016, sidan 110 ↑
Folkbildningsrådet, folkbildningens frihet och värde. Metaperspektiv på folkhögskolor och studieförbund, No 2 2016, sidan 119 ↑
Folkbildningsrådet, folkbildningens frihet och värde. Metaperspektiv på folkhögskolor och studieförbund, No 2 2016, sidan 119 ↑
SOU 2012:72, s. 26. ↑
SOU 2012:72, s. 82 ff. ↑
Myndigheten för Kulturanalys (2012), Rapport 2012:2 Att utveckla indikatorer för utvärdering av kulturpolitik. ↑
Ekonomistyrningsverket 2006:7, Måluppfyllelseanalys. Hur måluppfyllelse, effekter och effektivitet kan undersökas och rapporteras och Ekonomistyrningsverket, 2007:32, Resultatindikatorer – en idéskrift. ↑
Se Statskontoret, Folkbildningen. En utvärdering utifrån syftena med statsbidraget. Delrapport, 2016:10, sidan 107-108 och Uppföljning av regionala tillväxtåtgärder. Med fokus på resultaten, 2016:28, sidan 39. ↑